¹Därefter tog Elifas från Teman till orda och sade:

¹And Eliphaz the Temanite answered and said,

²Skall en vis man tala så i vädret och fylla upp sitt bröst med östanvind?

²Should a wise man answer with windy knowledge, and fill his belly with the east wind,

³Skall han försvara sin sak med haltlöst tal, med ord som ingenting bevisa?

³Reasoning with unprofitable talk, and with speeches which do no good?

⁴Än mer, du gör gudsfruktan om intet och kommer med klagolåt inför Gud.

⁴Yea, thou makest piety of none effect, and restrainest meditation before ùGod.

⁵Ty din ondska lägger dig orden i munnen, och ditt behag står till illfundigt tal.

⁵For thy mouth uttereth thine iniquity, and thou hast chosen the tongue of the crafty.

⁶Så dömes du nu skyldig av din mun, ej av mig, dina egna läppar vittna emot dig.

⁶Thine own mouth condemneth thee, and not I; and thy lips testify against thee.

⁷Var du den första människa som föddes, och fick du liv, förrän höjderna funnos?

⁷Art thou the first man that was born? and wast thou brought forth before the hills?

⁸Blev du åhörare i Guds hemliga råd och fick så visheten i ditt våld?

⁸Hast thou listened in the secret council of +God? And hast thou absorbed wisdom for thyself?

⁹Vad vet du då, som vi icke veta? Vad förstår du, som ej är oss kunnigt?

⁹What knowest thou that we know not? [what] understandest thou which is not in us?

¹⁰Gråhårsman och åldring finnes också bland oss, ja, en som övergår din fader i ålder.

¹⁰Both the greyheaded and the aged are with us, older than thy father.

¹¹Försmår du den tröst som Gud har att bjuda, och det ord som i saktmod talas med dig?

¹¹Are the consolations of ùGod too small for thee? and the word gently spoken to thee?

¹²Vart föres du hän av ditt sinne, och varför välva dina ögon så,

¹²Why doth thy heart carry thee away? and why do thine eyes wink?

¹³i det du vänder ditt raseri mot Gud och öser ut ord ur din mun?

¹³That thou turnest thy spirit against ùGod, and lettest words go out of thy mouth?

¹⁴Vad är en människa, att hon skulle vara ren? Vad en av kvinna född, att han skulle vara rättfärdig?

¹⁴What is man, that he should be pure? and he that is born of a woman, that he should be righteous?

¹⁵Se, ej ens på sina heliga kan han förlita sig, och himlarna äro icke rena inför hans ögon;

¹⁵Behold, he putteth no trust in his holy ones, and the heavens are not pure in his sight:

¹⁶huru mycket mindre då den som är ond och fördärvad, den man som läskar sig med orättfärdighet såsom med vatten!

¹⁶How much less the abominable and corrupt, -- man, that drinketh unrighteousness like water!

¹⁷Jag vill kungöra dig något, så hör nu mig; det som jag har skådat vill jag förtälja,

¹⁷I will shew thee, listen to me; and what I have seen I will declare;

¹⁸vad visa män hava gjort kunnigt, lagt fram såsom ett arv ifrån sina fäder,

¹⁸Which wise men have told from their fathers, and have not hidden;

¹⁹ifrån dem som allena fingo landet till gåva, och bland vilka ingen främling ännu hade trängt in:

¹⁹Unto whom alone the earth was given, and no stranger passed among them.

²⁰Den ogudaktige har ångest i alla sina dagar, under de år, helt få, som beskäras en våldsverkare.

²⁰All his days the wicked man is tormented, and numbered years are allotted to the violent.

²¹Skräckröster ljuda i hans öron; när han är som tryggast, kommer förhärjaren över honom.

²¹The sound of terrors is in his ears: in prosperity the destroyer cometh upon him.

²²Han har intet hopp om räddning ur mörkret, ty svärdet lurar på honom.

²²He believeth not that he shall return out of darkness, and he is singled out for the sword.

²³Såsom flykting söker han sitt bröd: var är det? Han förnimmer att mörkrets dag är för handen.

²³He wandereth abroad for bread, -- where may it be? He knoweth that the day of darkness is ready at his hand.

²⁴Ångest och trångmål förskräcka honom, han nedslås av dem såsom av en stridsrustad konung.

²⁴Distress and anguish make him afraid; they prevail against him, as a king ready for the battle.

²⁵Ty mot Gud räckte han ut sin hand, och mot den Allsmäktige förhävde han sig;

²⁵For he hath stretched out his hand against ùGod, and strengthened himself against the Almighty:

²⁶han stormade mot honom med trotsig hals, med sina sköldars ryggar i sluten hop;

²⁶He runneth against him, with [outstretched] neck, with the thick bosses of his bucklers;

²⁷han höljde sitt ansikte med fetma och samlade hull på sin länd;

²⁷For he hath covered his face with his fatness, and gathered fat upon [his] flanks.

²⁸han bosatte sig i städer, dömda till förstöring, i hus som ej fingo bebos, ty till stenhopar voro de bestämda.

²⁸And he dwelleth in desolate cities, in houses that no man inhabiteth, which are destined to become heaps.

²⁹Därför bliver han ej rik, och hans gods består ej, hans skördar luta ej tunga mot jorden.

²⁹He shall not become rich, neither shall his substance continue, and their possessions shall not extend upon the earth.

³⁰Han kan icke undslippa mörkret; hans telningar skola förtorka av hetta, och själv skall han förgås genom Guds muns anda.

³⁰He shall not depart out of darkness; the flame shall dry up his branches; and by the breath of his mouth shall he go away.

³¹I sin förvillelse må han ej lita på vad fåfängligt är, ty fåfänglighet måste bliva hans lön.

³¹Let him not trust in vanity: he is deceived, for vanity shall be his recompense;

³²I förtid skall hans mått varda fyllt, och hans krona skall ej grönska mer.

³²It shall be complete before his day, and his branch shall not be green.

³³Han bliver lik ett vinträd som i förtid mister sina druvor, lik ett olivträd som fäller sina blommor.

³³He shall shake off his unripe grapes as a vine, and shall cast his flower as an olive.

³⁴Ty den gudlöses hus förbliver ofruktsamt, såsom eld förtär hyddor där mutor tagas.

³⁴For the family of the ungodly shall be barren, and fire shall consume the tents of bribery.

³⁵Man går havande med olycka och föder fördärv; den livsfrukt man alstrar är ett sviket hopp.

³⁵They conceive mischief, and bring forth iniquity, and their belly prepareth deceit.