1 Kala Ayuba tu ka ne:
1Därefter tog Job till orda och sade:
2 «Guna day mate kaŋ ni na hina-buuno gaa d'a! Guna ka di mate kaŋ ni na kambe kaŋ sinda gaabi faaba nd'a.
2Vilken hjälp har du ej skänkt den vanmäktige, huru har du ej stärkt den maktlöses arm!
3 Guna mate kaŋ ni na saaware no boro kaŋ sinda laakal se d'a! Ni na bayray hanno ci mo kaŋ yulwa!
3Vilka råd har du ej givit den ovise, och vilket överflöd av klokhet har du ej lagt i dagen!
4 May se no ni na ni sanney ci? May biya mo no ka fun ni do?
4Vem gav dig kraft att tala sådana ord, och vems ande var det som kom till orda ur dig?
5 Refayimey goono ga jijiri haro da nga ra gorokoy cire.
5Dödsrikets skuggor gripas av ångest, djupets vatten och de som bo däri.
6 Koonu no Alaahara bara Rabbi jine, Halaciyaŋ do mo sinda daabuyaŋ hari.
6Dödsriket ligger blottat för honom, och avgrunden har intet täckelse.
7 A ga azawa kamba daaru batama kwaaray koono boŋ, A na ndunnya mo sarku, hay kulu si a cire.
7Han spänner ut nordanrymden över det tomma och hänger upp jorden på intet.
8 A ga harey kunsum nga beene hirriyaŋ kuba ra, Kulu nda yaadin hirriyaŋo mana kortu i cire.
8Han samlar vatten i sina moln såsom i ett knyte, och skyarna brista icke under bördan.
9 A ga nga karga alhaalo daabu, Ka nga buro daaru a boŋ.
9Han gömmer sin tron för vår åsyn, han omhöljer den med sina skyar.
10 A na haro batama me kurkutu ka windi hal a koy ka kubay da kaari fay-fayyaŋ.
10En rundel har han välvt såsom gräns för vattnen, där varest ljus ändas i mörker.
11 Beene gaayyaŋ harey goono ga jijiri, Alyanga n'i di a deeniyaŋo se.
11Himmelens pelare skälva, de gripas av förfäran vid hans näpst.
12 A goono ga teeku kanandi nda nga hino, A n'a boŋbeera gooru nda nga fahama mo.
12Med sin kraft förskräckte han havet, och genom sitt förstånd sönderkrossade han Rahab.
13 A Biya no i ga beene batama taalam d'a, A kamba mo no ga gondi kaŋ ga zuru gooru.
13Blott han andades, blev himmelen klar; hans hand genomborrade den snabba ormen.
14 Guna, woodin yaŋ wo a hina muraadey caso hinne no, A baaro ciinay kayniyo no iri goono ga maa! Amma a hino kaatiyaŋo, May no hin ka faham d'a?»
14Se, detta är allenast utkanterna av hans verk; en sakta viskning är allt vad vi förnimma därom. Hans allmakts dunder, vem skulle kunna fatta det?