1Halleluja! Ja, det är gott att lovsjunga vår Gud, ja, det är ljuvligt; lovsång höves oss.
1Aleluja! Hvalite Jahvu jer je dobar, pjevajte Bogu našem jer je sladak; svake hvale on je dostojan!
2HERREN är den som bygger upp Jerusalem, Israels fördrivna samlar han tillhopa.
2Jahve gradi Jeruzalem, sabire raspršene Izraelce.
3Han helar dem som hava förkrossade hjärtan, och deras sår förbinder han.
3On liječi one koji su srca skršena i povija rane njihove.
4Han bestämmer stjärnornas mängd, han nämner dem alla vid namn.
4On određuje broj zvijezda, svaku njezinim imenom naziva.
5Vår Herre är stor och väldig i kraft, hans förstånd har ingen gräns.
5Velik je naš Gospodin i svesilan, nema mjere mudrosti njegovoj.
6HERREN uppehåller de ödmjuka, men de ogudaktiga slår han till jorden.
6Jahve pridiže ponizne, zlotvore do zemlje snizuje.
7Höjen sång till HERREN med tacksägelse, lovsjungen vår Gud till harpa,
7Pjevajte Jahvi pjesmu zahvalnu, svirajte na citari Bogu našem!
8honom som betäcker himmelen med moln, honom som bereder regn åt jorden, honom som låter gräs skjuta upp på bergen,
8Oblacima on prekriva nebesa i zemlji kišu sprema; daje da po bregovima raste trava i bilje na službu čovjeku.
9honom som giver föda åt djuren, åt korpens ungar som ropa.
9On stoci hranu daje i mladim gavranima kada grakću.
10Han har icke sin lust i hästens styrka, hans behag står ej till mannens snabbhet.
10Za konjsku snagu on ne mari nit' mu se mile bedra čovječja.
11HERRENS behag står till dem som frukta honom, till dem som hoppas på hans nåd.
11Mili su Jahvi oni koji se njega boje, koji se uzdaju u dobrotu njegovu.
12Jerusalem, prisa HERREN; Sion, lova din Gud.
12Slavi Jahvu, Jeruzaleme, hvali Boga svoga, Sione!
13Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta; han har välsignat dina barn i dig.
13On učvrsti zasune vrata tvojih, blagoslovi u tebi tvoje sinove.
14Han skaffar dina gränser frid, han mättar dig med bästa vete.
14On dade mir granicama tvojim, pšenicom te hrani najboljom.
15Han låter sitt tal gå ut till jorden, hans ord löper åstad med hast.
15Besjedu svoju šalje na zemlju, brzo trči riječ njegova.
16Han låter snö falla såsom ull, rimfrost strör han ut såsom aska.
16Kao vunu snijeg razbacuje, prosipa mraz poput pepela.
17Han kastar sitt hagel såsom smulor; vem kan bestå för hans frost?
17On sipa grÓad kao zalogaje, voda mrzne od njegove studeni.
18Åter sänder han sitt ord, då smälter det frusna; sin vind låter han blåsa, då strömmar vatten.
18Riječ svoju pošalje i vode se tope; dunu vjetrom i vode otječu.
19Han har förkunnat för Jakob sitt ord, för Israel sina stadgar och rätter.
19Riječ svoju on objavi Jakovu, odluke svoje i zakone Izraelu.
20Så har han icke gjort för något hednafolk; och hans rätter, dem känna de icke. Halleluja!
20Ne učini tako nijednom narodu: nijednom naredbe svoje ne objavi! Aleluja!