¹Ishe, makanga muri ugaro bwedu Pamarudzi namarudzi.

¹En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

²Makomo asati azvarwa, Musati matongosika nyika nevhu, Kubva pakusingaperi kusvikira pakusingaperi imwi muri Mwari.

²Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

³Munodzosera munhu kuguruva; Muchiti, Dzokai vana vavanhu.

³Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

⁴nekuti kwamuri makore ane chiuru Akangofanana nezuva razuro kana rapfuura, Senguva yokurinda yousiku.

⁴Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

⁵Munovakukura semvura zhinji; vava sehope; Mangwanani vakaita souswa hunotunga.

⁵Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

⁶Mangwanani hunotumbuka, hunomera; Madekwana hunodzurwa, ndokusvava.

⁶det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

⁷nekuti tinopedzwa nokutsamwa kwenyu, Tinotambudzika nehasha dzenyu.

⁷Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

⁸Makaisa zvakaipa zvedu pamberi penyu, Zvivi zvedu zvakavanzika pachiedza chechiso chenyu.

⁸Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

⁹Nekuti mazuva edu ose anopfuura makatsamwa; Makore edu anopera sebefu.

⁹Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

¹⁰Mazuva amakore edu anosvika makore makumi manomwe, Kana tine simba makore makumi masere; Asi kunyange achikudzwa ndiko kutambudzika nenhamo chete. nekuti gare-gare aenda, nesu tabhururuka taenda.

¹⁰Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

¹¹Ndianiko anoziva simba rokutsamwa kwenyu, Nehasha dzenyu, kuti mutyiwe zvakafanira here?

¹¹Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

¹²Tidzidzisei kunatsoverenga mazuva edu, Kuti tizviwanire moyo wakachenjera.

¹²Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

¹³Dzokai Jehovha; kusvikira rinhiko? nzwirai tsitsi varanda venyu.

¹³HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

¹⁴Tigutsei mangwanani netsitsi dzenyu; Kuti tifarise, tive nomufaro mazuva edu ose.

¹⁴Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

¹⁵Tifadzei zvinoenzana namazuva amakatitambudza, Namakore atakaona zvakaipa.

¹⁵Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

¹⁶Zvamakaita ngazvionekwe navaranda venyu, Nokubwinya kwenyu pamusoro pavana vavo.

¹⁶Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

¹⁷Kunaka kwaJehovha Mwari wedu ngakuve pamusoro pedu; Mutisimbisire basa ramaoko edu; Zvirokwazvo, basa ramaoko edu murisimbise.

¹⁷Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.