¹Y RESPONDIO Job, y dijo:

¹Därefter tog Job till orda och sade:

²Ciertamente que vosotros sois el pueblo; Y con vosotros morirá la sabiduría.

²Ja, visst ären I det rätta folket, och med eder kommer visheten att dö ut!

³También tengo yo seso como vosotros; No soy yo menos que vosotros: ¿Y quién habrá que no pueda decir otro tanto?

³Dock, jämväl jag har förstånd så gott som I, icke står jag tillbaka för eder; ty vem är den som ej begriper slikt?

⁴Yo soy uno de quien su amigo se mofa, Que invoca á Dios, y él le responde: Con todo, el justo y perfecto es escarnecido.

⁴Så måste jag då vara ett åtlöje för min vän, jag som fick svar, så snart jag ropade till Gud; man ler åt en som är rättfärdig och ostrafflig!

⁵Aquel cuyos pies van á resbalar, Es como una lámpara despreciada de aquel que está á sus anchuras.

⁵Ja, med förakt ses olyckan av den som står säker; förakt väntar dem vilkas fötter vackla.

⁶Prosperan las tiendas de los ladrones, Y los que provocan á Dios viven seguros; En cuyas manos él ha puesto cuanto tienen.

⁶Men förhärjares hyddor åtnjuta frid, och trygghet få sådana som trotsa Gud, de som hava sin gud i sin hand.

⁷Y en efecto, pregunta ahora á las bestias, que ellas te enseñarán; Y á las aves de los cielos, que ellas te lo mostrarán;

⁷Men fråga du boskapen, den må undervisa dig, och fåglarna under himmelen, de må upplysa dig;

⁸O habla á la tierra, que ella te enseñará; Los peces de la mar te lo declararán también.

⁸eller tala till jorden, hon må undervisa dig, fiskarna i havet må giva dig besked.

⁹¿Qué cosa de todas estas no entiende Que la mano de Jehová la hizo?

⁹Vem kan icke lära genom allt detta att det är HERRENS hand som har gjort det?

¹⁰En su mano está el alma de todo viviente, Y el espíritu de toda carne humana.

¹⁰I hans han är ju allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda.

¹¹Ciertamente el oído distingue las palabras, Y el paladar gusta las viandas.

¹¹Skall icke öra pröva orden, likasom munnen prövar matens smak?

¹²En los viejos está la ciencia, Y en la larga edad la inteligencia.

¹²Vishet tillkommer ju de gamle och förstånd dem som länge hava levat.

¹³Con Dios está la sabiduría y la fortaleza; Suyo es el consejo y la inteligencia.

¹³Hos Honom finnes vishet och makt, hos honom råd och förstånd.

¹⁴He aquí, él derribará, y no será edificado: Encerrará al hombre, y no habrá quien le abra.

¹⁴Se, vad han river ned, det bygges ej upp; för den han spärrar inne kan ingen upplåta.

¹⁵He aquí, el detendrá las aguas, y se secarán; El las enviará, y destruirán la tierra.

¹⁵Han håller vattnen tillbaka -- se, se då bliver där torrt, han släpper dem lösa, då fördärva de landet.

¹⁶Con él está la fortaleza y la existencia; Suyo es el que yerra, y el que hace errar.

¹⁶Hos honom är kraft och klokhet, den förvillade och förvillaren äro båda i hans hand.

¹⁷El hace andar á los consejeros desnudos de consejo, Y hace enloquecer á los jueces.

¹⁷Rådsherrar utblottar han, han för dem i landsflykt, och domare gör han till dårar.

¹⁸El suelta la atadura de los tiranos, Y ata el cinto á sus lomos.

¹⁸Han upplöser konungars välde och sätter fångbälte om deras höfter.

¹⁹El lleva despojados á los príncipes, Y trastorna á los poderosos.

¹⁹Präster utblottar han, han för dem i landsflykt, och de säkrast rotade kommer han på fall.

²⁰El impide el labio á los que dicen verdad, Y quita á los ancianos el consejo.

²⁰Välbetrodda män berövar han målet och avhänder de äldste deras insikt.

²¹El derrama menosprecio sobre los príncipes, Y enflaquece la fuerza de los esforzados.

²¹Han utgjuter förakt över furstar och lossar de starkes gördel.

²²El descubre las profundidades de las tinieblas, Y saca á luz la sombra de muerte.

²²Han blottar djupen, så att de ej höljas av mörker, dödsskuggan drager han fram i ljuset.

²³El multiplica las gentes, y él las destruye: El esparce las gentes, y las torna á recoger.

²³Han låter folkslag växa till -- och förgör dem; han utvidgar deras gränser, men för dem sedan bort.

²⁴El quita el seso de las cabezas del pueblo de la tierra, Y háceles que se pierdan vagueando sin camino:

²⁴Stamhövdingar i landet berövar han förståndet, han leder dem vilse i väglösa ödemarker.

²⁵Van á tientas como en tinieblas y sin luz, Y los hace errar como borrachos.

²⁵De famla i mörkret och hava intet ljus, han kommer dem att ragla såsom druckna.