1 Doonkoy jine bora se. Dooni no, baytu mo no. Ya araŋ ndunnya kulu, wa farhã jinde sambu Irikoy se.
1För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
2 Wa baytu k'a maa darza ci, w'a darza sifa.
2lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
3 Araŋ ma ne Irikoy se: «Goyey kaŋ ni ga te ga dambarandi gumo! Ni hino beera sabbay se no ni ibarey ga tuubi alhaali cabe ni se.
3Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
4 Ndunnya kulu ga sududu ni se, A ga sifaw baytuyaŋ te ni se mo. I ga sifaw baytuyaŋ te ni maa gaa.» (Wa dangay)
4Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela.
5 Wa kaa ka di Irikoy goyey. Nga wo, humburkumay hari no a goyey kaŋ a te Adam-izey do ra.
5Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
6 A na teeku ciya laabu kogo, Borey bisa isa ra ce gaa mo. Noodin no iri farhã d'a.
6Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
7 A hino do a ga may hal abada. A moy goono ga ndunnya dumey fonnay, Murtantey ma si ngey boŋ beerandi bo. (Wa dangay)
7Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. Sela.
8 Ya araŋ dumey, wa iri Irikoyo maa sifa, Wa naŋ i ma maa a sifayaŋ jinde.
8Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
9 Nga kaŋ g'iri fundey haggoy, A s'iri cey taŋ i ma cabu mo.
9ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
10 Zama nin wo, ya Irikoy, ni na iri deedandi. Ni na iri hanandi sanda mate kaŋ cine i ga nzarfu hanandi.
10Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
11 Ni kande iri taaru ra, Ni na jaraw tiŋo dake iri banda daarey boŋ.
11du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
12 Ni naŋ borey ma kaaru iri boŋey boŋ. Iri gana ka bisa danji nda hari ra mo, Amma ni n'iri kaa noodin ka kande iri nangu yulwante ra.
12du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
13 Ay ga furo ni windo ra da sargay kaŋ i ga ton yaŋ. Ay g'ay sartey bana ni se,
13Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
14 Wo kaŋ yaŋ ay me-kuurey ci, Kaŋ ay meyo mo ci waato kaŋ cine ay go kankami ra.
14dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
15 Ay ga sargayey kaŋ i ga ton yaŋ salle ni se, Da kurey ra alman naasey, Da feeji gaarey _maano kaŋ ga te|_ dugu a banda. Ay ga yeeji da hincin jindi yaŋ salle care banda. (Wa dangay)
15Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. Sela.
16 Ya araŋ kulu kaŋ ga humburu Irikoy, wa kaa ka maa; Ay mo, ay ga dede haŋ kaŋ a te ay fundo se.
16Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
17 Ay n'a ce d'ay meyo, ay deena mo n'a beerandi.
17Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
18 D'ay na laala jisi ay bina ra, doŋ Koy Beero si maa.
18Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
19 Amma daahir Irikoy maa, A na hanga jeeri ay adduwa jinda se mo.
19Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
20 I ma Irikoy sifa, nga kaŋ man'ay adduwa hibandi. A go, a mana nga baakasinay suujo hibandi ka kaa ay gaa.
20Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!