1Därefter tog Job till orda och sade:
1Job progovori i reče:
2Också i dag vill min klaga göra uppror. Min hand kännes matt för min suckans skull.
2"Zar mi je i danas tužaljka buntovna? Teška mu ruka iz mene vapaj budi:
3Om jag blott visste huru jag skulle finna honom, huru jag kunde komma dit där han bor!
3o, kada bih znao kako ću ga naći, do njegova kako doprijeti prijestolja,
4Jag skulle då lägga fram för honom min sak och fylla min mun med bevis.
4pred njim parnicu bih svoju razložio, iz mojih bi usta navrli dokazi.
5Jag ville väl höra vad han kunde svara mig, och förnimma vad han skulle säga till mig.
5Rad bih znati što bi meni odvratio i razumjeti riječ što bi je rekao!
6Icke med övermakt finge han bekämpa mig, nej, han borde allenast lyssna till mig.
6Zar mu treba snage velike za raspru? Ne, dosta bi bilo da me on sasluša.
7Då skulle hans motpart stå här såsom en redlig man, ja, då skulle jag för alltid komma undan min domare.
7U protivniku bi vidio pravedna, i parnica moja tad bi pobijedila.
8Men går jag mot öster, så är han icke där; går jag mot väster, så varsnar jag honom ej;
8Na istok krenem li, naći ga ne mogu; pođem li na zapad, ne razabirem ga.
9har han något att skaffa i norr, jag skådar honom icke; döljer han sig i söder, jag ser honom ej heller där.
9Ištem na sjeveru, al' ga ne opažam; nevidljiv je ako se k jugu okrenem.
10Han vet ju vilken väg jag har vandrat; han har prövat mig, och jag har befunnits lik guld.
10Pa ipak, on dobro zna put kojim kročim! Neka me kuša: čist k'o zlato ću izići!
11Vid hans spår har min for hållit fast, hans väg har jag följt, utan att vika av.
11Noga mi se stopa njegovih držala, putem sam njegovim išao ne skrećuć';
12Från hans läppars bud har jag icke gjort något avsteg; mer än egna rådslut har jag aktat hans muns tal.
12slušao sam nalog njegovih usana, pohranih mu riječi u grudima svojim.
13Men hans vilja är orygglig; vem kan hindra honom? Vad honom lyster, det gör han ock.
13Al' htjedne li štogod, tko će ga odvratit'? Što zaželi dušom, to će ispuniti.
14Ja, han giver mig fullt upp min beskärda del, och mycket av samma slag har han ännu i förvar.
14Izvršit će što je dosudio meni, kao i sve drugo što je odlučio!
15Därför gripes jag av förskräckelse för hans ansikte; när jag betänker det, fruktar jag för honom.
15Zbog toga pred njime sav ustravljen ja sam, i što više mislim, jače strah me hvata.
16Det är Gud som har gjort mitt hjärta försagt, den Allsmäktige är det som har vållat min förskräckelse,
16U komade Bog mi je srce smrvio, užasom me svega prožeo Svesilni,
17ty jag fick icke förgås, innan mörkret kom, dödsnatten undanhöll han mig.
17premda nisam ni u tminama propao, ni u mraku što je lice moje zastro.