¹Min livskraft är förstörd, mina dagar slockna ut, bland gravar får jag min lott.

¹My breath is corrupt, my days are extinct, the graves are mine.

²Ja, i sanning är jag omgiven av gäckeri, och avoghet får mitt öga ständigt skåda hos dessa!

²Are there not mockers around me? and doth [not] mine eye abide in their provocation?

³Så ställ nu säkerhet och borgen för mig hos dig själv; vilken annan vill giva mig sitt handslag?

³Lay down now [a pledge], be thou surety for me with thyself: who is he that striketh hands with me?

⁴Dessas hjärtan har du ju tillslutit för förstånd, därför skall du icke låta dem triumfera.

⁴For thou hast hidden their heart from understanding; therefore thou wilt not exalt [them].

⁵Den som förråder sina vänner till plundring, på hans barn skola ögonen försmäkta.

⁵He that betrayeth friends for a prey -- even the eyes of his children shall fail.

⁶Jag är satt till ett ordspråk bland folken; en man som man spottar i ansiktet är jag.

⁶And he hath made me a proverb of the peoples; and I am become one to be spit on in the face.

⁷Därför är mitt öga skumt av grämelse, och mina lemmar äro såsom en skugga allasammans.

⁷And mine eye is dim by reason of grief, and all my members are as a shadow.

⁸De redliga häpna över sådant, och den oskyldige uppröres av harm mot den gudlöse.

⁸Upright men [shall be] astonished at this, and the innocent shall be stirred up against the ungodly;

⁹Men den rättfärdige håller fast vid sin väg, och den som har rena händer bemannar sig dess mer.

⁹But the righteous shall hold on his way, and he that hath clean hands shall increase in strength.

¹⁰Ja, gärna mån I alla ansätta mig på nytt, jag lär ändå bland eder ej finna någon vis.

¹⁰But as for you all, pray come on again; and I shall not find one wise man among you.

¹¹Mina dagar äro förlidna, sönderslitna äro mina planer, vad som var mitt hjärtas begär.

¹¹My days are past, my purposes are broken off, the cherished thoughts of my heart.

¹²Men natten vill man göra till dag, ljuset skulle vara nära, nu då mörker bryter in.

¹²They change the night into day; the light [they imagine] near in presence of the darkness.

¹³Nej, huru jag än bidar, bliver dödsriket min boning, i mörkret skall jag bädda mitt läger;

¹³If I wait, Sheol is my house; I spread my bed in the darkness:

¹⁴till graven måste jag säga: »Du är min fader», till förruttnelsens maskar: »Min moder», »Min syster».

¹⁴I cry to the grave, Thou art my father! to the worm, My mother, and my sister!

¹⁵Vad bliver då av mitt hopp, ja, mitt hopp, vem får skåda det?

¹⁵And where is then my hope? yea, my hope, who shall see it?

¹⁶Till dödsrikets bommar far det ned, då jag nu själv går till vila i stoftet.

¹⁶It shall go down to the bars of Sheol, when [our] rest shall be together in the dust.