1Y RESPONDIO Sophar Naamathita, y dijo:
1Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:
2¿Las muchas palabras no han de tener respuesta? ¿Y el hombre parlero será justificado?
2Skall sådant ordflöde bliva utan svar och en så stortalig man få rätt?
3¿Harán tus falacias callar á los hombres? ¿Y harás escarnio, y no habrá quien te avergüence?
3Skall ditt lösa tal nödga män till tystnad, så att du får bespotta, utan att någon kommer dig att blygas?
4Tú dices: Mi conversar es puro, Y yo soy limpio delante de tus ojos.
4Och skall du så få säga: »Vad jag lär är rätt, och utan fläck har jag varit inför dina ögon»?
5Mas oh quién diera que Dios hablara, Y abriera sus labios contigo,
5Nej, om allenast Gud ville tala och upplåta sina läppar till att svara dig,
6Y que te declarara los arcanos de la sabiduría, Que son de doble valor que la hacienda! Conocerías entonces que Dios te ha castigado menos que tu iniquidad merece.
6om han ville uppenbara dig sin visdoms lönnligheter, huru han äger förstånd, ja, i dubbelt mått, då insåge du att Gud, dig till förmån, har lämnat åt glömskan en del av din missgärning.
7¿Alcanzarás tú el rastro de Dios? ¿Llegarás tú á la perfección del Todopoderoso?
7Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?
8Es más alto que los cielos: ¿qué harás? Es más profundo que el infierno: ¿cómo lo conocerás?
8Hög såsom himmelen är den -- vad kan du göra? djupare än dödsriket -- vad kan du förstå?
9Su dimensión es más larga que la tierra, Y más ancha que la mar.
9Dess längd sträcker sig vidare än jorden, och i bredd överträffar den havet.
10Si cortare, ó encerrare, O juntare, ¿quién podrá contrarrestarle?
10När han vill fara fram och spärra någon inne eller kalla någon till doms, vem kan då hindra honom?
11Porque él conoce á los hombres vanos: Ve asimismo la iniquidad, ¿y no hará caso?
11Han är ju den som känner lögnens män, fördärv upptäcker han, utan att leta därefter.
12El hombre vano se hará entendido, Aunque nazca como el pollino del asno montés.
12Men lika lätt kan en dåraktig man få förstånd, som en vildåsnefåle kan födas till människa.
13Si tú apercibieres tu corazón, Y extendieres á él tus manos;
13Om du nu rätt bereder ditt hjärta och uträcker dina händer till honom,
14Si alguna iniquidad hubiere en tu mano, y la echares de ti, Y no consintieres que more maldad en tus habitaciones;
14om du skaffar bort det fördärv som kan låda vid din hand och ej låter orättfärdighet bo i dina hyddor,
15Entonces levantarás tu rostro limpio de mancha, Y serás fuerte y no temerás:
15ja, då får du upplyfta ditt ansikte utan skam, du står fast och har intet att frukta.
16Y olvidarás tu trabajo, O te acordarás de él como de aguas que pasaron:
16Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit.
17Y en mitad de la siesta se levantará bonanza; Resplandecerás, y serás como la mañana:
17Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon.
18Y confiarás, que habrá esperanza; Y cavarás, y dormirás seguro:
18Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila.
19Y te acostarás, y no habrá quien te espante: Y muchos te rogarán.
19Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
20Mas los ojos de los malos se consumirán, Y no tendrán refugio; Y su esperanza será agonía del alma.
20Men de ogudaktigas ögon skola försmäkta; ingen tillflykt skall mer finnas för dem, och deras hopp skall vara att få giva upp andan.