¹Därefter tog Job till orda och sade:

¹And Job answered and said,

²Hören åtminstone på mina ord; låten det vara den tröst som I given mig.

²Hear attentively my speech, and let this replace your consolations.

³Haven fördrag med mig, så att jag får tala; sedan jag har talat, må du bespotta.

³Suffer me and I will speak; and after I have spoken, mock on!

⁴Är då min klagan, såsom när människor eljest klaga? Eller huru skulle jag kunna vara annat än otålig?

⁴As for me, is my complaint to a man? or wherefore should not my spirit be impatient?

⁵Akten på mig, så skolen I häpna och nödgas lägga handen på munnen.

⁵Mark me, and be astonished, and lay the hand upon the mouth.

⁶Ja, när jag tänker därpå, då förskräckes jag själv, och förfäran griper mitt kött.

⁶Even when I think [thereon], I am affrighted, and trembling taketh hold of my flesh.

⁷Varför få de ogudaktiga leva, ja, med åldern växa till i rikedom?

⁷Wherefore do the wicked live, grow old, yea, become mighty in power?

⁸De se sina barn leva kvar hos sig, och sin avkomma hava de inför sina ögon.

⁸Their seed is established with them in their sight, and their offspring before their eyes.

⁹Deras hus stå trygga, ej hemsökta av förskräckelse; Gud låter sitt ris icke komma vid dem.

⁹Their houses are safe from fear, neither is the rod of +God upon them.

¹⁰När deras boskap parar sig, är det icke förgäves; lätt kalva deras kor, och icke i otid.

¹⁰Their bull gendereth, and faileth not; their cow calveth, and casteth not her calf.

¹¹Sina barn släppa de ut såsom en hjord, deras piltar hoppa lustigt omkring.

¹¹They send forth their little ones like a flock, and their children dance.

¹²De stämma upp med pukor och harpor, och glädja sig vid pipors ljud.

¹²They shout to the tambour and harp, and rejoice at the sound of the pipe.

¹³De förnöta sina dagar i lust, och ned till dödsriket fara de i frid.

¹³They spend their days in prosperity, and in a moment go down to Sheol.

¹⁴Och de sade dock till Gud: »Vik ifrån oss, dina vägar vilja vi icke veta av.

¹⁴And they say unto ùGod, Depart from us, for we desire not the knowledge of thy ways!

¹⁵Vad är den Allsmäktige, att vi skulle tjäna honom? och vad skulle det hjälpa oss att åkalla honom?»

¹⁵What is the Almighty that we should serve him? and what are we profited if we pray unto him?

¹⁶Det är sant, i deras egen hand står ej deras lycka, och de ogudaktigas rådslag vare fjärran ifrån mig!

¹⁶Behold, their prosperity is not in their hand. The counsel of the wicked be far from me!

¹⁷Men huru ofta utslocknar väl de ogudaktigas lampa, huru ofta händer det att ofärd kommer över dem, och att han tillskiftar dem lotter i vrede?

¹⁷How often is the lamp of the wicked put out, and cometh their calamity upon them? Doth he distribute sorrows [to them] in his anger?

¹⁸De borde ju bliva såsom halm för vinden, lika agnar som stormen rycker bort.

¹⁸Do they become as stubble before the wind, and as chaff that the storm carrieth away?

¹⁹»Gud spar åt hans barn att lida för hans ondska.» Ja, men honom själv borde han vedergälla, så att han finge känna det.

¹⁹+God layeth up [the punishment of] his iniquity for his children; he rewardeth him, and he shall know [it]:

²⁰Med egna ögon borde han se sitt fall, och av den Allsmäktiges vrede borde han få dricka.

²⁰His eyes shall see his destruction, and he shall drink of the fury of the Almighty.

²¹Ty vad frågar han efter sitt hus, när han själv är borta, när hans månaders antal har nått sin ände?

²¹For what pleasure should he have in his house after him, when the number of his months is cut off?

²²»Skall man då lära Gud förstånd, honom som dömer över de högsta?»

²²Can any teach ùGod knowledge? And he it is that judgeth those that are high.

²³Ja, den ene får dö i sin välmaktstid, där han sitter i allsköns frid och ro;

²³One dieth in his full strength, being wholly at ease and quiet;

²⁴hans stävor hava fått stå fulla med mjölk, och märgen i hans ben har bevarat sin saft.

²⁴His sides are full of fat, and the marrow of his bones is moistened;

²⁵Den andre måste dö med bedrövad själ, och aldrig fick han njuta av någon lycka.

²⁵And another dieth in bitterness of soul, and hath not tasted good:

²⁶Tillsammans ligga de så i stoftet, och förruttnelsens maskar övertäcka dem.

²⁶Together they lie down in the dust, and the worms cover them.

²⁷Se, jag känner väl edra tankar och de funder med vilka I viljen nedslå mig.

²⁷Lo, I know your thoughts, and the devices ye wrongfully imagine against me.

²⁸I spörjen ju: »Vad har blivit av de höga herrarnas hus, av hyddorna när de ogudaktiga bodde?»

²⁸For ye say, Where is the house of the noble? and where the tent of the dwellings of the wicked?

²⁹Haven I då ej frågat dem som vida foro, och akten I ej på deras vittnesbörd:

²⁹Have ye not asked the wayfarers? and do ye not regard their tokens:

³⁰att den onde bliver sparad på ofärdens dag och bärgad undan på vredens dag?

³⁰That the wicked is reserved for the day of calamity? They are led forth to the day of wrath.

³¹Vem vågar ens förehålla en sådan hans väg? Vem vedergäller honom, vad han än må göra?

³¹Who shall declare his way to his face? and who shall repay him what he hath done?

³²Och när han har blivit bortförd till graven, så vakar man sedan där vid kullen.

³²Yet is he carried to the graves, and watch is kept over the tomb.

³³Ljuvligt får han vilja under dalens torvor. I hans spår drager hela världen fram; före honom har och otaliga gått.

³³The clods of the valley are sweet unto him; and every man followeth suit after him, as there were innumerable before him.

³⁴Huru kunnen I då bjuda mig så fåfänglig tröst? Av edra svar står allenast trolösheten kvar.

³⁴How then comfort ye me in vain? Your answers remain perfidious.