¹Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:

¹Bildan iz Šuaha progovori tad i reče:

²Huru länge vill du hålla på med sådant tal och låta din muns ord komma såsom en väldig storm?

²"Dokad ćeš jošte govoriti tako, dokle će ti riječ kao vihor biti?

³Skulle väl Gud kunna kränka rätten? Kan den Allsmäktige kränka rättfärdigheten?

³TÓa zar može Bog pravo pogaziti, može li pravdu izvrnut' Svesilni?

⁴Om dina barn hava syndat mot honom och han gav dem i sina överträdelsers våld,

⁴Ako mu djeca tvoja sagriješiše, preda ih zato bezakonju njinu.

⁵så vet, att om du själv söker Gud och beder till den Allsmäktige om misskund,

⁵Al' ako Boga potražiš iskreno i od Svesilnog milost ti izmoliš;

⁶då, om du är ren och rättsinnig, ja, då skall han vakna upp till din räddning och upprätta din boning, så att du bor där i rättfärdighet;

⁶ako li budeš čist i neporočan, odsad će svagda on nad tobom bdjeti i obnovit će kuću pravedniku.

⁷och så skall din första tid synas ringa, då nu din sista tid har blivit så stor.

⁷Bit će malena tvoja sreća prošla prema budućoj što te očekuje.

⁸Ty fråga framfarna släkten, och akta på vad fäderna hava utrönt

⁸No pitaj samo prošle naraštaje, na mudrost pređa njihovih pripazi.

⁹-- vi själva äro ju från i går och veta intet, en skugga äro våra dagar på jorden;

⁹Od jučer mi smo i ništa ne znamo, poput sjene su na zemlji nam dani.

¹⁰men de skola undervisa dig och säga dig det, ur sina hjärtan skola de hämta fram svar:

¹⁰Oni će te poučit' i reći ti, iz srca će svog izvući besjede:

¹¹»Icke kan röret växa högt, där marken ej är sank, eller vassen skjuta i höjden, där vatten ej finnes?

¹¹'Izvan močvare zar će rogoz nići? Zar će bez vode trstika narasti?

¹²Nej, bäst den står grön, ej mogen för skörd, måste den då vissna, före allt annat gräs.

¹²Zeleni se sva, al' i nekošena usahne prije svake druge trave.

¹³Så går det alla som förgäta Gud; den gudlöses hopp måste varda om intet.

¹³To je kob svakog tko Boga zaboravi; tako propada nada bezbožnika:

¹⁴Ty hans tillförsikt visar sig bräcklig och hans förtröstan lik spindelns väv.

¹⁴Nit je tanana njegovo uzdanje, a ufanje mu kuća paukova.

¹⁵Han förlitar sig på sitt hus, men det har intet bestånd; han tryggar sig därvid, men det äger ingen fasthet.

¹⁵Nasloni li se, ona mu se ljulja, prihvati li se, ona mu se ruši.

¹⁶Lik en frodig planta växer han i solens sken, ut över lustgården sträcka sig hans skott;

¹⁶Zeleni se i sav na suncu buja, vrt su mu cio mladice prerasle.

¹⁷kring stenröset slingra sig hans rötter, mellan stenarna bryter han sig fram.

¹⁷Svojim korijenjem krš je isprepleo te život crpe iz živa kamena.

¹⁸Men när så Gud rycker bort honom från hans plats, då förnekar den honom: 'Aldrig har jag sett dig.'

¹⁸A kad ga s mjesta njegova istrgnu, ono ga niječe: 'Nikada te ne vidjeh!'

¹⁹Ja, så går det med hans levnads fröjd, och ur mullen få andra växa upp.»

¹⁹I evo gdje na putu sada trune dok drugo bilje već niče iz zemlje.

²⁰Se, Gud föraktar icke den som är ostrafflig, han håller ej heller de onda vid handen.

²⁰Ne, Bog neće odbacit' neporočne, niti će rukom poduprijet' opake.

²¹Så bida då, till dess han fyller din mun med löje och dina läppar med jubel.

²¹Smijeh će ti opet ispuniti usta, s usana će odjeknuti klicanje.

²²De som hata dig varda då höljda med skam, och de ogudaktigas hyddor skola ej mer vara till.

²²Dušmane će ti odjenut' sramota i šatora će nestat' zlikovačkog.'"