1 Boro kaŋ na nga boŋ fay waani, Nga boŋ muraadu no a goono ga ceeci. A ga laakal hanante kulu kakaw.
1Den egensinnige följer sin egen lystnad, med all makt söker han strid.
2 Saamo sinda farhã kulu fahamay ra, Kala day a bina ma nga boŋ kaa taray.
2Dåren frågar ej efter förstånd, allenast efter att få lägga fram vad han har i hjärtat.
3 Saaya kaŋ boro laalo kaa, Kala donda-caray mo ma kaa, Kayna banda mo kala foyray.
3Där den ogudaktige kommer, där kommer förakt, och med skamlig vandel följer smälek.
4 Boro me sanney go danga hari kaŋ ga guusu, Koyne, laakal hari-mo go danga gooru kaŋ ga zuru.
4Orden i en mans mun äro såsom ett djupt vatten, såsom en flödande bäck, en vishetens källa.
5 A si boori i ma boro laalo beerandi, Hal i ma adilante ganji cimi ciiti.
5Att vara partisk för den skyldige är icke tillbörligt ej heller att vränga rätten för den oskyldige.
6 Saamo deene ga furo kakaw ra, A meyo mo ga karyaŋ ce a ma kaa.
6Dårens läppar komma med kiv, och hans mun ropar efter slag.
7 Saamo meyo ya a halaciko no, A deena mo ga ti a fundo se kumsay.
7Dårens mun är honom själv till olycka, och hans läppar äro en snara hans liv.
8 Boro kaŋ ga ciinay, a sanno ga hima laam'izey no, I ga furo hala bine lokotey ra.
8Örontasslarens ord äro såsom läckerbitar och tränga ned till hjärtats innandömen.
9 Boro kaŋ ga hawfun nga goy ra ga te halaciko se nya-ize.
9Den som är försumlig i sitt arbete, han är allaredan en broder till rövaren.
10 Rabbi maa ya wongu fu gaabikooni no, Adilante ga zuru ka furo a ra ka goro baani.
10HERRENS namn är ett starkt torn; den rättfärdige hastar dit och varder beskyddad.
11 Arzakante arzaka a kwaara gaabikooni no, Danga cinari kuuku mo no a diyaŋo gaa.
11Den rikes skatter äro honom en fast stad, höga murar likna de, i hans inbillning.
12 Za halaciyaŋ mana kaa boro ga te boŋbeeray, Beeray mo goono ga lalabu ce gana.
12Före fall går högmod i mannens hjärta, och ödmjukhet går före ära.
13 Boro kaŋ na sanni ye za a mana maa, Saamotaray da haawi no a gaa.
13Om någon giver svar, förrän han har hört, så tillräknas det honom såsom oförnuft och skam.
14 Boro biya ga suuru nda nga dooro, Amma bine sunnay, may no ga hin a suuru?
14Mod uppehåller mannen i hans svaghet; men ett brutet mod, vem kan bära det?
15 Fayankakoy bine ga du bayray, Laakalkooni hanga mo ga bayray ceeci.
15Den förståndiges hjärta förvärvar kunskap, och de visas öron söka kunskap.
16 Boro nooyaŋo ga nangoray soola a se, A ga kond'a mo boro beerey jine.
16Gåvor öppna väg för en människa och föra henne fram inför de store.
17 Boro kaŋ jin ka kande nga sanno, A cimo no i ga di. Amma a gorokasin ga kaa k'a gosi.
17Den som först lägger fram sin sak har rätt; sedan kommer vederparten och uppdagar huru det är.
18 Goŋ ga kakaw feeri, A ga fay hinkoy hinka game ra mo.
18Lottkastning gör en ände på trätor, den skiljer mellan mäktiga män.
19 Nya-izetaray kaŋ sara ga bisa kwaara gaabikooni sasabandiyaŋ sanday. Kakaw sanni mo ga hima sanda cinari me daabirji karangaley.
19En förorättad broder är svårare att vinna än en fast stad, och trätor äro såsom bommar för ett slott.
20 Boro gunde ga kungu nd'a me sanney, A ga kungu nd'a me-kuurey nafa.
20Av sin muns frukt får envar sin buk mättad, han varder mättad av sina läppars gröda.
21 Buuyaŋ nda fundi go deene hina ra, Boro kaŋ ga ba hina din mo ga kungu nd'a nafa.
21Död och liv har tungan i sitt våld, de som gärna bruka henne få äta hennes frukt.
22 Boro kaŋ du wande, hari hanno no a du. A du gomni Rabbi do mo.
22Den som har funnit en rätt hustru, han har funnit lycka och har undfått nåd av HERREN.
23 Alfukaaru ga ŋwaarayyaŋ te, Amma arzakante ga tu da sanni kaso.
23Bönfallande är den fattiges tal, men den rike svarar med hårda ord.
24 Coro boobo ga kande hasaraw boobo, Amma baako go no kaŋ ga ba ni ganda ka bisa nya-ize.
24Den som ävlas att få vänner, han kommer i olycka; men vänner finnas, mer trogna än en broder.