1Åter hov Job upp sin röst och kvad:
1Job nastavi svoju besjedu i reče:
2Så sant Gud lever, han som har förhållit mig min rätt, den Allsmäktige, som har vållat min själs bedrövelse:
2"Živoga mi Boga što mi pravdu krati i Svesilnog koji dušu mi zagorča:
3aldrig, så länge ännu min ande är i mig och Guds livsfläkt är kvar i min näsa,
3sve dok duha moga bude još u meni, dok mi dah Božji u nosnicama bude,
4aldrig skola mina läppar tala vad orättfärdigt är, och min tunga bära fram oärligt tal.
4usne moje neće izustiti zloću niti će laž kakva doći na moj jezik.
5Bort det, att jag skulle giva eder rätt! Intill min död låter jag min ostrafflighet ej tagas ifrån mig.
5Daleko od mene da vam dadem pravo, nedužnost svoju do zadnjeg daha branim.
6Vid min rättfärdighet håller jag fast och släpper den icke, mitt hjärta förebrår mig ej för någon av mina dagar.
6Pravde svoje ja se držim, ne puštam je; zbog mojih me dana srce korit' neće.
7Nej, såsom ogudaktig må min fiende stå där och min motståndare såsom orättfärdig.
7Neka mi dušmana kob opakog snađe, a mog protivnika udes bezbožnikov!
8Ty vad hopp har den gudlöse när hans liv avskäres, när hans själ ryckes bort av Gud?
8Čemu se nadati može kad vapije i kada uzdiže k Bogu dušu svoju?
9Månne Gud skall höra hans rop, när nöden kommer över honom?
9Hoće li čuti Bog njegove krikove kada se na njega obori nevolja?
10Eller kan en sådan hava sin lust i den Allsmäktige, kan han åkalla Gud alltid?
10Zar će se radovat' on u Svesilnome, zar će Boga svakog časa zazivati?
11Jag vill undervisa eder om huru Gud går till väga; huru den Allsmäktige tänker, vill jag icke fördölja.
11Ali Božju ruku ja ću vam pokazat' i neću vam sakrit namjere Svesilnog.
12Dock, I haven ju själva allasammans skådat det; huru kunnen I då hängiva eder åt så fåfängliga tankar?
12Eto, sve ste sami mogli to vidjeti, što se onda u ispraznosti gubite?"
13Hören vad den ogudaktiges lott bliver hos Gud, vilken arvedel våldsverkaren får av den Allsmäktige:
13"Ovu sudbu Bog dosuđuje opakom, ovo baštini silnik od Svemogućeg.
14Om hans barn bliva många, så är vinningen svärdets; hans avkomlingar få ej bröd att mätta sig med.
14Ima li sinova mnogo, mač ih čeka, a porod mu neće imat' dosta kruha.
15De som slippa undan läggas i graven genom pest, och hans änkor kunna icke hålla sin klagogråt.
15Smrt će sahranit' preživjele njegove i udovice ih oplakivat neće.
16Om han ock hopar silver såsom stoft och lägger kläder på hög såsom lera,
16Ako i srebra k'o praha nagomila, ako i nakupi haljina k'o blata,
17så är det den rättfärdige som får kläda sig i vad han lägger på hög, och den skuldlöse kommer att utskifta silvret.
17nek' ih skuplja, odjenut će ih pravednik, ljudi će nedužni podijeliti srebro.
18Det hus han bygger bliver så förgängligt som malen, det skall likna skjulet som vaktaren gör sig.
18Od paučine je kuću sagradio, kolibicu kakvu sebi diže čuvar:
19Rik lägger han sig och menar att intet skall tagas bort; men när han öppnar sina ögon, är ingenting kvar.
19bogat je legao, al' po posljednji put; kad oči otvori, ničeg više nema.
20Såsom vattenfloder taga förskräckelser honom fatt, om natten rövas han bort av stormen.
20Usred bijela dana strava ga spopada, noću ga oluja zgrabi i odnese.
21Östanvinden griper honom, så att han far sin kos, den rycker honom undan från hans plats.
21Istočni ga vjetar digne i odvuče, daleko ga baca od njegova mjesta.
22Utan förskoning skjuter Gud sina pilar mot honom; för hans hand måste han flykta med hast.
22Bez milosti njime vitla on posvuda, dok mu ovaj kuša umaći iz ruke.
23Då slår man ihop händerna, honom till hån; man visslar åt honom på platsen där han var.
23Rukama plješću nad njegovom propašću i zvižde na njega kamo god došao.