¹Inzwai chinhu ichi, imwi vanhu vose; Teererai, imwi mose mugere panyika;

¹För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

²imwi vaduku navanokudzwa, Vafumi navarombo pamwechete.

²Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

³Muromo wangu uchataura huchenjeri; Uye kufunga komoyo wangu kuchava nenjere.

³både låga och höga, rika såväl som fattiga.

⁴Ndicharerekera nzeve yangu inzwe mufananidzo; Ndichadudza shoko rangu rakavanzika nembira.

⁴Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

⁵Ndichatya neiko pamisi yezvakaipa, Kana zvakaipa, zvavari pazvitsitsinho zvangu, zvichindikomba?

⁵Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

⁶Ivo, vanovimba nefuma yavo, Vanozvikudza pamusoro pokuwanda kwefuma yavo;

⁶Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

⁷Hapana angatongodzikunura hama yake, Kana kupa Mwari rudzikunuro pamusoro pake;

⁷De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

⁸(Nokuti rudzikunuro rwemweya yawo runokosha, Runofanira kuregwa nokusingaperi;)

⁸Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

⁹Kuti arambe ari mupenyu misi yose, Arege kuona kuora.

⁹För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

¹⁰nekuti anoona kuti vachenjeri vanofa, Benzi neasina njere vanopera pamwechete, Vachisiira vamwe fuma yavo.

¹⁰så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

¹¹Murarangariro wavo wechomukati ndiwo kuti dzimba dzavo dzichagara nokusingaperi, Nougaro hwavo kusvikira kumarudzi avo ose; Nyika dzavo vanodzitumidza mazita avo.

¹¹Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

¹²Asi munhu haagari achikudzwa, Akafanana nemhuka dzinopera.

¹²De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

¹³Iyi ndiyo nzira yamapenzi; Kunyange zvakadaro vanhu vanovatevera vachitenda zvavanotaura.

¹³Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

¹⁴Vakatarirwa Sheori samakwai; Rufu ruchavafudza; Vakarurama vachabata ushe pamusoro pavo mangwanani; Chimiro chavo ndechekuparadzwa neSheori, kuti kurege kuva nougaro.

¹⁴Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.

¹⁵Asi Mwari achadzikunura mweya wangu pasimba reSheori, nekuti iye achandigamuchira.

¹⁵Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning.

¹⁶Usatya hako iwe kana mumwe munhu achifumiswa, Kana fuma yeimba yake ichiwedzerwa.

¹⁶Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.

¹⁷Nekuti kana achifa hapana chaachaenda nacho; Mukurumbira wake haungaburuki uchimutevera.

¹⁷Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

¹⁸Kunyange paupenyu hwake waikorokotedza mweya wake (Kunyange vanhu vaikurumbidza kana uchizviitira zvakanaka),

¹⁸Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

¹⁹Achaenda iye kurudzi rwamadzibaba ake; Ivo havangatongooni chiedza nokusingaperi.

¹⁹Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

²⁰Munhu, anokudzwa, asina njere, Akafanana nemhuka dzinopera.

²⁰En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.