¹Oración del pobre, cuando estuviere angustiado, y delante de Jehová derramare su lamento. JEHOVA, oye mi oración, Y venga mi clamor á ti.

¹Bön av en betryckt, när han försmäktar och utgjuter sitt bekymmer inför HERREN.

²No escondas de mí tu rostro: en el día de mi angustia Inclina á mí tu oído; El día que te invocare, apresúrate á responderme.

²HERRE, hör min bön, och låt mitt rop komma inför dig.

³Porque mis días se han consumido como humo; Y mis huesos cual tizón están quemados.

³Dölj icke ditt ansikte för mig, när jag är i nöd. Böj ditt öra till mig; när jag ropar, så skynda att svara mig.

⁴Mi corazón fué herido, y secóse como la hierba; Por lo cual me olvidé de comer mi pan.

⁴Ty mina dagar hava försvunnit såsom rök, benen i min kropp äro förtorkade såsom av eld.

⁵Por la voz de mi gemido Mis huesos se han pegado á mi carne.

⁵Mitt hjärta är förbränt såsom gräs och förvissnat; ty jag förgäter att äta mitt bröd.

⁶Soy semejante al pelícano del desierto; Soy como el buho de las soledades.

⁶För min högljudda suckans skull tränga benen i min kropp ut till huden.

⁷Velo, y soy Como el pájaro solitario sobre el tejado.

⁷Jag är lik en pelikan i öknen, jag är såsom en uggla bland ruiner.

⁸Cada día me afrentan mis enemigos; Los que se enfurecen contra mí, hanse contra mí conjurado.

⁸Jag får ingen sömn och har blivit lik en ensam fågel på taket.

⁹Por lo que como la ceniza á manera de pan, Y mi bebida mezclo con lloro,

⁹Hela dagen smäda mig mina fiender; de som rasa mot mig förbanna med mitt namn.

¹⁰A causa de tu enojo y de tu ira; Pues me alzaste, y me has arrojado.

¹⁰Ty jag äter aska såsom bröd och blandar min dryck med gråt,

¹¹Mis días son como la sombra que se va; Y heme secado como la hierba.

¹¹för din vredes och förtörnelses skull, därför att du har gripit mig och kastat mig bort.

¹²Mas tú, Jehová, permanecerás para siempre, Y tu memoria para generación y generación.

¹²Mina dagar äro såsom skuggan, när den förlänges, och jag själv förvissnar såsom gräs.

¹³Tú levantándote, tendrás misericordia de Sión; Porque el tiempo de tener misericordia de ella, porque el plazo es llegado.

¹³Men du, o HERRE, tronar evinnerligen, och din åminnelse varar från släkte till släkte.

¹⁴Porque tus siervos aman sus piedras, Y del polvo de ella tienen compasión.

¹⁴Du skall stå upp och förbarma dig över Sion; se, det är tid att du bevisar det nåd; ja, stunden har kommit.

¹⁵Entonces temerán las gentes el nombre de Jehová, Y todos los reyes de la tierra tu gloria;

¹⁵Ty dina tjänare hava dess stenar kära och ömka sig över dess grus.

¹⁶Por cuanto Jehová habrá edificado á Sión, Y en su gloria será visto;

¹⁶Då skola hedningarna frukta HERRENS namn och alla jordens konungar din härlighet,

¹⁷Habrá mirado á la oración de los solitarios, Y no habrá desechado el ruego de ellos.

¹⁷när en gång HERREN har byggt upp Sion och uppenbarat sig i sin härlighet;

¹⁸Escribirse ha esto para la generación venidera: Y el pueblo que se criará, alabará á JAH.

¹⁸när han har vänt sig till de utblottades bön och upphört att förakta deras bön.

¹⁹Porque miró de lo alto de su santuario; Jehová miró de los cielos á la tierra,

¹⁹Det skall tecknas upp för ett kommande släkte, och det folk som varder skapat skall lova HERREN,

²⁰Para oir el gemido de los presos, Para soltar á los sentenciados á muerte;

²⁰att han har blickat ned från sin heliga höjd, att HERREN har skådat från himmelen ned till jorden,

²¹Porque cuenten en Sión el nombre de Jehová, Y su alabanza en Jerusalem,

²¹för att höra den fångnes klagan, för att befria dödens barn,

²²Cuando los pueblos se congregaren en uno, Y los reinos, para servir á Jehová.

²²på det att man i Sion må förkunna HERRENS namn och hans lov i Jerusalem,

²³El afligió mi fuerza en el camino; Acortó mis días.

²³när alla folk församlas, och alla riken, för att tjäna HERREN.

²⁴Dije: Dios mío, no me cortes en el medio de mis días: Por generación de generaciones son tus años.

²⁴Han har på vägen nedböjt min kraft, han har förkortat mina dagar.

²⁵Tú fundaste la tierra antiguamente, Y los cielos son obra de tus manos.

²⁵Jag säger: Min Gud, tag mig icke bort i mina halva dagar, du vilkens år vara från släkte till släkte.

²⁶Ellos perecerán, y tú permanecerás; Y todos ellos como un vestido se envejecerán; Como una ropa de vestir los mudarás, y serán mudados:

²⁶I urtiden lade du jordens grund, och himlarna äro dina händer verk:

²⁷Mas tú eres el mismo, Y tus años no se acabarán.

²⁷de skola förgås, men du förbliver, de skola alla nötas ut såsom en klädnad; du skall förvanda dem såsom man byter om sin dräkt, och de fara hän.

²⁸Los hijos de tus siervos habitarán, Y su simiente será afirmada delante de ti.

²⁸Men du är densamme, och dina år skola icke hava någon ände.

²⁹Dina tjänares barn skola få bo i landet, och deras avkomma skall bestå inför dig.