¹Ndudzi dzinoitireiko bope, Navanhu vanofungireiko zvisina maturo?

¹Varför larma hedningarna och tänka folken fåfänglighet?

²Madzimambo enyika anozvigadzira, Navabati vanorangana, Kuzorwa naJehovha nomuzodziwa wake, vachiti,

²Jordens konungar resa sig upp, och furstarna rådslå med varandra, mot HERREN och hans smorde:

³Ngatidambure zvisungo zvavo, Ngatirashe mabote avo abve kwatiri.

³»Låt oss slita sönder deras bojor och kasta deras band ifrån oss.»

⁴Iye, agere kudenga-denga, achaseka; Ishe achavadadira.

⁴Han som bor i himmelen ler, HERREN bespottar dem.

⁵Ipapo achataura kwavari pakutsamwa kwake, Nokuvavhundusa pahasha dzake huru;

⁵Då talar han till dem i sin vrede, och i sin förgrymmelse förskräcker han dem:

⁶Kunyange zvakadaro ndakagadza mambo wangu paZiyoni, iro gomo rangu dzvene.

⁶»Jag själv har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.»

⁷Ndichaparidza chirevo, chinoti, Jehovha akati kwandiri, Ndiwe mwanakomana wangu; Nhasi ndakubereka.

⁷Jag vill förtälja om vad beslutet är; HERREN sade till mig: »Du är min son, jag har i dag fött dig.

⁸Kumbira kwandiri, ndikupe ndudzi ive nhaka yako, Nemigumo yenyika zvive zvako.

⁸Begär av mig, så skall jag giva dig hedningarna till arvedel och jordens ändar till egendom.

⁹Muchavapwanya netsvimbo youtare; Muchavaputsanya sehari yomuumbi.

⁹Du skall sönderslå dem med järnspira, såsom lerkärl skall du krossa dem.»

¹⁰Zvino chivai nenjere, imwi madzimambo; Munyeverwe, imwi vatongi venyika.

¹⁰Så kommen nu till förstånd, I konungar; låten varna eder, I domare på jorden.

¹¹Shumirai Jehovha nokutya, mufare muchidedera.

¹¹Tjänen HERREN med fruktan, och fröjden eder med bävan.

¹²Tsvodai mwanakomana, arege kutsamwa, mufire panzira, nekuti hasha dzake dzingakurumidza kumuka. Vakakomborerwa vose vanovimba naye.

¹²Hyllen sonen, så att han icke vredgas och I förgåns på eder väg; ty snart kunde hans vrede upptändas. Saliga äro alla de som taga sin tillflykt till honom.