1 Ay izo, ma hangan ay laakalo se. Ma ni hanga jeeri ay fahama gaa.
1Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,
2 Zama ni ma fayankayaŋ gaay, Ni meyo mo ma bayray haggoy.
2så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.
3 Zama waykuuru deena ga yu tolli-tolli, A meyo mo ga yuttu nda ji.
3Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.
4 Amma a bananta ga fottu no danga farre, A ga dumbu danga takuba me cine.
4Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.
5 A cey ga zulli ka koy buuyaŋ do, A ce taamey ga Alaahara fonda di.
5Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.
6 A si fundi fondo lasaabu. A teerey mo si kay. A mana bay mo hala yaadin no bo.
6Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.
7 Sohõ binde ay izey, wa hangan ay se. Araŋ ma si fay d'ay me sanney.
7Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.
8 Ma ni fonda moorandi waykuuru, Ma si maan a windo me.
8Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.
9 Zama ni ma si ni beera no boro fooyaŋ se, Wala ni jiirey mo futaykooni se.
9Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;
10 Zama yawyaŋ ma si kungu nda ni gaabo, Ni goy taabi ma si ye yaw kwaara.
10må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,
11 Ni kokora binde, ni ma soobay ka duray, Saaya kaŋ ni baso da ni gaahamo go ga zabu.
11så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.
12 Kala ni ma ne: «Kaari ay! Ay kaŋ wangu dondonandiyaŋ, ay bina donda kaseetiyaŋ.
12och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!
13 Ay mana baa hangan mo ay dondonandikoy sanno se. Ay mana hanga jeeri bora kaŋ n'ay dondonandi se.
13Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?
14 A cindi kayna ay halaci parkatak, Jama bindo ra nda borey marga ra.»
14Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.
15 Ma hari kaa ni bumbo gulla ra ka haŋ, Ma hari kaano kaa mo ni bumbo dayo ra.
15Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.
16 A ga saba no, ni hari mwa ma zuru ka koy taray, Wala a ma te hari zuru fondey boŋ?
16Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?
17 I ma bara ni hinne wane, Manti nin da yaw margante wane.
17Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.
18 Ni hari mwa ma goro albarkante, Ma te farhã nda ni zankataray wando.
18Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;
19 A ma te danga jeeri baakasinaykoy, Danga meena kaŋ ga boori. A fafey ma wasa ni se waati kulu, A baakasina ma ni bina kaanandi han kulu.
19hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.
20 Zama ifo se no, ay izo, ni bina ga daray waykuuru banda, Hala ni ma wayboro yaw ganday?
20Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?
21 Zama boro te-goyey, Rabbi jine no i go. A ga boro laawaley kulu sasabandi mo.
21Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.
22 Boro laalo laalayaŋo ga ye k'a di, I g'a gaay mo da nga zunubi korfey.
22Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.
23 A ga bu dondonandiyaŋ-jaŋey sabbay se. A saamotaray beero ra no a ga te boŋdaray.
23Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.