Shona

Svenska 1917

Psalms

88

1Jehovha, Mwari muponesi wangu, Ndakachema masikati nousiku pamberi penyu;
1En sång, en psalm av Koras söner; för sångmästaren, till Mahalat-leannót; en sång av esraiten Heman.
2Munyengetero wangu ngaupinde pamberi penyu; Rerekerai nzeve yenyu munzwe kuchema kwangu;
2HERRE, min frälsnings Gud, dag och natt ropar jag inför dig.
3nekuti mweya wangu uzere namatambudziko, Upenyu hwangu hwoswedera kuSheori.
3Låt min bön komma inför ditt ansikte, böj ditt öra till mitt rop.
4Ndinoverengwa pamwechete navanoburukira kugomba; Ndakafanana nomunhu anoshaiwa mubatsiri;
4Ty min själ är mättad med lidanden, och mitt liv har kommit nära dödsriket.
5Ndakarashirwa pakati pavakafa, Savakaurawa vavete muguva, Vamusati mucharangarira; Vakagurwa paruoko rwenyu.
5Jag är aktad lik dem som hava farit ned i graven, jag är såsom en man utan livskraft.
6Makandiisa mugomba rakadzika-dzika, Panzvimbo dzine rima, makadzika kwazvo.
6Jag är övergiven bland de döda, lik de slagna som ligga i graven, dem på vilka du icke mer tänker, och som äro avskilda från din hand.
7Hasha dzenyu dzinorema kwazvo pamusoro pangu, Makanditambudza namafungu enyu ose.
7Ja, du har sänkt mig ned underst i graven, ned i mörkret, ned i djupet.
8Makaisa vazikani vangu kure neni; Makandiita chinhu chinonyangadza kwavari; Ndakapfigirwa, handigoni kubuda.
8Den vrede vilar tung på mig, och alla dina böljors svall låter du gå över mig. Sela.
9Ziso rangu ropera nemhaka yokutambudzika; Ndakadana kwamuri, Jehovha, zuva rimwe nerimwe, Ndakatambanudzira maoko angu kwamuri.
9Du har drivit mina förtrogna långt bort ifrån mig; du har gjort mig till en styggelse för dem; jag ligger fången och kan icke komma ut.
10Mungaitira vakafa zvinoshamisa here? Ko vakaparara vangamuka vakakurumbidzai here?
10Mitt öga förtvinar av lidande; HERRE, jag åkallar dig dagligen, jag uträcker mina händer till dig.
11Hunyoro bwenyu hungaparidzwa muguva here? Kana kutendeka kwenyu mukuparadza here?
11Gör du väl under för de döda, eller kunna skuggorna stå upp och tacka dig? Sela.
12Zvishamiso zvenyu zvingazikamwa murima here? Nokururama kwenyu panyika yokukangamwa here?
12Förtäljer man i graven om din nåd, i avgrunden om din trofasthet?
13Asi ndakachema kwamuri, Jehovha, Munyengetero wangu uchasvika pamberi penyu mangwanani.
13Känner man i mörkret dina under, och din rättfärdighet i glömskans land?
14Jehovha, munorashireiko mweya wangu? Munovanzireiko chiso chenyu kwandiri?
14Men jag ropar till dig, HERRE, och bittida kommer min bön dig till mötes.
15Kubva pauduku hwangu ndakanga ndichitambudzwa ndichirwiso-fa; Kana ndichityiswa nemwi ndinoshaiwa mano.
15Varför förkastar du, HERRE, min själ, varför döljer du ditt ansikte för mig?
16Kutsamwa kwenyu kukuru kwakapfuura napamusoro pangu; Kutyisa kwenyu kwakandiparadza.
16Betryckt är jag och döende allt ifrån min ungdom; jag måste bära dina förskräckelser, så att jag är nära att förtvivla.
17Zvakandikomberedza zuva rose semvura; Zvakandipoteredza pamwechete.
17Din vredes lågor gå över mig, dina fasor förgöra mig.
18Iye, anondida, neshamwari yangu, makavaisa kure neni, Nomuzikani wangu ari murima.
18De omgiva mig beständigt såsom vatten, de kringränna mig allasammans.
19Du har drivit vän och frände långt bort ifrån mig; i mina förtrognas ställe har jag nu mörkret.