1De tre männen upphörde nu att svara Job, eftersom han höll sig själv för rättfärdig.
1And these three men ceased to answer Job, because he was righteous in his own eyes.
2Då blev Elihu, Barakels son, från Bus, av Rams släkt, upptänd av vrede. Mot Job upptändes han av vrede, därför att denne menade sig hava rätt mot Gud;
2Then was kindled the anger of Elihu the son of Barachel, the Buzite, of the family of Ram: against Job was his anger kindled, because he justified himself rather than God;
3och mot hans tre vänner upptändes hans vrede, därför att de icke funno något svar varmed de kunde vederlägga Job.
3and against his three friends was his anger kindled, because they found no answer, and [yet] condemned Job.
4Hittills hade Elihu dröjt att tala till Job, därför att de andra voro äldre till åren än han.
4But Elihu had waited till Job had finished speaking, because they were older than he.
5Men då nu Elihu såg att de tre männen icke mer hade något att svara, upptändes hans vrede.
5And Elihu saw that there was no answer in the mouth of the three men, and his anger was kindled.
6Så tog då Elihu, Barakels son, från Bus, till orda och sade; Ung till åren är jag, I däremot ären gamla. Därför höll jag mig tillbaka och var försagd och lade ej fram för eder min mening.
6And Elihu the son of Barachel the Buzite answered and said, I am young, and ye are aged; wherefore I was timid, and feared to shew you what I know.
7Jag tänkte: »Må åldern tala, och må årens mängd förkunna visdom.»
7I said, Let days speak, and multitude of years teach wisdom.
8Dock, på anden i människorna kommer det an, den Allsmäktiges livsfläkt giver dem förstånd.
8But there is a spirit which is in man; and the breath of the Almighty giveth them understanding.
9Icke de åldriga äro alltid visast, icke de äldsta förstå bäst vad rätt är.
9It is not the great that are wise; neither do the aged understand judgment.
10Därför säger jag nu: Hör mig; jag vill lägga fram min mening, också jag.
10Therefore I say, Hearken to me; I also will shew what I know.
11Se, jag väntade på vad I skullen tala, jag lyssnade efter förstånd ifrån eder, efter skäl som I skullen draga fram.
11Lo, I waited for your words; I gave ear to your reasonings, until ye searched out what to say.
12Ja, noga aktade jag på eder. Men se, ingen fanns, som vederlade Job, ingen bland eder, som kunde svara på hans ord.
12Yea, I gave you mine attention, and behold, there was none of you that confuted Job, that answered his words;
13Nu mån I icke säga: »Vi möttes av vishet; Gud, men ingen människa, kan nedslå denne.»
13That ye may not say, We have found out wisdom; ùGod will make him yield, not man.
14Skäl mot min mening har han icke lagt fram, ej heller skall jag bemöta honom med edra bevis.
14Now he hath not directed [his] words against me; and I will not answer him with your speeches. ...
15Se, nu stå de bestörta och svara ej mer, målet i munnen hava de mist.
15They were amazed, they answered no more; words failed them.
16Och jag skulle vänta, då de nu intet kunna säga, då de stå där och ej mer hava något svar!
16And I waited, for they spoke not, but stood still, and answered no more; --
17Nej, också jag vill svara i min ordning, jag vill lägga fram min mening, också jag.
17I will answer, I also in my turn, I also will shew what I know:
18Ty, fullt upp har jag av skäl, anden i mitt inre vill spränga mig sönder.
18For I am full of matter, the spirit within me constraineth me.
19Ja, mitt inre är såsom instängt vin, likt en lägel med nytt vin är det nära att brista.
19Behold, my belly is as wine which hath no vent; like new flasks, it is ready to burst.
20Så vill jag då tala och skaffa mig luft, jag vill upplåta mina läppar och svara.
20I will speak, that I may find relief; I will open my lips and answer.
21Jag får ej hava anseende till personen, och jag skall ej till någon tala inställsamma ord.
21Let me not, I pray you, accept any man's person; neither will I give flattery to man.
22Nej, jag förstår ej att tala inställsamma ord; huru lätt kunde ej eljest min skapare rycka mig bort!
22For I know not how to flatter; my Maker would soon take me away.