1Men hör nu, Job, mina ord, och lyssna till allt vad jag vill säga.
1Čuj dakle, Jobe, što ću ti kazati, prikloni uho mojim besjedama.
2Se, jag upplåter nu mina läppar, min tunga tager till orda i min mun.
2Evo, usta sam svoja otvorio, a jezik riječi pod nepcem mi stvara.
3Ur ett redbart hjärta framgår mitt tal, och vad mina läppar förstå säga de ärligt ut.
3Iskreno će ti zborit' srce moje, usne će čistu izreći istinu.
4Guds ande är det som har gjort mig, den Allsmäktiges fläkt beskär mig liv.
4TÓa i mene je duh Božji stvorio, dah Svesilnoga oživio mene.
5Om du förmår, så må du nu svara mig; red dig till strid mot mig, träd fram.
5Ako uzmogneš, ti me opovrgni; spremi se da se suprotstaviš meni!
6Se, jag är likställd med dig inför Gud, jag är danad av en nypa ler, också jag.
6Gle, kao i ti, i ja sam pred Bogom, kao i ti, od gline bjeh načinjen;
7Ja, fruktan för mig behöver ej förskräcka dig, ej heller kan min myndighet trycka dig ned.
7zato ja strahom tebe motrit' neću, ruka te moja neće pritisnuti.
8Men nu sade du så inför mina öron, så ljödo de ord jag hörde:
8Dakle, na moje uši rekao si - posve sam jasno tvoje čuo riječi:
9»Ren är jag och fri ifrån överträdelse, oskyldig är jag och utan missgärning;
9'Nedužan sam i bez ikakva grijeha; prav sam i nema krivice na meni.
10men se, han finner på sak mot mig, han aktar mig såsom sin fiende.
10Al' On izlike protiv mene traži i za svojeg me drži dušmanina.
11Han sätter mina fötter i stocken, vaktar på alla mina vägar.»
11Noge je moje u klade metnuo, nad svakim mojim on pazi korakom.'
12Nej, häri har du orätt, svarar jag dig. Gud är ju förmer än en människa.
12Ovdje, kažem ti, u pravu ti nisi, jer s Bogom čovjek mjerit' se ne može.
13Huru kan du gå till rätta med honom, såsom gåve han aldrig svar i sin sak?
13Pa zašto s njime zamećeš prepirku što ti na svaku riječ ne odgovara?
14Både på ett sätt och på två talar Gud, om man också ej aktar därpå.
14Bog zbori nama jednom i dva puta, al' čovjek na to pažnju ne obraća.
15I drömmen, i nattens syn, när sömnen har fallit tung över människorna och de vila i slummer på sitt läger,
15U snovima, u viđenjima noćnim, kada san dubok ovlada ljudima i na ležaju dok tvrdo snivaju,
16då öppnar han människornas öron och sätter inseglet på sina varningar till dem,
16tad on govori na uho čovjeku i utvarama plaši ga jezivim
17när han vill avvända någon från en ogärning eller hålla högmodet borta ifrån en människa.
17da ga od djela njegovih odvrati, da u čovjeku obori oholost,
18Så bevarar han hennes själ från graven och hennes liv ifrån att förgås genom vapen.
18da dušu njegovu spasi od jame i život mu od puta u Podzemlje.
19Hon bliver ock agad genom plågor på sitt läger och genom ständig oro, allt intill benen.
19Bolešću on ga kara na ležaju kad mu se kosti tresu bez prestanka,
20Hennes sinne får leda vid maten, och hennes själ vid den föda hon älskade.
20kad se kruh gadi njegovu životu i ponajbolje jelo duši njegovoj;
21Hennes hull förtvinar, till dess intet är att se, ja, hennes ben täras bort intill osynlighet.
21kada mu tijelo gine naočigled i vide mu se kosti ogoljele,
22Så nalkas hennes själ till graven och hennes liv hän till dödens makter.
22kad mu se duša približava jami a život njegov boravištu mrtvih.
23Men om en ängel då finnes, som vakar över henne, en medlare, någon enda av de tusen, och denne får lära människan hennes plikt,
23Ako se uza nj nađe tad anđeo, posrednik jedan između tisuću, da čovjeka na dužnost opomene,
24då förbarmar Gud sig över henne och säger; »Fräls henne, så att hon slipper fara ned i graven; lösepenningen har jag nu fått.»
24pa se sažali nad njim i pomoli: 'Izbavi ga da u jamu ne ide; za život njegov nađoh otkupninu!
25Hennes kropp får då ny ungdomskraft, hon bliver åter såsom under sin styrkas dagar.
25Neka mu tijelo procvate mladošću, nek' se vrati u dane mladenačke!'
26När hon då beder till Gud, är han henne nådig och låter henne se sitt ansikte med jubel; han giver så den mannen hans rättfärdighet åter.
26Vapije k Bogu i Bog ga usliša: radosno On ga pogleda u lice; vrati čovjeku pravednost njegovu.
27Så får denne då sjunga inför människorna och säga: »Väl syndade jag, och väl kränkte jag rätten, dock vederfors mig ej vad jag hade förskyllt;
27Tada čovjek pred ljudima zapjeva: 'Griješio sam i pravo izvrtao, ali mi Bog zlom nije uzvratio.
28ty han förlossade min själ, så att den undslapp graven, och mitt liv får nu med lust skåda ljuset.»
28On mi je dušu spasio od jame i život mi se veseli svjetlosti.'
29Se, detta allt kommer Gud åstad, både två gånger och tre, för den mannen,
29Gle, sve to Bog je spreman učiniti do dva i do tri puta za čovjeka:
30till att rädda hans själ från graven, så att han får njuta av de levandes ljus.
30da dušu njegovu spasi od jame i da mu život svjetlošću obasja.
31Akta nu härpå, du Job, och hör mig; tig, så att jag får tala.
31Pazi dÓe, Jobe, dobro me poslušaj; šuti, jer nisam sve još izrekao.
32Dock, har du något att säga, så svara mig; tala, ty gärna gåve jag dig rätt.
32Ako riječi još imaš, odvrati mi, zbori - rado bih opravdao tebe.
33Varom icke, så är det du som må höra på mig; du må tiga, så att jag får lära dig vishet.
33Ako li nemaš, poslušaj me samo: pazi, rad bih te poučit' mudrosti."