¹Och Elihu tog till orda och sade:

¹Labut pa si Eliu mitubag ug miingon:

²Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.

²Pamatia ang akong mga pulong, kamo nga mga tawong manggialamon; Ug patalinghugi ako ninyo, kamo nga may kahibalo.

³Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.

³Kay ang igdulungog magasulay sa mga pulong, Maingon nga ang dila magatilaw sa makaon.

⁴Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.

⁴Pilion ta alang kanato ang matarung, Sayron ta sa atong kaugalingon ang butang nga maayo.

⁵Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.

⁵Tungod kay si Job miingon man: Ako matarung, Ug ang Dios nagkuha sa akong katungod:

⁶Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»

⁶Bisan pa sa akong katungod ako ginaisip nga bakakon; Ang akong sakit walay kaayohon, bisan ako walay kalapasan.

⁷Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,

⁷Unsang tawohana ang mahasama kang Job, Nga motulon sa mga pagtamay ingon sa tubig,

⁸han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.

⁸Nga makigkuyog sa mamumuhat sa kasal-anan, Ug nagalakaw uban sa mga tawong dautan?

⁹Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»

⁹Kay miingon man siya: Dili magpulos sa tawo, Nga ikalipay niya sa iyang kaugalingon ang pagpakig-uban sa Dios.

¹⁰Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!

¹⁰Busa patalinghugi ako ninyo, kamo oh mga tawo nga masinabuton: Ipahalayo kana sa Dios, nga siya maghimo ug kadautan, Ug ipahalayo sa Makagagahum, nga magbuhat siya ug kasal-anan.

¹¹Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.

¹¹Kay ang buhat sa usa ka tawo iyang igabayad kaniya, Ug ang tagsatagsa ka tawo iyang padangaton sumala sa iyang ginaagian.

¹²Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.

¹²Oo, sa pagkamatuod ang Dios dili magbuhat sa kadautan, Dili balit-aron sa Dios ang justicia.

¹³Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?

¹³Kinsa ba ang naghatag kaniya ug gahum sa pagmando sa ibabaw sa yuta? Kun kinsa ba ang magbuot sa paghatag kaniya sa tibook nga kalibutan?

¹⁴Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,

¹⁴Kong iyang ipahaluna ang iyang kasingkasing sa iyang kaugalingon, Kong iyang tigumon ngadto sa iyang kaugalingon ang iyang espiritu ug ang iyang gininhawa;

¹⁵då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.

¹⁵Ang tanang unod mangawala sa tingub, Ug ang tawo mahabalik pag-usab sa abug.

¹⁶Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.

¹⁶Kong karon ikaw adunay salabutan, pamatia kini: Patalinghugi ang tingog sa akong mga pulong.

¹⁷Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?

¹⁷Magamando ba bisan ngani kadtong nagadumot sa justicia? Ug imo bang pagasilotan kadtong matarung ug makagagahum?

¹⁸Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?

¹⁸Siya nga nagaingon sa usa ka hari: Ikaw tampalasan, Kun sa mga harianon: Kamo mga dautan;

¹⁹Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.

¹⁹Labi pa kadtong walay pinalabi sa mga tawo nga principe, Ni gipalabi ang dato kay sa kabus; Kay silang tanan buhat man sa iyang mga kamot.

²⁰I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.

²⁰Sa usa lamang ka pagpamilok sila mangamatay, bisan sa tungang gabii; Ang mga tawo ginauyog ug mangawagtang, Ug ang mga gamhanan gipanguha sa walay kamot.

²¹Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.

²¹Kay ang iyang mga mata anaa sa mga alagianan sa usa ka tawo, Ug siya nagasud-ong sa tanan niyang mga lakang.

²²Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.

²²Walay kangitngit, ni mabaga nga kangiub, Diin makatago sa ilang kaugalingon ang mga mamumuhat sa kadautan.

²³Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.

²³Kay dili na kinahanglan nga siya magsusi pa sa usa ka tawo, Nga siya mangatubang pa sa Dios sa hukmanan.

²⁴Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.

²⁴Iyang ginalaglag ang mga tawong gamhanan sa paagi nga dili matugkad, Ug ipahaluna ang uban sa ilang dapit.

²⁵Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.

²⁵Busa siya nagatimaan sa ilang mga buhat; Ug siya nagabalintong kanila sa magabii, sa pagkaagi nga sila nangalaglag.

²⁶Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,

²⁶Siya magahampak kanila ingon nga mga tawong dautan. Sa atubangan sa mga mata sa uban;

²⁷eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.

²⁷Kay mingsukwahi man sila gikan sa pagsunod kaniya, Ug wala magtagad sa bisan unsang paagi niya:

²⁸De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.

²⁸Bus ilang gipadangat kaniya ang mga pagtu-aw sa mga kabus, Ug siya nakadungog sa mga agulo sa mga sinakit.

²⁹Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,

²⁹Sa diha nga pahulay ang iyang ihatag, kinsa man ang arang makahukom? Ug sa diha nga iyang tagoan ang iyang nawong, kinsa man diay makasud-ong kaniya? Managsama ra kong buhaton kana sa usa ka nasud, kun sa usa ka tawo:

³⁰när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?

³⁰Aron ang tawo nga walay Dios dili makahari, Aron walay bisan kinsa nga arang makalit-ag sa mga katawohan.

³¹Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.

³¹Kay may bisan kinsa ba nga miingon sa Dios: Ako nakadawat na ug silot , dili na ako magpakasala pag-usab :

³²Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»

³²Niadtong dili nako makita tudloan mo ako: Kong nakasala ako dili ko na kana usbon.

³³Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.

³³Mahauyon ba sa imong hunahuna ang iyang igabalus, nga ikaw nagadumili man niana? Kay kinahanglan nga ikaw ang magpili, ug dili ako: Busa isulti mo ang imong hibaloan.

³⁴Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:

³⁴Mga tawo nga masinabuton moingon kanako: Oo, ang tagsatagsa ka tawo nga may kaalam mamati kanako:

³⁵»Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»

³⁵Si Job mosulti sa walay hibangkaagan, Ug ang iyang mga pulong walay kaalam.

³⁶Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.

³⁶Itugot unta nga si Job pagasulayan hangtud sa katapusan, Tungod kay ang iyang pagtubag-tubag ingon man sa mga tawong dautan.

³⁷Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.

³⁷Kay sa iyang sala iya man nga gidugang ang pagsuki; Siya nagapakpak sa iyang kamot sa taliwala nato, Ug gipadaghan ang iyang mga pulong batok sa Dios.