1Och Elihu tog till orda och sade:
1Elihu nastavi svoju besjedu i reče:
2Hören, I vise, mina ord; I förståndige, lyssnen till mig.
2"I vi, mudraci, čujte što ću reći, vi, ljudi umni, poslušajte mene,
3Örat skall ju pröva orden, och munnen smaken hos det man vill äta.
3jer uši nam prosuđuju besjede isto kao što nepce hranu kuša.
4Må vi nu utvälja åt oss vad rätt är, samfällt söka förstå vad gott är.
4Zajedno ispitajmo što je pravo i razmislimo skupa što je dobro.
5Se, Job har sagt: »Jag är oskyldig. Gud har förhållit mig min rätt.
5Job je utvrdio: 'Ja sam pravedan, ali Bog meni pravdu uskraćuje.
6Fastän jag har rätt, måste jag stå såsom lögnare; dödsskjuten är jag, jag som intet har brutit.»
6U pravu sam, a lašcem prave mene, nasmrt prostrijeljen, a bez krivnje svoje!'
7Var finnes en man som är såsom Job? Han läskar sig med bespottelse såsom med vatten,
7Zar gdje čovjeka ima poput Joba koji porugu pije kao vodu,
8han gör sig till ogärningsmäns stallbroder och sällar sig till ogudaktiga människor.
8sa zlikovcima koji skupa hodi i s opakima isti dijeli put?
9Ty han säger: »Det gagnar en man till intet, om han håller sig väl med Gud.»
9On tvrdi: 'Kakva korist je čovjeku od tog što Bogu ugoditi želi?'
10Hören mig därför, I förståndige män: Bort det, att Gud skulle begå någon orätt, att den Allsmäktige skulle göra vad orättfärdigt är!
10Stoga me čujte, vi ljudi pametni! Od Boga zlo je veoma daleko i nepravednost od Svemogućega,
11Nej, han vedergäller var människa efter hennes gärningar och lönar envar såsom hans vandel har förtjänat.
11te on čovjeku plaća po djelima, daje svakom po njegovu vladanju.
12Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.
12Odista, Bog zla nikada ne čini, niti Svesilni kad izvrće pravo.
13Vem har bjudit honom att vårda sig om jorden, och vem lade på honom bördan av hela jordens krets?
13TÓa tko je njemu povjerio zemlju i vasioni svijet tko je stvorio?
14Om han ville tänka allenast på sig själv och åter draga till sig sin anda och livsfläkt,
14Kad bi on dah svoj u se povukao, kad bi čitav svoj duh k sebi vratio,
15då skulle på en gång allt kött förgås, och människorna skulle vända åter till stoft.
15sva bića bi odjednom izdahnula i u prah bi se pretvorio čovjek.
16Men märk nu väl och hör härpå, lyssna till vad mina ord förkunna.
16Ako razuma imaš, slušaj ovo, prikloni uho glasu riječi mojih.
17Skulle den förmå regera, som hatade vad rätt är? Eller fördömer du den som är den störste i rättfärdighet?
17Može li vladat' koji mrzi pravo? Najpravednijeg hoćeš li osudit'? -
18Får man då säga till en konung: »Du ogärningsman», eller till en furste: »Du ogudaktige»?
18Onog koji kaže kralju: 'Nitkove!' a odličniku govori: 'Zlikovče!'
19Gud har ju ej anseende till någon hövdings person, han aktar den rike ej för mer än den fattige, ty alla äro de hans händers verk.
19Koji nije spram knezovima pristran i jednak mu je ubog i mogućnik, jer oni su djelo ruku njegovih?
20I ett ögonblick omkomma de, mitt i natten: folkhopar gripas av bävan och förgås, de väldige ryckas bort, utan människohand.
20Zaglave za tren, usred gluhe noći: komešaju se narodi, prolaze; ni od čije ruke moćni padaju.
21Ty hans ögon vakta på var mans vägar, och alla deras steg, dem ser han.
21Jer, on nadzire pute čovjekove, pazi nad svakim njegovim korakom.
22Intet mörker finnes och ingen skugga så djup, att ogärningsmän kunna fördölja sig däri.
22Nema toga mraka niti crne tmine gdje bi se mogli zlikovci sakriti.
23Ty länge behöver Gud ej vakta på en människa, innan hon måste stå till doms inför honom.
23Bog nikome unaprijed ne kaže kada će na sud pred njega stupiti.
24Han krossar de väldige utan rannsakning och låter så andra träda fram i deras ställe.
24Bez saslušanja on satire jake i stavlja druge na njihovo mjesto.
25Ja, han märker väl vad de göra, han omstörtar dem om natten och låter dem förgås.
25TÓa odveć dobro poznaje im djela! Sred noći on ih obara i gazi.
26Såsom ogudaktiga tuktar han dem öppet, inför människors åsyn,
26Ćuškom ih bije zbog zloće njihove na mjestu gdje ih svi vidjeti mogu.
27eftersom de veko av ifrån honom och ej aktade på alla hans vägar.
27Jer prestadoše za njime hoditi, zanemariše putove njegove
28De bragte så den armes rop inför honom, och rop av betryckta fick han höra.
28goneć uboge da vape do njega i potlačene da k njemu leleču.
29Vem vågar då fördöma, om han stillar larmet? Ja, vem vill väl skåda honom, om han döljer sitt ansikte, för ett folk eller för en enskild man,
29Al' miruje li, tko da njega gane? Zastre li lice, tko ga vidjet' može?
30när han vill rycka makten ifrån gudlösa människor och hindra dem att bliva snaror för folket?
30Nad pucima bdi k'o i nad čovjekom da ne zavlada tko narod zavodi.
31Kan man väl säga till Gud: »Jag måste lida, jag som ändå intet har förbrutit.
31Kada bezbožnik Bogu svome kaže: 'Zavedoše me, više griješit neću.
32Visa mig du vad som går över mitt förstånd; om jag har gjort något orätt, vill jag då ej göra så mer.»
32Ne uviđam li, ti me sad pouči, i ako sam kad nepravdu činio, ubuduće ja činiti je neću!'
33Skall då han, för ditt klanders skull, giva vedergällning såsom du vill? Du själv, och icke jag, må döma därom; ja, tala du ut vad du menar.
33Misliš da Bog mora njega kazniti, dok ti zamisli njegove prezireš? Al' kada ti odlučuješ, a ne ja, mudrost nam svoju istresi dÓe sada!
34Men kloka män skola säga så till mig, visa män, när de få höra mig:
34Svi ljudi umni sa mnom će se složit' i svatko razuman koji čuje mene:
35»Job talar utan någon insikt, hans ord äro utan förstånd.»
35Nepromišljeno Job je govorio, u riječima mu neima mudrosti.
36Så må nu Job utstå prövningar allt framgent, då han vill försvara sig på ogärningsmäns sätt.
36Stoga, nek' se Job dokraja iskuša, jer odgovara poput zlikovaca;
37Till sin synd lägger han ju uppenbar ondska, oss till hån slår han ihop sina händer och talar stora ord mot Gud.
37a svom grijehu još pobunu domeće, među nama on plješće dlanovima i hule svoje na Boga gomila."