¹Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,

¹My son, attend unto my wisdom, incline thine ear to my understanding;

²så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.

²that thou mayest keep reflection, and that thy lips may preserve knowledge.

³Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.

³For the lips of the strange woman drop honey, and her mouth is smoother than oil;

⁴Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.

⁴but her end is bitter as wormwood, sharp as a two-edged sword.

⁵Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.

⁵Her feet go down to death; her steps take hold on Sheol.

⁶Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.

⁶Lest she should ponder the path of life, her ways wander, she knoweth not [whither].

⁷Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.

⁷And now, children, hearken unto me, and depart not from the words of my mouth.

⁸Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.

⁸Remove thy way far from her, and come not nigh the door of her house:

⁹Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;

⁹lest thou give thine honour unto others, and thy years unto the cruel;

¹⁰må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,

¹⁰lest strangers be filled with thy wealth, and the fruits of thy toil [come] into the house of a stranger;

¹¹så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.

¹¹and thou mourn in thine end, when thy flesh and thy body are consumed;

¹²och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!

¹²and thou say, How have I hated instruction, and my heart despised reproof!

¹³Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?

¹³and I have not hearkened unto the voice of my teachers, nor inclined mine ear to those that instructed me;

¹⁴Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.

¹⁴I was well nigh in all evil in the midst of the congregation and assembly.

¹⁵Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.

¹⁵Drink waters out of thine own cistern, and running waters out of thine own well.

¹⁶Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

¹⁶Thy fountains shall be poured forth, as water-brooks in the broadways.

¹⁷Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.

¹⁷Let them be only thine own, and not strangers' with thee.

¹⁸Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;

¹⁸Let thy fountain be blessed; and have joy of the wife of thy youth.

¹⁹hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.

¹⁹As a lovely hind and a graceful roe, let her breasts satisfy thee at all times: be thou ravished continually with her love.

²⁰Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?

²⁰And why shouldest thou, my son, be ravished with a strange woman, and embrace the bosom of a stranger?

²¹Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.

²¹For the ways of man are before the eyes of Jehovah, and he pondereth all his paths.

²²Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

²²His own iniquities shall take the wicked, and he shall be holden with the cords of his sin.

²³Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.

²³He shall die for want of discipline; and in the greatness of his folly he shall go astray.