1Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.
1Da, od toga i moje srce drhti i s mjesta svoga iskočiti hoće.
2Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.
2Čujte, čujte gromor glasa njegova, tutnjavu što mu iz usta izlazi.
3Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.
3Gle, munja lijeće preko cijelog neba - i sijevne blijesak s kraja na kraj zemlje -
4Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.
4iza nje silan jedan glas se ori: to On gromori glasom veličajnim. Munje mu lete, nitko ih ne priječi, tek što mu je glas jednom odjeknuo.
5Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.
5Da, Bog gromori glasom veličajnim, djela velebna, neshvatljiva stvara.
6Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.
6Kad snijegu kaže: 'Zasniježi po zemlji!' i pljuskovima: 'Zapljuštite silno!'
7Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.
7svakom čovjeku zapečati ruke da svi njegovo upoznaju djelo.
8Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.
8U brlog se tad zvijeri sve uvuku i na svojem se šćućure ležaju.
9Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;
9S južne se strane podiže oluja, a studen vjetri sjeverni donose.
10med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.
10Već led od daha Božjega nastaje i vodena se kruti površina.
11Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.
11I opet vodom puni on oblake, i sijevat' stanu oblaci munjama;
12De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.
12kruže posvuda po volji njegovoj, što im naloži, to će izvršiti na licu cijelog kruga zemaljskoga.
13Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.
13Šalje ih - ili da kazni narode, ili da ih milosrđem obdari.
14Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.
14Poslušaj ovo, Jobe, umiri se i promotri djela Božja čudesna.
15Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?
15Znaš li kako Bog njima zapovijeda, kako munju iz oblaka svog pušta?
16Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?
16Znaš li o čem vise gore oblaci? Čudesna to su znanja savršenog.
17Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?
17Kako ti gore od žege haljine u južnom vjetru kad zemlja obamre?
18Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?
18Zar si nebesa s njim ti razapeo, čvrsta poput ogledala livenog?
19Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.
19DÓe naputi me što da mu kažemo: zbog tmine se ne snalazimo više.
20Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?
20Zar ćeš mu reći: 'Hoću govoriti'? Ili na propast vlastitu pristati?
21Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.
21Tko, dakle, može u svjetlost gledati na nebesima što se sja blistavo kada oblake rastjeraju vjetri?
22I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;
22Sa sjevera k'o zlato je bljesnulo: veličanstvom strašnim Bog se odjenu!
23den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.
23Da, Svesilnog doseći ne možemo, neizmjeran je u moći i sudu, velik u pravdi, nikog on ne tlači.
24Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.
24Zato ljudi svi neka ga se boje! Na mudrost oholu on i ne gleda!"