1Salmo de David. DISPUTA, oh Jehová, con los que contra mí contienden; Pelea con los que me combaten.
1Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
2Echa mano al escudo y al pavés, Y levántate en mi ayuda.
2Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
3Y saca la lanza, cierra contra mis perseguidores; Di á mi alma: Yo soy tu salud.
3drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
4Avergüéncense y confúndanse los que buscan mi alma: Vuelvan atrás, y sean avergonzados los que mi mal intentan.
4Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
5Sean como el tamo delante del viento; Y el ángel de Jehová los acose.
5Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
6Sea su camino oscuridad y resbaladeros; Y el ángel de Jehová los persiga.
6Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
7Porque sin causa escondieron para mí su red en un hoyo; Sin causa hicieron hoyo para mi alma.
7Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
8Véngale el quebrantamiento que no sepa, Y su red que escondió lo prenda: Con quebrantamiento en ella caiga.
8Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
9Y gócese mi alma en Jehová; Y alégrese en su salud.
9Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
10Todos mis huesos dirán: Jehová, ¿quién como tú, Que libras al afligido del más fuerte que él, Y al pobre y menesteroso del que le despoja?
10Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
11Levantáronse testigos falsos; Demandáronme lo que no sabía;
11Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
12Volviéronme mal por bien, Para abatir á mi alma.
12De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
13Mas yo, cuando ellos enfermaron, me vestí de saco; Afligí con ayuno mi alma, Y mi oración se revolvía en mi seno.
13Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
14Como por mi compañero, como por mi hermano andaba; Como el que trae luto por madre, enlutado me humillaba.
14såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
15Pero ellos se alegraron en mi adversidad, y se juntaron; Juntáronse contra mí gentes despreciables, y yo no lo entendía: Despedazábanme, y no cesaban;
15Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
16Con los lisonjeros escarnecedores truhanes, Crujiendo sobre mí sus dientes.
16Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
17Señor, ¿hasta cuándo verás esto? Recobra mi alma de sus quebrantamientos, mi única de los leones.
17Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
18Te confesaré en grande congregación; Te alabaré entre numeroso pueblo.
18Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
19No se alegren de mí mis enemigos injustos: Ni los que me aborrecen sin causa hagan del ojo.
19Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
20Porque no hablan paz; Y contra los mansos de la tierra piensan palabras engañosas.
20Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
21Y ensancharon sobre mí su boca; Dijeron: Ea, ea, nuestros ojos lo han visto!
21De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
22Tú lo has visto, oh Jehová; no calles: Señor, de mí no te alejes.
22Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
23Muévete y despierta para mi juicio, Para mi causa, Dios mío y Señor mío.
23Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
24Júzgame conforme á tu justicia, Jehová Dios mío; Y no se alegren de mí.
24Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
25No digan en su corazón: Ea, alma nuestra! No digan: Hémoslo devorado!
25Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
26Avergüencense, y sean confundidos á una los que de mi mal se alegran: Vístanse de vergüenza y de confusión los que se engrandecen contra mí.
26Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
27Canten y alégrense los que están á favor de mi justa causa, Y digan siempre: Sea ensalzado Jehová, Que ama la paz de su siervo.
27Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
28Y mi lengua hablará de tu justicia, Y de tu loor todo el día.
28Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.