1 Zijiyaŋ dooni no. «Sorro marge no i n'ay taabandi za ay zankatara waate!» Israyla ma ci ka ne:
1En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom -- så säge Israel --
2 «Sorro marge no i n'ay taabandi za ay zankatara waate. Kulu nda yaadin i mana te ay boŋ zaama.
2mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.
3 Alfarey na ngey farmi guwey te ay banda daaro ra, I na ngey bata guwey kuukandi mo.»
3På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.
4 Rabbi ya adilitaraykoy no, A na laalakoyey korfey pati.
4Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.
5 Borey kulu kaŋ yaŋ si ba Sihiyona ma haaw, I ma bare ka ye banda.
5De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.
6 I ma ciya sanda fu boŋ subu kaŋ ga lakaw za a mana beeri.
6De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;
7 Subu wiiko si du ka nga kambe toonandi nd'a, Sanku fa boko hawko m'a ganday.
7ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,
8 Bisako mo si ne: «Rabbi albarka ma goro araŋ boŋ, Iri ga albarka gaara araŋ se Rabbi maa ra.»
8och de som gå där fram kunna icke säga: »HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.»