¹SEGUN su antojo busca el que se desvía, Y se entremete en todo negocio.

¹Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.

²No toma placer el necio en la inteligencia, Sino en lo que su corazón se descubre.

²Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.

³Cuando viene el impío, viene también el menosprecio, Y con el deshonrador la afrenta.

³Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.

⁴Aguas profundas son las palabras de la boca del hombre; Y arroyo revertiente, la fuente de la sabiduría.

⁴Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.

⁵Tener respeto á la persona del impío, Para hacer caer al justo de su derecho, no es bueno.

⁵Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.

⁶Los labios del necio vienen con pleito; Y su boca á cuestiones llama.

⁶Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.

⁷La boca del necio es quebrantamiento para sí, Y sus labios son lazos para su alma.

⁷Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.

⁸Las palabras del chismoso parecen blandas, Y descienden hasta lo íntimo del vientre.

⁸Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.

⁹También el que es negligente en su obra Es hermano del hombre disipador.

⁹Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.

¹⁰Torre fuerte es el nombre de Jehová: A él correrá el justo, y será levantado.

¹⁰HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.

¹¹Las riquezas del rico son la ciudad de su fortaleza, Y como un muro alto en su imaginación.

¹¹Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.

¹²Antes del quebrantamiento se eleva el corazón del hombre, Y antes de la honra es el abatimiento.

¹²Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.

¹³El que responde palabra antes de oir, Le es fatuidad y oprobio.

¹³Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.

¹⁴El ánimo del hombre soportará su enfermedad: Mas ¿quién soportará al ánimo angustiado?

¹⁴Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?

¹⁵El corazón del entendido adquiere sabiduría; Y el oído de los sabios busca la ciencia.

¹⁵Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.

¹⁶El presente del hombre le ensancha el camino, Y le lleva delante de los grandes.

¹⁶Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.

¹⁷El primero en su propia causa parece justo; Y su adversario viene, y le sondea.

¹⁷Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.

¹⁸La suerte pone fin á los pleitos, Y desparte los fuertes.

¹⁸Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.

¹⁹El hermano ofendido es más tenaz que una ciudad fuerte: Y las contiendas de los hermanos son como cerrojos de alcázar.

¹⁹En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.

²⁰Del fruto de la boca del hombre se hartará su vientre; Hartaráse del producto de sus labios.

²⁰Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.

²¹La muerte y la vida están en poder de la lengua; Y el que la ama comerá de sus frutos.

²¹Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.

²²El que halló esposa halló el bien, Y alcanzó la benevolencia de Jehová.

²²Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.

²³El pobre habla con ruegos; Mas el rico responde durezas.

²³Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.

²⁴El hombre que tiene amigos, ha de mostrarse amigo: Y amigo hay más conjunto que el hermano.

²⁴Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.