¹Vidare sade Elihu:

¹Elihu nastavi i reče:

²Bida ännu litet, så att jag får giva dig besked, ty ännu något har jag att säga till Guds försvar.

²"Strpi se malo, pa ću te poučit', jer još nisam sve rekao za Boga.

³Min insikt vill jag hämta vida ifrån, och åt min skapare vill jag skaffa rätt.

³Izdaleka ću svoje iznijet' znanje da Stvoritelja svojega opravdam.

⁴Ja, förvisso skola mina ord icke vara lögn; en man med fullgod insikt har du framför dig.

⁴Zaista, za laž ne znaju mi riječi, uza te je čovjek znanjem savršen.

⁵Se, Gud är väldig, men han försmår dock ingen, han som är så väldig i sitt förstånds kraft.

⁵Gle, Bog je silan, ali ne prezire, silan je snagom razuma svojega.

⁶Den ogudaktige låter han ej bliva vid liv, men åt de arma skaffar han rätt.

⁶Opakome on živjeti ne daje, nevoljnicima pravicu pribavlja.

⁷Han tager ej sina ögon från de rättfärdiga; de få trona i konungars krets, för alltid låter han dem sitta där i höghet.

⁷S pravednika on očiju ne skida, na prijestolje ih diže uz kraljeve da bi dovijeka bili uzvišeni.

⁸Och om de läggas bundna i kedjor och fångas i eländets snaror,

⁸Ako su negvam' oni okovani i užetima nevolje sputani,

⁹så vill han därmed visa dem vad de hava gjort, och vilka överträdelser de hava begått i sitt högmod;

⁹djela njihova on im napominje, kazuje im grijeh njine oholosti.

¹⁰han vill då öppna deras öra för tuktan och mana dem att vända om ifrån fördärvet.

¹⁰Tad im otvara uho k opomeni i poziva ih da se zla okane.

¹¹Om de då höra på honom och underkasta sig, så få de framleva sina dagar i lycka och sina år i ljuvlig ro.

¹¹Poslušaju li te mu se pokore, dani im završavaju u sreći, u užicima godine njihove.

¹²Men höra de honom ej, så förgås de genom vapen och omkomma, när de minst tänka det.

¹²Ne slušaju li, od koplja umiru, zaglave, sami ne znajući kako.

¹³Ja, de som med gudlöst hjärta hängiva sig åt vrede och icke anropa honom, när han lägger dem i band,

¹³A srca opaka mržnju njeguju, ne ištu pomoć kad ih on okuje;

¹⁴deras själ skall i deras ungdom ryckas bort av döden, och deras liv skall dela tempelbolares lott.

¹⁴u cvatu svoga dječaštva umiru i venu poput hramskih milosnika.

¹⁵Genom lidandet vill han rädda den lidande, och genom betrycket vill han öppna hans öra.

¹⁵Nevoljnog on bijedom njegovom spasava i u nesreći otvara mu oči:

¹⁶Så sökte han ock draga dig ur nödens gap, ut på en rymlig plats, där intet trångmål rådde; och ditt bord skulle bliva fullsatt med feta rätter.

¹⁶izbavit će te iz ždrijela tjeskobe k prostranstvima bezgraničnim izvesti, k prepunu stolu mesa pretiloga.

¹⁷Men nu bär du till fullo ogudaktighetens dom; ja, dom och rättvisa hålla dig nu fast.

¹⁷Ako sudio nisi opakima, ako si pravo krnjio siroti,

¹⁸Ty vrede borde ej få uppegga dig under din tuktans tid, och huru svårt du än har måst plikta, borde du ej därav ledas vilse.

¹⁸nek' te obilje odsad ne zavede i nek' te dar prebogat ne iskvari.

¹⁹Huru kan han lära dig bedja, om icke genom nöd och genom allt som nu har prövat din kraft?

¹⁹Nek' ti je gavan k'o čovjek bez zlata, a čovjek jake ruke poput slaba.

²⁰Du må ej längta så ivrigt efter natten, den natt då folken skola ryckas bort ifrån sin plats.

²⁰Ne goni one koji su ti tuđi da rodbinu na njino mjesto staviš.

²¹Tag dig till vara, så att du ej vänder dig till vad fördärvligt är; sådant behagar dig ju mer än att lida.

²¹Pazi se da u nepravdu ne skreneš, jer zbog nje snađe tebe iskušenje.

²²Se, Gud är upphöjd genom sin kraft. Var finnes någon mästare som är honom lik?

²²Gle, uzvišen je Bog u svojoj snazi! Zar učitelja ima poput njega?

²³Vem har föreskrivit honom hans väg, och vem kan säga: »Du gör vad orätt är?»

²³Tko je njemu put njegov odredio? Tko će mu reći: 'Radio si krivo'?

²⁴Tänk då på att upphöja hans gärningar, dem vilka människorna besjunga

²⁴Spomeni se veličati mu djelo što ga pjesmama ljudi opjevaše.

²⁵och som de alla skåda med lust, de dödliga, om de än blott skönja dem i fjärran.

²⁵S udivljenjem svijet čitav ga promatra, divi se čovjek, pa ma izdaleka.

²⁶Ja, Gud är för hög för vårt förstånd, hans år äro flera än någon kan utrannsaka.

²⁶Veći je Bog no što pojmit' možemo, nedokučiv je broj ljeta njegovih!

²⁷Se, vattnets droppar drager han uppåt, och de sila ned såsom regn, där hans dimma går fram;

²⁷U visini on skuplja kapi vode te dažd u paru i maglu pretvara.

²⁸skyarna gjuta dem ut såsom en ström, låta dem drypa ned över talrika människor.

²⁸Pljuskovi tada pljušte iz oblaka, po mnoštvu ljudskom dažde obilato.

²⁹Ja, kan någon fatta molnens utbredning, braket som utgår från hans hydda?

²⁹Tko li će shvatit' širenje oblaka, tutnjavu strašnu njegovih šatora?

³⁰Se, sitt ljungeldsljus breder han ut över molnen, och själva havsgrunden höljer han in däri.

³⁰Gle, on nad sobom razastire svjetlost i dno morsko on vodama pokriva.

³¹Ty så utför han sina domar över folken; så bereder han ock näring i rikligt mått.

³¹Pomoću njih on podiže narode, u izobilju hranom ih dariva.

³²I ljungeldsljus höljer han sina händer och sänder det ut mot dem som begynna strid.

³²On munju drži objema rukama i kazuje joj kamo će zgoditi.

³³Budskap om honom bär hans dunder; själva boskapen bebådar hans antåg.

³³Glasom gromovnim sebe navješćuje, stiže s gnjevom da zgromi opačinu.