¹Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

¹And Zophar the Naamathite answered and said,

²På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

²Therefore do my thoughts give me an answer, and for this is my haste within me.

³Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

³I hear a reproof putting me to shame; and [my] spirit answereth me by mine understanding.

⁴Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

⁴Knowest thou [not] this, that of old, since man was placed upon earth,

⁵att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

⁵The exultation of the wicked is short, and the joy of the ungodly man but for a moment?

⁶Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

⁶Though his height mount up to the heavens, and his head reach unto the clouds,

⁷Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

⁷Like his own dung doth he perish for ever; they which have seen him shall say, Where is he?

⁸Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

⁸He flieth away as a dream, and is not found; and is chased away as a vision of the night.

⁹Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

⁹The eye which saw him shall [see him] not again; and his place beholdeth him no more.

¹⁰Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

¹⁰His children shall seek the favour of the poor, and his hands restore his wealth.

¹¹Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

¹¹His bones were full of his youthful strength; but it shall lie down with him in the dust.

¹²Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

¹²Though wickedness be sweet in his mouth [and] he hide it under his tongue,

¹³är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

¹³[Though] he spare it, and forsake it not, but keep it within his mouth,

¹⁴så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

¹⁴His food is turned in his bowels; it is the gall of asps within him.

¹⁵Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

¹⁵He hath swallowed down riches, but he shall vomit them up again: ùGod shall cast them out of his belly.

¹⁶Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

¹⁶He shall suck the poison of asps; the viper's tongue shall kill him.

¹⁷Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

¹⁷He shall not see streams, rivers, brooks of honey and butter.

¹⁸Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

¹⁸That which he laboured for shall he restore, and not swallow down; its restitution shall be according to the value, and he shall not rejoice [therein].

¹⁹Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

¹⁹For he hath oppressed, hath forsaken the poor; he hath violently taken away a house that he did not build.

²⁰Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

²⁰Because he knew no rest in his craving, he shall save nought of what he most desired.

²¹Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

²¹Nothing escaped his greediness; therefore his prosperity shall not endure.

²²Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

²²In the fulness of his sufficiency he shall be in straits; every hand of the wretched shall come upon him.

²³Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

²³It shall be that, to fill his belly, he will cast his fierce anger upon him, and will rain it upon him into his flesh.

²⁴Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

²⁴If he have fled from the iron weapon, the bow of brass shall strike him through.

²⁵När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

²⁵He draweth it forth; it cometh out of his body, and the glittering point out of his gall: terrors are upon him.

²⁶Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

²⁶All darkness is laid up for his treasures: a fire not blown shall devour him; it shall feed upon what is left in his tent.

²⁷Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

²⁷The heavens shall reveal his iniquity, and the earth shall rise up against him.

²⁸Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

²⁸The increase of his house shall depart, flowing away in the day of his anger.

²⁹Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.

²⁹This is the portion of the wicked man from God, and the heritage appointed to him by ùGod.