¹ Talka kaŋ goono ga dira nga cimi toonanta ra ga bisa me laalokoy kaŋ a go mo, saamo no.

¹Bättre är en fattig man som vandrar i ostrafflighet än en man som har vrånga läppar och därtill är en dåre.

² Koyne, a mana boori fundi se a ma goro bayray si. Woodin banda, boro kaŋ ga cahã nda nga ce, Hartayaŋ no a ga te.

²Ett obetänksamt sinne, redan det är illa; och den som är snar på foten, han stiger miste.

³ Adam-ize saamotara no g'a fundo halaci a se, A bina mo goono ga guutu Rabbi gaa.

³En människas eget oförnuft kommer henne på fall, och dock är det på HERREN som hennes hjärta vredgas

⁴ Arzaka ga kande hangasin boobo, Amma talka wo, fayante no a go baa nga gorokasin se.

⁴Gods skaffar många vänner, men den arme bliver övergiven av sin vän.

⁵ Tangari seedakoy si ciiti yana, Tangari ciiko mo si du faaba.

⁵Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han kommer icke undan.

⁶ Boro boobo ga gomni ŋwaaray nooyaŋ-boobo-koyo gaa, Boro kulu mo nooko coro no.

⁶Många söka en furstes ynnest, och alla äro vänner till den givmilde.

⁷ Talka nya-izey kulu ga wang'a, Sanku fa binde a corey ga mooru a gaa. A g'i gana nda sanniyaŋ, amma i ban ka dira.

⁷Den fattige är hatad av alla sina fränder, ännu längre draga sig hans vänner bort ifrån honom; han far efter löften som äro ett intet.

⁸ Boro kaŋ du laakal ga ba nga fundo, Boro kaŋ na fahamay haggoy mo ga gomni gar.

⁸Den som förvärvar förstånd har sitt liv kärt; den som tager vara på insikt, han finner lycka

⁹ Tangari seedakoy si ciiti yana bo, Tangari ciiko mo ga halaci no.

⁹Ett falskt vittne bliver icke ostraffat, och den som främjar lögn, han skall förgås.

¹⁰ Kaani goray mana hagu saamo se, Sanku fa binde bannya ma du koytaray dabarikooniyaŋ boŋ.

¹⁰Det höves icke dåren att hava goda dagar, mycket mindre en träl att råda över furstar.

¹¹ Boro laakalo ga naŋ a ma suuru nda bine tunay, Darza mo no a se a ma taali muray.

¹¹Förstånd gör en människa tålmodig, och det är hennes ära att tillgiva vad någon har brutit.

¹² Bonkooni futay ga hima muusu beeri daŋ futo dunduyaŋ, Amma a gomno ga hima subu tayo boŋ harandaŋ.

¹²En konungs vrede är såsom ett ungt lejons rytande, hans nåd är såsom dagg på gräset.

¹³ Ize kaŋ ga saamu wo masiiba no a baabo se, Wande sanni-boobo-koy mo ga hima danga mimisi duumi.

¹³En dåraktig son är sin faders fördärv, och en kvinnas trätor äro ett oavlåtligt takdropp.

¹⁴ Windi nda arzaka ya tubu hari no za baabey do, Amma wande laakalkooni, Rabbi do no a ga fun.

¹⁴Gård och gods får man i arv från sina fäder, men en förståndig hustru är en gåva från HERREN.

¹⁵ Hawfunay ga konda boro hala jirbi tiŋo ra, Dirgaykom mo ga maa haray.

¹⁵Lättja försänker i dåsighet, och den håglöse får lida hunger.

¹⁶ Boro kaŋ ga haggoy da lordi, Nga fundo no a goono ga haggoy, Amma boro kaŋ na saalay kaa nga fonda gaa ga bu.

¹⁶Den som håller budet får behålla sitt liv; den som ej aktar på sin vandel han varder dödad.

¹⁷ Boro kaŋ ga bakar alfukaarey se goono ga garaw daŋ Rabbi gaa, A g'a bana a se mo da nga gomno.

¹⁷Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.

¹⁸ Ma ni izo gooji, za kaŋ beeje go no, Ma si ni bine sinji a halaciyaŋo gaa.

¹⁸Tukta din son, medan något hopp är, och åtrå icke att vålla hans död.

¹⁹ Boro kaŋ bine tunyaŋ ga baa ga du a alhakko, Zama baa ni n'a kaa kambe tilas kala ni ma ye k'a te koyne.

¹⁹Den som förgår sig i vrede, han må plikta därför, ty om du vill ställa till rätta, så gör du det allenast värre.

²⁰ Ma maa saaware, ma dondonandiyaŋ ta, Zama ni ma te laakal hala ni jirbey bananta ra.

²⁰Hör råd och tag emot tuktan, på det att du för framtiden må bliva vis.

²¹ Dabari boobo no boro bina ra, Amma Rabbi saawara, nga no ga tabbat.

²¹Många planer har en man i sitt hjärta, men HERRENS råd, det bliver beståndande.

²² Boro gomni hina me no i ga ba r'a, Talka mo bisa tangarikom.

²²Efter en människas goda vilja räknas hennes barmhärtighet, och en fattig man är bättre än en som ljuger.

²³ Rabbi humburkumay wo, Fundi do haray no a ga koy. Boro kaŋ gond'a ga jirbi wasa yaŋ ra, Masiiba mo si kaa a gaa.

²³HERRENS fruktan för till liv; så får man vila mätt och hemsökes icke av något ont.

²⁴ Hawfuno ga nga kambe sufu hawru ra, Amma a si kond'a nga meyo do.

²⁴Den late sticker sin hand i fatet, men gitter icke föra den åter till munnen.

²⁵ Ma dondako kar, Boro kaŋ jaŋ fahamay mo ga laakal dondon. Ma deeni fahamante gaa, Nga mo ga faham da bayray.

²⁵Slår man bespottaren, så bliver den fåkunnige klok; och tillrättavisar man den förståndige, så vinner han kunskap.

²⁶ Boro kaŋ na nga baabo toonye ka nga nya gaaray wo ize kaŋ ga kande haawi no, Kayna candiko mo no.

²⁶Den som övar våld mot sin fader eller driver bort sin moder, han är en vanartig och skändlig son.

²⁷ Ay izo, da ni fay da dondonandiyaŋ hanganyaŋ, Ni ga kamba ka fay da bayray sanney.

²⁷Min son, om du icke vill höra tuktan, så far du vilse från de ord som giva kunskap.

²⁸ Seeda yaamo ga fooru nda cimi ciiti, Boro laaley me mo ga kungu nda laala.

²⁸Ett ont vittne bespottar vad rätt är, och de ogudaktigas mun är glupsk efter orätt.

²⁹ I ga ciitiyaŋ soola dondako se, Barzuyaŋ mo go no saamey banda daarey se.

²⁹Straffdomar ligga redo för bespottarna och slag för dårarnas rygg.