¹ Yakuba na nga izey ce ka ne: «Wa margu hal ay ma ci araŋ se haŋ kaŋ ga du araŋ da haŋ kaŋ araŋ ga du jirbey kaŋ ga kaa ra.

¹Och Jakob kallade sina söner till sig och sade: Församlen eder, på det att jag må förkunna eder vad som skall hända eder i kommande dagar:

² Ya araŋ Yakuba izey, Wa margu ka hanga jeeri. Wa hangan araŋ baabo Israyla* se:

²Kommen tillhopa och hören, I Jakobs söner; hören på eder fader Israel.

³ Ruben ga ti ay hay-jina, ay hino, ay gaabi sintina, kaŋ a darza da hino ga bisa cindey.

³Ruben, min förstfödde är du, min kraft och min styrkas förstling, främst i myndighet och främst i makt.

⁴ Danga mate kaŋ hari go, yaadin cine no ni si kay. Ni si haŋ kaŋ ga boori gar, zama ni kaaru ni baabo daaro boŋ, saaya din ni n'a ziibandi. Ay daaro boŋ no a kaaru.

⁴Du sjuder över såsom vatten, du skall icke bliva den främste, ty du besteg din faders läger; då gjorde du vad skändligt var. Ja, min bädd besteg han!

⁵ Simeyon da Lawi, care nya-izeyaŋ no. I takubey ya toonye wane yaŋ no.

⁵Simeon och Levi äro bröder; deras vapen äro våldets verktyg.

⁶ Ya ay fundo, ma si furo i gundu ra. Ya ay darza, ma si kubay d'ey i marga do, zama i futa ra no i na boro wi. I boŋ sanda ra mo no i na yeejiyaŋ ce kaaji dumbu.

⁶Min själ inlåte sig ej i deras råd, min ära tage ingen del i deras samkväm; ty i sin vrede dräpte de män, och i sitt överdåd stympade de oxar.

⁷ Laalante no i bine tuna, zama a dungu, i futa ya laalante no mo, zama a sinda bakaraw. Ay g'i fay-fay Yakuba ra. Ay g'i say-say mo Israyla ra.

⁷Förbannad vare deras vrede, som är så våldsam, och deras grymhet, som är så hård! Jag skall förströ dem i Jakob, jag skall förskingra dem i Israel.

⁸ Yahuda, nin no ni nya-izey ga saabu. Ni kambe ga goro ni ibarey kondey gaa, ni baabayzey mo ga sombu ni se.

⁸Dig, Juda, dig skola dina bröder prisa; din hand skall vara på dina fienders nacke, för dig skola din faders söner buga sig.

⁹ Yahuda ya muusu beeri ize no. Ya ay izo, haŋ kaŋ ni wi do haray, ni ziji ka fun noodin. A gum ka kani danga muusu, danga muusu way. May no g'a tunandi?

⁹Ett ungt lejon är Juda; från rivet byte har du dragit ditupp, min son. Han har lagt sig ned, han vilar såsom ett lejon, såsom en lejoninna -- vem vågar oroa honom?

¹⁰ Sarjilla si fay da Yahuda, koytaray goobo ga sinji mo a cey game ra hala Silo ma kaa. Ndunnya dumey mo ga miila ngey m'a gana.

¹⁰Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke härskarstaven ifrån hans fötter, till dess han kommer till Silo och folken bliva honom hörsamma.

¹¹ A ga nga farka binjo haw reyzin tikse gaa, a farka nya izo go reyzin nya suubananta gaa. A na nga bankaarayey nyuna reyzin hari ra.

¹¹Han binder vid vinträdet sin åsna, vid ädla rankan sin åsninnas fåle. Han tvår sina kläder i vin, sin mantel i druvors blod.

¹² A moy nyaale nda duvan*, a hinjey mo kwaaray da wa.

¹²Hans ögon äro dunkla av vin och hans tänder vita av mjölk.

¹³ Zabluna mo ga goro teeko me gaa. A ga goro nango kaŋ hiyey ga furo, a hirro boŋo mo ga maan Zidon kwaara.

¹³Sebulon skall bo vid havets strand, vid stranden, där skeppen ligga; sin sida skall han vända mot Sidon.

¹⁴ Isakar wo, farka gaabikooni no. A ga fulanzam nga jejey game ra.

¹⁴Isaskar är en stark åsna, som ligger i ro i sin inhägnad.

¹⁵ A di kaŋ nga fulanzamyaŋo do ihanno no, a laabo mo ga kaan. A na nga jasa gungumandi jeje sambuyaŋ se. A ciya bannya, taabi goy-teeri.

¹⁵Och han såg att viloplatsen var god, och att landet var ljuvligt; då böjde han sin rygg under bördor och blev en arbetspliktig tjänare.

¹⁶ Dan ga nga borey ciiti, danga Israyla kunda fo.

¹⁶Dan skall skaffa rätt åt sitt folk, han såväl som någon av Israels stammar.

¹⁷ Dan ga ciya danga fondo beeri boŋ gondi. Fondayze me gaa gazama no kaŋ ga bari ce-kobsi kar hal a kaarukwa ma kaŋ banda-banda.

¹⁷Dan skall vara en orm på vägen, en huggorm på stigen, en som biter hästen i foten, så att ryttaren faller baklänges av.

¹⁸ Ya Rabbi, ni faaba no ay ga hangan.

¹⁸HERRE, jag bidar efter din frälsning!

¹⁹ Gad mo, wongaarey g'a kankam, amma a ga kokor k'i gaaray.

¹⁹Gad skall trängas av skaror, men själv skall han tränga dem på hälarna.

²⁰ Aser mo, a ŋwaaro ga ciya ji foy. A ga ŋwaari hanno no, bonkooni laam'ize dumi.

²⁰Från Aser kommer fetma, honom till mat; konungsliga läckerheter har han att giva.

²¹ Naftali ya jeeri ize taŋante no. A ga sanni hannoyaŋ ci.

²¹Naftali är en snabb hind; han har sköna ord att giva.

²² Yusufu ya tuuri kambe no, kaŋ ga ize boobo hay, ize boobo hayko no hari zurey me gaa. A kambey ga daaru windi koray boŋ.

²²Ett ungt fruktträd är Josef, ett ungt fruktträd vid källan; dess grenar nå upp över muren.

²³ Gawey n'a maray k'a kankam. I n'a hay, i konn'a mo.

²³Bågskyttar oroa honom, de skjuta på honom och ansätta honom;

²⁴ Amma a birawo kay da gaabi. A kambe jasey du gaabi mo Hina-Kulu-Koyo kambe ra, Yakuba wane Irikoyo -- (nga no ga ti kuruko da Israyla tondo mo).

²⁴dock förbliver hans båge fast, och hans händer och armar spänstiga, genom dens händer, som är den Starke i Jakob, genom honom som är herden, Israels klippa,

²⁵ Irikoy, ni baabo wane Irikoyo, ga ni gaa. Hina-Kulu-Koyo mo, nga no ga ni albarkandi nda albarkey kaŋ yaŋ ga fun beene, da guusey albarkey kaŋ yaŋ go ganda, da fafa albarkey, da gunde wane mo.

²⁵genom din faders Gud -- han skall hjälpa dig. genom den Allsmäktige -- han skall välsigna dig med välsignelser från himmelen därovan, välsignelser från djupet som utbreder sig därnere, välsignelser från bröst och sköte.

²⁶ Ni baaba albarkey te zaama ay kaayey albarkey boŋ, hala tudey kaŋ ga duumi me. I ma goro mo Yusufu boŋ, ka dake a se beene, za kaŋ i n'a fay da nga nya izey.

²⁶Din faders välsignelser nå högt, högre än mina förfäders välsignelser, de nå upp till de eviga höjdernas härlighet. De skola komma över Josefs huvud, över dens hjässa, som är en furste bland sina bröder.

²⁷ Benyamin mo sakali* no, bine kaŋ ga koroŋ koy. Susubay a ga nga koli hamo ŋwa, wiciri kambu mo a ga arzaka fay-fay.»

²⁷Benjamin är en glupande ulv; om morgonen förtär han rov, och om aftonen utskiftar han byte.»

²⁸ Borey din kulu, ngey no ga ti Israyla kunda way cindi hinka. Sanno din mo no i baabo ci i se. A n'i albarkandi mo, afo kulu nga albarka hina boŋ no a n'i albarkandi.

²⁸Alla dessa äro Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad deras fader talade till dem, när han välsignade dem; åt var och en av dem gav han sin särskilda välsignelse.

²⁹ A gaabandi i se koyne, ka ne: «Ay wo, ay g'ay kaayey banda gana. Kal araŋ m'ay fiji ay kaayey do, guuso din ra kaŋ go Efron Hittanca faro ra.

²⁹Och han bjöd dem och sade till dem: »Jag skall nu samlas till mitt folk; begraven mig bredvid mina fäder, i grottan på hetiten Efrons åker,

³⁰ Makpela faro ra tondi guuso kaŋ go Mamre jine, Kanaana laabo ra nooya, kaŋ Ibrahim day faro me gaa Efron Hittanca gaa. Mayray hari no buukoy daŋyaŋ se.

³⁰i den grotta som ligger på åkern i Makpela, gent emot Mamre, i Kanaans land, den åker som Abraham köpte till egen grav av hetiten Efron,

³¹ Noodin no i na Ibrahim da nga wando Saharatu fiji. Noodin no i na Isaka nda nga wande Rabeka fiji. Noodin mo no ay na Laya fiji.

³¹där de hava begravit Abraham och hans hustru Sara, där de ock hava begravit Isak och hans hustru Rebecka, och där jag själv har begravit Lea,

³² Faro da tondi guuso kaŋ go a ra, kaŋ i day Hetu izey gaa nooya.»

³²på den åkern som jämte grottan där köptes av Hets barn.»

³³ Waato kaŋ Yakuba na nga izey lordi* ka ban, a na nga cey margu dima boŋ, a na nga biya taŋ. I n'a margu nga kaayey banda.

³³När Jakob hade givit sina söner denna befallning, drog han sina fötter upp i sängen; och han gav upp andan och blev samlad till sina fäder.