1 Duvan* ya hahaarayko no, Baji mo kosongukoy no. Boro kulu kaŋ bugu nd'ey sinda laakal.
1En bespottare är vinet, en larmare är rusdrycken, och ovis är envar som raglar därav.
2 Bonkooni humburandiyaŋ wo, Danga muusu beeri daŋ futo dunduyaŋ no, Boro kaŋ n'a futa zukku na nga fundo daŋ kambe.
2Såsom ett ungt lejons rytande är den skräck en konung ingiver; den som ådrager sig hans vrede har förverkat sitt liv.
3 Beeray no boro se a ma mooru kuta gaa, Amma saamo kulu ga ba yanje.
3Det är en ära för en man att hålla sig ifrån kiv, den oförnuftige söker alltid strid.
4 Hawfuno wangu ka far kaydiya ra, Woodin se no a ga ŋwaaray heemar, a si du hay kulu mo.
4När hösten kommer, vill den late icke plöja; därför söker han vid skördetiden förgäves efter frukt.
5 Boro bine ra saaware ga hima hari guuso, Amma boro kaŋ gonda fahamay g'a candi.
5Planerna i en mans hjärta äro såsom ett djupt vatten, men en man med förstånd hämtar ändå upp dem.
6 Boro boobo ga ngey gomney fe, Amma cimi boro, may no ga hin ka du a?
6Många finnas, som ropa ut var och en sin barmhärtighet; men vem kan finna en man som är att lita på?
7 Boro adilante kaŋ ga dira nga cimi tooyaŋo ra, A banda a izey mo ga ciya albarkanteyaŋ.
7Den som vandrar i ostrafflighet såsom en rättfärdig man, hans barn går det val efter honom.
8 Bonkooni kaŋ goono ga goro ciiti karga boŋ ga laala kulu say nda nga moy.
8En konung, som sitter på domarstolen, rensar med sina ögons kastskovel bort allt vad ont är.
9 May no ka bara nda hina a ma ne: «Ay n'ay bina hanandi, Ay ya hanante no ay zunubey gaa?»
9Vem kan säga: »Jag har bevarat mitt hjärta rent, jag är fri ifrån synd»?
10 Neesiji waani-waani, da zaka waani-waani, I boro hinka kulu fanta hari yaŋ no Rabbi se.
10Två slags vikt och två slags mått, det ena som det andra är en styggelse för HERREN.
11 Baa zanka, i g'a bay nga te-goyo do, Hal a goyo hanante no, wala haŋ kaŋ ga saba no.
11Redan barnet röjer sig i sina gärningar, om dess vandel är rättskaffens och redlig.
12 Hanga kaŋ ga maa, da mo kaŋ ga di, Rabbi no k'i boro hinka kulu te.
12Örat, som hör, och ögat, som ser, det ena som det andra har HERREN gjort.
13 Ma si ba jirbi, zama ni ma si talka. Ma ni moy hay, ni ga kungu nda ŋwaari mo.
13Älska icke sömn, på det att du icke må bliva fattig; håll dina ögon öppna, så får du bröd till fyllest.
14 Dayko ga ne: «Manti hari hanno no, Manti hari hanno no,» Amma d'a koy, kala fooma kaŋ a ga te.
14»Uselt, uselt», säger köparen; men när han går sin väg, rosar han sitt köp.
15 Wura nda tondi hiir'ize caadante yaŋ go no, Amma meyo kaŋ ga waani, Danga jinay hanno cine no.
15Man må hava guld, så ock pärlor i myckenhet, den dyrbaraste klenoden äro dock läppar som tala förstånd.
16 Boro kaŋ na yaw yadda sambu, m'a kwaayo ta, Boro kaŋ na yawey yaddandi mo, ma tolme ta a gaa.
16Tag kläderna av honom, ty han har gått i borgen för en annan, och panta ut vad han har, för de främmandes skull.
17 Tangari ŋwaari ga kaan boro se, Amma kokor banda a meyo ga to da tond'izeyaŋ.
17Orättfånget bröd smakar mannen ljuvligt, men efteråt bliver hans mun full av stenar.
18 Bine sijiriyaŋ kulu, saaware boŋ no a ga tabbat. Ni ma wongu te da laakal saaware mo.
18Planer hava framgång, när de äro väl överlagda, och med rådklokhet må man föra krig.
19 Mimandakom ga gundey bangandi, Woodin se ma si hangasinay da me-boobo-koy.
19Den som går med förtal, han förråder hemligheter; med den som är lösmunt må du ej giva dig i lag.
20 Boro kaŋ na nga baaba wala nga nya laali, I g'a fitilla wi kubay bi tik ra.
20Den som uttalar förbannelser över fader eller moder, hans lampa skall slockna ut mitt i mörkret.
21 A ga te boro ma du tubu nda cahãyaŋ sintina gaa, Amma a bananta, a si goro nda albarka.
21Det förvärv man i förstone ävlas efter, det varder på sistone icke välsignat.
22 Ma si ne: «Ay ga laala bana.» Ma hangan Rabbi se, nga mo ga ni faaba.
22Säg icke: »Jag vill vedergälla ont med ont»; förbida HERREN, han skall hjälpa dig.
23 Neesiji waani-waani ya fanta hari no Rabbi se, Gulinci kilo mo si boori.
23Tvåfaldig vikt är en styggelse för HERREN, och falsk våg är icke något gott.
24 Boro ce daarey, Rabbi do no i go, Mate binde no boro ga te ka nga fonda fayanka?
24Av HERREN bero en mans steg; ja, en människa förstår icke själv sin väg.
25 Hirrimi no boro se a ma salaŋ da cahãyaŋ ka ne: «Ay n'a fay waani.» Sarti sambuyaŋo banda, gaa a ma sanno neesi.
25Det är farligt för en människa att obetänksamt helga något och att överväga sina löften, först när de äro gjorda.
26 Bonkooni kaŋ gonda laakal ga boro laaley teeni, A ma kande safayaŋ humburu i boŋ.
26En vis konung rensar bort de ogudaktiga såsom med en kastskovel och låter tröskhjulet gå över dem.
27 Boro biya ya Rabbi fitilla no, A ga a ra haray lokotey kulu bangandi.
27Anden i människan är en HERRENS lykta; den utrannsakar alla hjärtats innandömen.
28 Suuji nda naanay ga bonkoono hallasi, A karga mo ga sinji suuji boŋ.
28Mildhet och trofasthet äro en konungs vakt; genom mildhet stöder han sin tron.
29 Arwasey fooma hari wo, i gaabo no, Dottijey darza mo, i hamni kwaara no.
29De ungas ära är deras kraft, och de gamlas prydnad äro deras grå hår.
30 Barzu meyey ga laala hanse, Karyaŋ mo ga to hala gunde ra.
30Sår som svida rena från ondska, ja, tuktan renar hjärtats innandömen.