1De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
1Ona tri čovjeka prestadoše Jobu odgovarati, jer je on sebe smatrao nevinim.
2Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
2Nato se rasrdi Elihu, sin Barakeelov, iz Buza, od plemena Ramova: planu gnjevom na Joba zato što je sebe držao pravednim pred Bogom;
3och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
3a planu gnjevom i na tri njegova prijatelja jer nisu više našli ništa što bi odgovorili te su tako Boga osudili.
4Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
4Dok su oni govorili s Jobom, Elihu je šutio, jer su oni bili stariji od njega.
5Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
5Ali kad vidje da ona tri čovjeka nisu više imala odgovora u ustima, planu od srdžbe.
6Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
6I progovorivši, Elihu, sin Barakeelov, iz Buza, reče: "Po godinama svojim još mlad sam ja, a u duboku vi ste ušli starost; bojažljivo se zato ja ustezah znanje svoje pokazati pred vama.
7Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
7Mišljah u sebi: 'Govorit će starost, mnoge godine pokazat će mudrost.'
8Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
8Uistinu, dah neki u ljudima, duh Svesilnog mudrim čini čovjeka.
9Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
9Dob poodmakla ne daje mudrosti a niti starost pravednosti uči.
10Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
10Zato vas molim, poslušajte mene da vam i ja znanje svoje izložim.
11Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
11S pažnjom sam vaše besjede pratio i razloge sam vaše saslušao dok ste tražili što ćete kazati.
12Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
12Na vama moja sva bijaše pažnja, al' ne bi nikog da Joba pobije ni da mu od vas tko riječ opovrgne.
13Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
13Nemojte reći: 'Na mudrost smo naišli! Bog će ga pobit jer čovjek ne može.'
14Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
14Nije meni on besjedu upravio: odvratit mu neću vašim riječima.
15Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
15Poraženi, otpovrgnut ne mogu, riječi zapeše u grlu njihovu.
16Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
16Čekao sam! Al', gle, oni ne zbore. Umukoše, ni riječ više da kažu!
17Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
17Na meni je da progovorim sada, znanje ću svoje i ja izložiti.
18Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
18Riječi mnoge u meni naviru dok iznutra moj duh mene nagoni.
19Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
19Gle, nutrina mi je k'o mošt zatvoren, k'o nova će se raspući mješina.
20Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
20Da mi odlane, govorit ću stoga, otvorit ću usne i odvratit' vama.
21Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
21Nijednoj strani priklonit se neću niti laskat ja namjeravam kome.
22Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
22Laskati ja ne umijem nikako, jer smjesta bi me Tvorac moj smaknuo.