¹AHORA pues da voces, si habrá quien te responda; ¿Y á cuál de los santos te volverás?

¹Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?

²Es cierto que al necio la ira lo mata, Y al codicioso consume la envidia.

²Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

³Yo he visto al necio que echaba raíces, Y en la misma hora maldije su habitación.

³Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

⁴Sus hijos estarán lejos de la salud, Y en la puerta serán quebrantados, Y no habrá quien los libre.

⁴Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.

⁵Su mies comerán los hambrientos, Y sacaránla de entre las espinas, Y los sedientos beberán su hacienda.

⁵Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.

⁶Porque la iniquidad no sale del polvo, Ni la molestia brota de la tierra.

⁶Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;

⁷Empero como las centellas se levantan para volar por el aire, Así el hombre nace para la aflicción.

⁷nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

⁸Ciertamente yo buscaría á Dios, Y depositaría en él mis negocios:

⁸Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,

⁹El cual hace cosas grandes é inescrutables, Y maravillas que no tienen cuento:

⁹åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,

¹⁰Que da la lluvia sobre la haz de la tierra, Y envía las aguas por los campos:

¹⁰åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,

¹¹Que pone los humildes en altura, Y los enlutados son levantados á salud:

¹¹när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.

¹²Que frustra los pensamientos de los astutos, Para que sus manos no hagan nada:

¹²Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;

¹³Que prende á los sabios en la astucia de ellos, Y el consejo de los perversos es entontecido;

¹³han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

¹⁴De día se topan con tinieblas, Y en mitad del día andan á tientas como de noche:

¹⁴mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

¹⁵Y libra de la espada al pobre, de la boca de los impíos, Y de la mano violenta;

¹⁵Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

¹⁶Pues es esperanza al menesteroso, Y la iniquidad cerrará su boca.

¹⁶Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

¹⁷He aquí, bienaventurado es el hombre á quien Dios castiga: Por tanto no menosprecies la corrección del Todopoderoso.

¹⁷Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

¹⁸Porque él es el que hace la llaga, y él la vendará: El hiere, y sus manos curan.

¹⁸Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.

¹⁹En seis tribulaciones te librará, Y en la séptima no te tocará el mal.

¹⁹Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

²⁰En el hambre te redimirá de la muerte, Y en la guerra de las manos de la espada.

²⁰I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.

²¹Del azote de la lengua serás encubierto; Ni temerás de la destrucción cuando viniere.

²¹När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

²²De la destrucción y del hambre te reirás, Y no temerás de las bestias del campo:

²²Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

²³Pues aun con las piedras del campo tendrás tu concierto, Y las bestias del campo te serán pacíficas.

²³ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.

²⁴Y sabrás que hay paz en tu tienda; Y visitarás tu morada, y no pecarás.

²⁴Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.

²⁵Asimismo echarás de ver que tu simiente es mucha, Y tu prole como la hierba de la tierra.

²⁵Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.

²⁶Y vendrás en la vejez á la sepultura, Como el montón de trigo que se coge á su tiempo.

²⁶I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

²⁷He aquí lo que hemos inquirido, lo cual es así: Oyelo, y juzga tú para contigo.

²⁷Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.