1 Israyla* bonkoono Suleymanu, Dawda ize yaasayey neeya:
1Detta är Salomos ordspråk, Davids sons, Israels konungs.
2 Zama i ma bay laakal nda dondonandiyaŋ gaa; I ma fahamay sanney fayanka mo.
2Av dem kan man lära vishet och tukt,
3 Zama i ma dondonandiyaŋ ta laakal goy da adilitaray da cimi ciiti da sasabandiyaŋ ra.
3så ock att förstå förståndigt tal. Av dem kan man undfå tuktan till insikt och lära rättfärdighet, rätt och redlighet.
4 Zama i ma borey kaŋ si caram yaŋ no azanci, I ma bayray da fayanka mo no arwasu se.
4De kunna giva åt de fåkunniga klokhet, åt den unge kunskap och eftertänksamhet.
5 Zama laakalkooni ma maa ka tonton da bayray. Fahamante mo ma to saaware hanney gaa.
5Genom att höra på dem förökar den vise sin lärdom och förvärvar den förståndige rådklokhet.
6 Zama i ma yaasay da nga feerijo bay, I ma laakalkooney sanney da ngey misey mo bay.
6Av dem lär man förstå ordspråk och djupsinnigt tal, de vises ord och deras gåtor.
7 Rabbi humburkumay ya bayray sintinay no, Amma borey kaŋ yaŋ si caram ga donda laakal da dondonandiyaŋ.
7HERRENS fruktan är begynnelsen till kunskap; vishet och tuktan föraktas av oförnuftiga.
8 Ay izo, ma ni baaba cabe ta, Ni nya lordo mo, ni ma s'a furu.
8Hör, min son, din faders tuktan, och förkasta icke din moders undervisning.
9 Zama i ga te ni se gomni taalam ni boŋo gaa, Da hiiri mo ni jinda gaa.
9Ty sådant är en skön krans för ditt huvud och en kedja till prydnad för din hals.
10 Ay izo, da zunubikooney na ni hiila-hiila, Ma si yadda.
10Min son, om syndare locka dig, så följ icke.
11 D'i ne: «Ma kaa, iri ma koy care banda ka batandi ka wi. Iri ma gum mo borey kaŋ yaŋ sinda taali se sabaabu kulu si.
11Om de säga: »Kom med oss; vi vilja lägga oss på lur efter blod, sätta försåt för de oskyldiga, utan sak;
12 Iri m'i gon da fundi, danga Alaahara cine, I afo kulu sukutum, Danga borey kaŋ yaŋ ga gunguray hala guusu ra.
12såsom dödsriket vilja vi uppsluka dem levande, friska och sunda, såsom fore de ned i graven;
13 Iri ga arzaka darzakoy yaŋ gar, dumi-dumi, Iri g'iri windey toonandi nda nooru.
13allt vad dyrbart är skola vi vinna, vi skola fylla våra hus med byte;
14 Kala ni ma margu nda iri, Iri kulu, iri ga te nooru foolo folloŋ.»
14dela du med oss vår lott, alla skola vi hava samma pung» --
15 Ay izo, ma si margu nd'ey fondo. Ma ni ce hibandi ka kaa i laawalo gaa.
15då, min son, må du ej vandra samma väg som de. Nej, håll din fot ifrån deras stig,
16 Zama i cey ga zuru no i ma goy laalo te se, I goono ga cahã boro wiyaŋ se.
16ty deras fötter hasta till vad ont är, och äro snara, när det gäller att utgjuta blod.
17 Zama yaamo no i ma asuuta hirri naŋ kaŋ curo ga di a.
17Ty väl är det fåfängt, då man vill fånga fåglar, att breda ut nätet i hela flockens åsyn.
18 Woodin yaŋ binde, ngey boŋ wiyaŋ se no i goono ga batandi, Ngey fundey halaciyaŋ se mo no i goono ga gumandi te.
18Men dessa ligga på lur efter sitt eget blod, de sätta försåt för sina egna liv.
19 Yaadin no riiba binikom kulu muraadey bara nd'a, A ga nga koy fundo kom a gaa no.
19Så går det envar som söker orätt vinning: sin egen herre berövar den livet.
20 Laakal goono ga ce fondey ra, A goono ga nga jinde tunandi batamey ra.
20Visheten höjer sitt rop på gatan, på torgen låter hon höra sin röst.
21 A goono ga ce marga nangu beerey ra, Naŋ kaŋ borey ga furo kwaara meyey ra; Kwaara ra a goono ga nga sanney salaŋ ka ne:
21I bullrande gathörn predikar hon; där portarna i staden öppna sig, där talar hon sina ord:
22 «Araŋ kaŋ sinda carmay, Alwaati marge no araŋ ga ba carmay-jaŋay, Dondayankoyey ma maa ngey dondayaŋ kaani, Saamey mo ma wangu bayray?
22Huru länge, I fåkunnige, skolen I älska fåkunnighet? Huru länge skola bespottarna hava sin lust i bespottelse och dårarna hata kunskap?
23 Wa bare ay kaseetiyaŋo boŋ! A go, ay g'ay biya zumandi araŋ boŋ, Ay m'araŋ bayrandi nd'ay sanno.
23Vänden om och akten på min tillrättavisning; se, då skall jag låta min ande flöda för eder jag skall låta eder förnimma mina ord.
24 Za kaŋ ay ce, araŋ wangu mo, Ay n'ay kamba salle, amma afo si no kaŋ saal a.
24Eftersom I icke villen höra, när jag ropade, eftersom ingen aktade på, när jag räckte ut min hand,
25 Amma araŋ n'ay saawarey kulu furu, Araŋ mana yadda nd'ay kaseetey baa kayna;
25eftersom I läten allt mitt råd fara och icke villen veta av min tillrättavisning
26 Kal ay mo ma haaru araŋ masiibey zaaro hane, Ay ga hahaarayaŋ te waato kaŋ humburkumay kaa araŋ gaa.
26därför skall ock jag le vid eder ofärd och bespotta, när det kommer, som I frukten,
27 Waato kaŋ humburkumay kaa araŋ gaa danga alma haw beeri cine, Araŋ masiibey m'araŋ to danga hari haw bambata, Saaya kaŋ azaaba nda kankami du araŋ.
27ja, när det I frukten kommer såsom ett oväder, när ofärden nalkas eder såsom en storm och över eder kommer nöd och ångest.
28 Saaya din i g'ay ce, amma ay si tu. I g'ay ceeci nda himma, i si du ay mo.
28Då skall man ropa till mig, men jag skall icke svara, man skall söka mig, men icke finna mig.
29 Zama i wangu bayray, I mana Rabbi humburkumay suuban.
29Därför att de hatade kunskap och icke funno behag i HERRENS fruktan,
30 I mana yadda nd'ay saawarey baa kayna, I donda ay kaseetey kulu.
30ej heller ville följa mitt råd, utan föraktade all min tillrättavisning,
31 I binde ga ngey fundey alhakku ŋwa, I ma kungu nda ngey dabarey.
31därför skola de få äta sina gärningars frukt och varda mättade av sina egna anslag.
32 Zama borey kaŋ yaŋ sinda carmay banda yeyaŋo g'i wi, Saamey goray mo g'i halaci.
32Ty av sin avfällighet skola de fåkunniga dräpas. och genom sin säkerhet skola dårarna förgås.
33 Amma boro kulu kaŋ hangan ay se ga goro baani, A ga goro nda fundi kaani, A si humburu masiiba kulu.»
33Men den som hör mig, han skall bo i trygghet och vara säker mot olyckans skräck.