¹Ett förbund slöt jag med mina ögon: aldrig skulle jag skåda efter någon jungfru.

¹I made a covenant with mine eyes; and how should I fix my regard upon a maid?

²Vilken lott finge jag eljest av Gud i höjden, vilken arvedel av den Allsmäktige därovan?

²For what would have been [my] portion of +God from above, and what the heritage of the Almighty from on high?

³Ofärd kommer ju över de orättfärdiga, och olycka drabbar ogärningsmän.

³Is not calamity for the unrighteous? and misfortune for the workers of iniquity?

⁴Ser icke han mina vägar, räknar han ej alla mina steg?

⁴Doth not he see my ways, and number all my steps?

⁵Har jag väl umgåtts med lögn, och har min fot varit snar till svek?

⁵If I have walked with falsehood, and my foot hath hasted to deceit,

⁶Nej, må jag vägas på en riktig våg, så skall Gud förnimma min ostrafflighet.

⁶(Let me be weighed in an even balance, and +God will take knowledge of my blamelessness;)

⁷Hava mina steg vikit av ifrån vägen, har mitt hjärta följt efter mina ögon, eller låder vid min händer en fläck?

⁷If my step have turned out of the way, and my heart followed mine eyes, and if any blot cleaveth to my hands;

⁸Då må en annan äta var jag har sått, och vad jag har planterat må ryckas upp med roten.

⁸Let me sow, and another eat; and let mine offspring be rooted out.

⁹Har mitt hjärta låtit dåra sig av någon kvinna, så att jag har stått på lur vid min nästas dörr?

⁹If my heart have been enticed unto a woman, so that I laid wait at my neighbour's door,

¹⁰Då må min hustru mala mjöl åt en annan, och främmande män må då famntaga henne.

¹⁰Let my wife grind for another, and let others bow down upon her.

¹¹Ja, sådant hade varit en skändlighet, en straffbar missgärning hade det varit,

¹¹For this is an infamy; yea, it is an iniquity [to be judged by] the judges:

¹²en eld som skulle förtära intill avgrunden och förhärja till roten all min gröda.

¹²For it is a fire that consumeth to destruction, and would root out all mine increase.

¹³Har jag kränkt min tjänares eller tjänarinnas rätt, när de hade någon tvist med mig?

¹³If I have despised the cause of my bondman or of my bondmaid, when they contended with me,

¹⁴Vad skulle jag då göra, när Gud stode upp, och när han hölle räfst, vad kunde jag då svara honom?

¹⁴What then should I do when ùGod riseth up? and if he visited, what should I answer him?

¹⁵Han som skapade mig skapade ju och dem i moderlivet, han, densamme, har berett dem i modersskötet.

¹⁵Did not he that made me in the womb make him? and did not One fashion us in the womb?

¹⁶Har jag vägrat de arma vad de begärde eller låtit änkans ögon försmäkta?

¹⁶If I have withheld the poor from [their] desire, or caused the eyes of the widow to fail;

¹⁷Har jag ätit mitt brödstycke allena, utan att den faderlöse och har fått äta därav?

¹⁷Or have eaten my morsel alone, so that the fatherless ate not thereof,

¹⁸Nej, från min ungdom fostrades han hos mig såsom hos en fader, och från min moders liv var jag änkors ledare.

¹⁸(For from my youth he grew up with me as with a father, and I have guided the [widow] from my mother's womb;)

¹⁹Har jag kunnat se en olycklig gå utan kläder, se en fattig ej äga något att skyla sig med?

¹⁹If I have seen any perishing for want of clothing, or any needy without covering;

²⁰Måste ej fastmer hans länd välsigna mig, och fick han ej värma sig i ull av mina lamm?

²⁰If his loins have not blessed me, and if he were not warmed with the fleece of my lambs;

²¹Har jag lyft min hand mot den faderlöse, därför att jag såg mig hava medhåll i porten?

²¹If I have lifted up my hand against an orphan, because I saw my help in the gate:

²²Då må min axel lossna från sitt fäste och min arm brytas av ifrån sin led.

²²[Then] let my shoulder fall from the shoulder-blade, and mine arm be broken from the bone!

²³Jag måste då frukta ofärd ifrån Gud och skulle stå maktlös inför hans majestät.

²³For calamity from ùGod was a terror to me, and by reason of his excellency I was powerless.

²⁴Har jag satt mitt hopp till guldet och kallat guldklimpen min förtröstan?

²⁴If I have made gold my hope, or said to the fine gold, My confidence!

²⁵Var det min glädje att min rikedom blev så stor, och att min hand förvärvade så mycket?

²⁵If I rejoiced because my wealth was great, and because my hand had gotten much;

²⁶Hände det, när jag såg solljuset, huru det sken, och månen, huru härligt den gick fram,

²⁶If I beheld the sun when it shone, or the moon walking in brightness,

²⁷att mitt hjärta hemligen lät dåra sig, så att jag med handkyss gav dem min hyllning?

²⁷And my heart have been secretly enticed, so that my mouth kissed my hand:

²⁸Nej, också det hade varit en straffbar missgärning; därmed hade jag ju förnekat Gud i höjden.

²⁸This also would be an iniquity for the judge, for I should have denied the ùGod who is above.

²⁹Har jag glatt mig åt min fiendes ofärd och fröjdats, när olycka träffade honom?

²⁹If I rejoiced at the destruction of him that hated me, and exulted when evil befell him;

³⁰Nej, jag tillstadde ej min mun att synda så, ej att med förbannelse begära hans liv.

³⁰(Neither have I suffered my mouth to sin by asking his life with a curse;)

³¹Och kan mitt husfolk icke bevittna att envar fick mätta sig av kött vid mitt bord?

³¹If the men of my tent said not, Who shall find one that hath not been satisfied with his meat? --

³²Främlingen behövde ej stanna över natten på gatan, mina dörrar lät jag stå öppna utåt vägen.

³²The stranger did not lodge without; I opened my doors to the pathway.

³³Har jag på människovis skylt mina överträdelser och gömt min missgärning i min barm,

³³If I covered my transgressions as Adam, by hiding mine iniquity in my bosom,

³⁴av fruktan för den stora hopen och av rädsla för stamfränders förakt, så att jag teg och ej gick utom min dörr?

³⁴Because I feared the great multitude, and the contempt of families terrified me, so that I kept silence, and went not out of the door, ...

³⁵Ack att någon funnes, som ville höra mig! Jag har sagt mitt ord. Den Allsmäktige må nu svara mig; ack att jag finge min vederparts motskrift!

³⁵Oh that I had one to hear me! Behold my signature: let the Almighty answer me! And let mine opponent write an accusation!

³⁶Sannerligen, jag skulle då bära den högt på min skuldra, såsom en krona skulle jag fästa den på mig.

³⁶Would I not take it upon my shoulder? I would bind it on to me [as] a crown;

³⁷Jag ville då göra honom räkenskap för alla mina steg, lik en furste skulle jag då träda inför honom.

³⁷I would declare unto him the number of my steps; as a prince would I come near to him.

³⁸Har min mark höjt rop över mig, och hava dess fåror gråtit med varandra?

³⁸If my land cry out against me, and its furrows weep together;

³⁹Har jag förtärt dess gröda obetald eller utpinat dess brukares liv?

³⁹If I have eaten the fruits thereof without money, and have tormented to death the souls of its owners:

⁴⁰Då må törne växa upp för vete, och ogräs i stället för korn. Slut på Jobs tal.

⁴⁰Let thistles grow instead of wheat, and tares instead of barley. The words of Job are ended.