1Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
1Bildad iz Šuaha progovori tad i reče:
2Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
2"Kada kaniš obuzdat' svoje besjede? Opameti se sad da razgovaramo!
3Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
3Zašto nas držiš za stoku nerazumnu, zar smo životinje u tvojim očima?
4Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
4O ti, koji se od jarosti razdireš, hoćeš li da zemlja zbog tebe opusti da iz svoga mjesta iskoče pećine?
5Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
5Al' ugasit će se svjetlost opakoga, i neće mu sjati plamen na ognjištu.
6Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
6Potamnjet će svjetlo u njegovu šatoru i nad njime će se utrnut' svjetiljka.
7Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
7Krepki mu koraci postaju sputani, o vlastite on se spotiče namjere.
8Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
8Jer njegove noge vode ga u zamku, i evo ga gdje već korača po mreži.
9snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
9Tanka mu je zamka nogu uhvatila, i evo, užeta čvrsto ga pritežu.
10garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
10Njega vreba omča skrivena na zemlji, njega čeka klopka putem kojim hodi.
11Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
11Odasvuda strahovi ga prepadaju, ustopice sveudilj ga proganjaju.
12Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
12Glad je požderala svu snagu njegovu, nesreća je uvijek o njegovu boku.
13Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
13Boleština kobna kožu mu razjeda, prvenac mu smrti nagriza udove.
14Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
14Njega izvlače iz šatora njegova da bi ga odveli vladaru strahota.
15I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
15U njegovu stanu tuđinac stanuje, po njegovu domu prosipaju sumpor.
16Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
16Odozdo se suši njegovo korijenje, a odozgo grane sve mu redom sahnu.
17Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
17Spomen će se njegov zatrti na zemlji, njegovo se ime s lica zemlje briše.
18Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
18Iz svjetlosti njega u tminu tjeraju, izagnat' ga hoće iz kruga zemaljskog.
19Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
19U rodu mu nema roda ni poroda, nit' preživjela na njegovu ognjištu.
20Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
20Sudba je njegova Zapad osupnula, i čitav je Istok obuzela strepnja.
21Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
21Evo, takav usud snalazi zlikovca i dom onog koji ne priznaje Boga."