Zarma

Svenska 1917

Job

27

1 Ayuba ye ka nga misa feeri ka tonton ka ne:
1Åter hov Job upp sin röst och kvad:
2 «Ay ze da Irikoy fundikoono kaŋ n'ay cimo ta ay gaa, Ay ze da Hina-Kulu-Koyo kaŋ n'ay fundo daŋ a ma koroŋ.
2Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
3 Duumi d'ay fundo go ay gaa, Kaŋ Irikoy fulanzama mo go ay niine funey ra,
3aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
4 Daahir ay meyo si adilitaray-jaŋay sanni te, Ay deena mo si gulinci ci.
4aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
5 Irikoy ma boriyandi, way, Ay ma yadda kaŋ araŋ gonda cimi! Kala ya bu, ay si fay d'ay cimo.
5Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
6 Ay goono g'ay adilitara gaay, Ay s'a taŋ mo. Ay fundo me muudu ay bina si taali dake ay boŋ.
6Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
7 Ay ibara ma ciya sanda boro laalo cine, Boro kaŋ tun ay se mo ma ciya sanda boro kaŋ sinda adilitaray.
7Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
8 Zama boro kaŋ si Irikoy gana, baa a du riiba, Ifo no a ga beeje da Irikoy n'a fundo ta a gaa?
8Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
9 Irikoy ga maa a hẽeno no, Waati kaŋ taabi kaa a gaa?
9Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
10 Wala a ga soobay ka farhã Hina-Kulu-Koyo do, Ka ce Irikoy maa gaa alwaati kulu?
10Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
11 Ay ga araŋ dondonandi Irikoy kambe goy baaru, Ay si tugu araŋ se haŋ kaŋ go Hina-Kulu-Koyo banda.
11Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
12 Guna, araŋ bumbey, araŋ kulu di woodin. Ifo se binde no araŋ ciya yaamo parkatak?
12Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
13 Woone no ga ti boro laalo baa Irikoy do, Gurzugandikoy tubo neeya, Haŋ kaŋ Hina-Kulu-Koyo ga bana i se:
13Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
14 Baa a izey baa gumo, i ga ciya takuba me ŋwaari, A banda mo si kungu nda ŋwaari.
14Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
15 A dumey kaŋ cindi mo, i g'i fiji balaaw ra. A wayborey kaŋ kurnyey bu mo si bu baray te.
15De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
16 Baa a na nzarfu margu sanda kusa cine, A ma bankaaray gusam sanda botogo cine,
16Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
17 A ya day ma soola te, amma adilantey no g'i daŋ, Borey kaŋ yaŋ sinda taali mo no ga nzarfo fay.
17så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
18 A ga nga windo cina sanda gangam ize, Sanda fari tanda kaŋ fari batuko ga te.
18Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
19 A ga kani arzakante, amma nga mo nooya. D'a na mo hay, a go, arzaka si no!
19Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
20 Humburkumay ga kaa a gaa sanda beene hirriyaŋ hari cine, Hari haw bambata ga kaa k'a hamay cin.
20Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
21 Wayna funay hawo mo g'a ku ka kond'a, Kal a ma daray. A g'a haabu ka kaa nga nangora ra.
21Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
22 Zama Irikoy g'a catu no, a s'a windi bo! Baa a ga ba nga ma zuru a kamba se.
22Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
23 Borey ga ngey kambey kobi a gaa ka ne: ‹Koy! Koy!› I m'a gaaray nga nango ra nda cuusuyaŋ.
23Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.