¹Är det du som jagar upp rov åt lejoninnan och stillar de unga lejonens hunger,

¹Znaš li kako se legu divokoze? Vidje li kako se mlade košute?

²när de trycka sig ned i sina kulor eller ligga på lur i snåret?

²Izbroji li koliko nose mjeseci, znaš li u koje doba se omlade?

³Vem är det som skaffar mat åt korpen, när hans ungar ropar till Gud, där de sväva omkring utan föda?

³Sagnuvši se, polegu lanad svoju i breme usred pustinje odlažu,

⁴Vet du tiden för stengetterna att föda, vakar du över när hindarna bör kalva?

⁴a kad im porod ojača, poraste, ostave ga i ne vraćaju mu se.

⁵Räknar du månaderna som de skola gå dräktiga, ja, vet du tiden för dem att föda?

⁵Tko dade divljem magarcu slobodu i tko to oglav skinu njemu s glave?

⁶De böja sig ned, de avbörda sig sina foster, hastigt göra de sig fria ifrån födslovåndan.

⁶U zavičaj mu dadoh ja pustinju i polja slana da ondje živuje.

⁷Deras ungar frodas och växa till på marken, så springa de sin väg och vända ej tillbaka.

⁷Buci gradova on se podruguje i ne sluša goničevih povika.

⁸Vem har skänkt vildåsnan hennes frihet, vem har lossat den skyggas band?

⁸Luta brdima, svojim pašnjacima, u potrazi za zeleni svakakvom.

⁹Se, hedmarken gav jag henne till hem, och saltöknen blev hennes boning.

⁹Možeš li slugom učinit' bivola, zadržat' ga noć jednu za jaslama?

¹⁰Hon ler åt larmet i staden, hon hör ingen pådrivares rop.

¹⁰Možeš li njega za brazdu prikovat' da ralo vuče po docima tvojim?

¹¹Vad hon spanar upp på berget har hon till bete, hon letar efter allt som är grönt.

¹¹Možeš li se osloniti na njega jer je njegova snaga prevelika i prepustit' mu težak svoj posao?

¹²Skall vildoxen finnas hågad att tjäna dig och att stanna över natten invid din krubba?

¹²Misliš li tebi da će se vratiti i na gumno ti dotjerati žito?

¹³Kan du tvinga vildoxen att gå i fåran efter töm och förmå honom att i ditt spår harva markerna jämna?

¹³Krilima svojim noj trepće radosno, iako krila oskudnih i perja.

¹⁴Kan du lita på honom, då ju hans kraft är så stor, kan du betro åt honom ditt arbetes frukt?

¹⁴On svoja jaja na zemlji ostavlja, povjerava ih pijesku da ih grije,

¹⁵Överlåter du åt honom att föra hem din säd och att hämta den tillhopa till din loge?

¹⁵ne mareć' što ih zgazit' može noga ili nekakva divlja zvijer zgnječiti.

¹⁶Strutshonans vingar flaxa med fröjd, men vad modersömhet visa väl hennes pennor, hennes fjädrar?

¹⁶S nojićima k'o s tuđima postupa; što mu je trud zaludu, on ne mari.

¹⁷Åt jorden överlåter hon ju sina ägg och ruvar dem ovanpå sanden.

¹⁷Jer Bog je njega lišio pameti, nije mu dao nikakva razbora.

¹⁸Hon bryr sig ej om att en fot kan krossa dem, att ett vilddjur kan trampa dem sönder.

¹⁸Ali kada na let krila raširi, tada se ruga konju i konjaniku.

¹⁹Hård är hon mot sin avkomma, såsom vore den ej hennes; att hennes avel kan gå under, det bekymrar henne ej.

¹⁹Zar si ti konja obdario snagom zar si mu ti vrat grivom ukrasio?

²⁰Ty Gud har gjort henne glömsk för vishet, han har ej tilldelat henne förstånd.

²⁰Zar ti činiš da skače k'o skakavac, da u strah svakog nagoni hrzanjem?

²¹Men när det gäller, piskar hon sig själv upp till språng; då ler hon åt både häst och man.

²¹Kopitom zemlju veselo raskapa, neustrašivo srlja na oružje.

²²Är det du som giver åt hästen hans styrka och kläder hans hals med brusande man?

²²Strahu se ruga, ničeg se ne boji, ni pred mačem uzmaknuti neće.

²³Är det du som lär honom gräshoppans språng? Hans stolta frustning, en förskräckelse är den!

²³Na sapima mu zvekeće tobolac, koplje sijeva i ubojna sulica.

²⁴Han skrapar marken och fröjdar sig i sin kraft och rusar så fram mot väpnade skaror.

²⁴Bijesan i nestrpljiv guta prostore; kad rog zasvira, tko će ga zadržat':

²⁵Han ler åt fruktan och känner ej förfäran, han ryggar icke tillbaka för svärd.

²⁵na svaki zvuk roga on zarže: Ha! Izdaleka on ljuti boj već njuši, viku bojnu i poklič vojskovođa.

²⁶Omkring honom ljuder ett rassel av koger, av ljungande spjut och lans.

²⁶Zar po promislu tvojem lijeće soko i prema jugu krila svoja širi?

²⁷Han skakas och rasar och uppslukar marken, han kan icke styra sig, när basunen har ljudit.

²⁷Zar se na nalog tvoj diže orao i vrh timora gnijezdo sebi vije?

²⁸För var basunstöt frustar han: Huj! Ännu i fjärran vädrar han striden, anförarnas rop och larmet av härskrin.

²⁸Na litici on stanuje i noćÄi, na grebenima vrleti visokih.

²⁹Är det ett verk av ditt förstånd, att falken svingar sig upp och breder ut sina vingar till flykt mot söder?

²⁹Odatle na plijen netremice vreba, oči njegove vide nadaleko.

³⁰Eller är det på ditt bud som örnen stiger så högt och bygger sitt näste i höjden?

³⁰Krvlju se hrane njegovi orlići; gdje je ubijenih, tamo je i on."

³¹På klippan bor han, där har han sitt tillhåll, på klippans spets och på branta berget.

³²Därifrån spanar han efter sitt byte, långt bort i fjärran skådar hans ögon.

³³Hans ungar frossa på blod, och där slagna ligga, där finner man honom.

³⁴Så svarade nu HERREN Job och sade:

³⁵Vill du tvista med den Allsmäktige, du mästare? Svara då, du som så klagar på Gud!

³⁶Job svarade HERREN och sade:

³⁷Nej, därtill är jag för ringa; vad skulle jag svara dig? Jag måste lägga handen på munnen.

³⁸En gång har jag talat, och nu säger jag intet mer; ja, två gånger, men jag gör det icke åter.