¹Ja, vid sådant förskräckes mitt hjärta, bävande spritter det upp.

¹Aye, my heart trembleth at this also, and leapeth up out of its place:

²Hören, hören huru hans röst ljuder vred, hören dånet som går ut ur hans mun.

²Hear attentively the roar of his voice, and the murmur going forth from his mouth.

³Han sänder det åstad, så långt himmelen når, och sina ljungeldar bort till jordens ändar.

³He sendeth it forth under the whole heaven, and his lightning unto the ends of the earth.

⁴Efteråt ryter så dånet, när han dundrar med sin väldiga röst; och på ljungeldarna spar han ej, då hans röst låter höra sig.

⁴After it a voice roareth: he thundereth with the voice of his excellency, and holdeth not back the flashes when his voice is heard.

⁵Ja, underbart dundrar Gud med sin röst, stora ting gör han, utöver vad vi förstå.

⁵ùGod thundereth marvellously with his voice, doing great things which we do not comprehend.

⁶Se, åt snön giver han bud: »Fall ned till jorden», så ock åt regnskuren, åt sitt regnflödes mäktiga skur.

⁶For he saith to the snow, Fall on the earth! and to the pouring rain, even the pouring rains of his might.

⁷Därmed fjättrar han alla människors händer, så att envar som han har skapat kan lära därav.

⁷He sealeth up the hand of every man; that all men may know his work.

⁸Då draga sig vilddjuren in i sina gömslen, och i sina kulor lägga de sig till ro.

⁸And the wild beast goeth into its lair, and they remain in their dens.

⁹Från Stjärngemaket kommer då storm och köld genom nordanhimmelens stjärnor;

⁹From the chamber [of the south] cometh the whirlwind; and cold from the winds of the north.

¹⁰med sin andedräkt sänder Gud frost, och de vida vattnen betvingas.

¹⁰By the breath of ùGod ice is given; and the breadth of the waters is straitened.

¹¹Skyarna lastar han ock med väta och sprider omkring sina ljungeldsmoln.

¹¹Also with plentiful moisture he loadeth the thick clouds, his light dispels the cloud;

¹²De måste sväva än hit, än dit, alltefter hans rådslut och de uppdrag de få, vadhelst han ålägger dem på jordens krets.

¹²And they are turned every way by his guidance, that they may do whatsoever he commandeth them upon the face of the circuit of the earth,

¹³Än är det som tuktoris, än med hjälp åt hans jord, än är det med nåd som han låter dem komma.

¹³Whether he cause it to come as a rod, or for his land, or in mercy.

¹⁴Lyssna då härtill, du Job; stanna och betänk Guds under.

¹⁴Hearken unto this, Job; stand still and discern the wondrous works of ùGod.

¹⁵Förstår du på vad sätt Gud styr deras gång och låter ljungeldarna lysa fram ur sina moln?

¹⁵Dost thou know how +God hath disposed them, and how he causeth the lightning of his cloud to flash?

¹⁶Förstår du lagen för skyarnas jämvikt, den Allvises underbara verk?

¹⁶Dost thou know about the balancings of the clouds, the wondrous works of him that is perfect in knowledge?

¹⁷Förstår du huru kläderna bliva dig så heta, när han låter jorden domna under sunnanvinden?

¹⁷How thy garments become warm when he quieteth the earth by the south wind?

¹⁸Kan du välva molnhimmelen så som han, så fast som en spegel av gjuten metall?

¹⁸Hast thou with him spread out the sky, firm, like a molten mirror?

¹⁹Lär oss då vad vi skola säga till honom; för vårt mörkers skull hava vi intet att lägga fram.

¹⁹Teach us what we shall say unto him! We cannot order [our words] by reason of darkness.

²⁰Ej må det bebådas honom att jag vill tala. Månne någon begär sitt eget fördärv?

²⁰Shall it be told him if I would speak? if a man [so] say, surely he shall be swallowed up.

²¹Men synes icke redan skenet? Strålande visar han sig ju mellan skyarna, där vinden har gått fram och sopat dem undan.

²¹And now [men] see not the light as it gleameth, it is [hidden] in the skies. But the wind passeth by and cleareth them.

²²I guldglans kommer han från norden. Ja, Gud är höljd i fruktansvärt majestät;

²²From the north cometh gold; with +God is terrible majesty.

²³den Allsmäktige kunna vi icke fatta, honom som är så stor i kraft, honom som ej kränker rätten, ej strängaste rättfärdighet.

²³The Almighty, we cannot find him out: excellent in power, and in judgment, and in abundance of justice, he doth not afflict.

²⁴Fördenskull frukta människorna honom; men de självkloka -- dem alla aktar han ej på.

²⁴Men do therefore fear him: he respecteth not any that are wise of heart.