¹Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

¹Hallelujah! Give ye thanks unto Jehovah; for he is good; for his loving-kindness [endureth] for ever.

²Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

²Who can utter the mighty acts of Jehovah? [who] can shew forth all his praise?

³Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

³Blessed are they that keep justice, [and] he that doeth righteousness at all times.

⁴Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

⁴Remember me, O Jehovah, with [thy] favour toward thy people; visit me with thy salvation:

⁵så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

⁵That I may see the prosperity of thy chosen ones, that I may rejoice in the joy of thy nation, that I may glory with thine inheritance.

⁶Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

⁶We have sinned with our fathers, we have committed iniquity, we have done wickedly.

⁷Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

⁷Our fathers in Egypt considered not thy wondrous works; they remembered not the multitude of thy loving-kindnesses; but they rebelled at the sea, at the Red Sea.

⁸Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

⁸Yet he saved them for his name's sake, that he might make known his might.

⁹Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

⁹And he rebuked the Red Sea, and it dried up; and he led them through the deeps as through a wilderness.

¹⁰Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

¹⁰And he saved them from the hand of him that hated [them], and redeemed them from the hand of the enemy.

¹¹Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

¹¹And the waters covered their oppressors: there was not one of them left.

¹²Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

¹²Then believed they his words; they sang his praise.

¹³Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

¹³They soon forgot his works; they waited not for his counsel:

¹⁴De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

¹⁴And they lusted exceedingly in the wilderness, and tempted ùGod in the desert.

¹⁵Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

¹⁵Then he gave them their request, but sent leanness into their soul.

¹⁶Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

¹⁶And they envied Moses in the camp, [and] Aaron, the saint of Jehovah.

¹⁷Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

¹⁷The earth opened and swallowed up Dathan, and covered the company of Abiram;

¹⁸Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

¹⁸And fire was kindled in their company; a flame burned up the wicked.

¹⁹De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

¹⁹They made a calf in Horeb, and did homage to a molten image;

²⁰sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

²⁰And they changed their glory into the similitude of an ox that eateth grass.

²¹De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

²¹They forgot ùGod their Saviour, who had done great things in Egypt,

²²så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

²²Wondrous works in the land of Ham, terrible things by the Red Sea.

²³Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

²³And he said that he would destroy them, had not Moses, his chosen, stood before him in the breach, to turn away his fury, lest he should destroy [them].

²⁴De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

²⁴And they despised the pleasant land; they believed not his word,

²⁵De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

²⁵But murmured in their tents: they hearkened not unto the voice of Jehovah.

²⁶Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

²⁶And he lifted up his hand to them, that he would make them fall in the wilderness;

²⁷att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

²⁷And that he would make their seed fall among the nations, and disperse them through the countries.

²⁸Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

²⁸And they joined themselves unto Baal-Peor, and ate the sacrifices of the dead;

²⁹De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

²⁹And they provoked [him] to anger with their doings; and a plague broke out among them.

³⁰Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

³⁰Then stood up Phinehas and executed judgment, and the plague was stayed;

³¹det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

³¹And that was reckoned unto him for righteousness, from generation to generation, for evermore.

³²De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

³²And they moved him to wrath at the waters of Meribah, and it went ill with Moses on their account;

³³Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

³³For they provoked his spirit, so that he spoke unadvisedly with his lips.

³⁴De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

³⁴They did not destroy the peoples, as Jehovah commanded them;

³⁵utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

³⁵But they mingled with the nations, and learned their works;

³⁶De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

³⁶And they served their idols; and they were a snare unto them:

³⁷Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

³⁷And they sacrificed their sons and their daughters unto demons,

³⁸Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

³⁸And shed innocent blood, the blood of their sons and of their daughters, whom they sacrificed unto the idols of Canaan; and the land was polluted with blood.

³⁹Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

³⁹And they were defiled with their works, and went a-whoring in their doings.

⁴⁰Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

⁴⁰Then was the anger of Jehovah kindled against his people, and he abhorred his inheritance;

⁴¹Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

⁴¹And he gave them into the hand of the nations; and they that hated them ruled over them:

⁴²Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

⁴²And their enemies oppressed them, and they were brought into subjection under their hand.

⁴³Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

⁴³Often did he deliver them; but as for them they provoked [him] by their counsel, and they were brought low by their iniquity.

⁴⁴Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

⁴⁴But he regarded their distress, when he heard their cry;

⁴⁵Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

⁴⁵And he remembered for them his covenant, and repented according to the multitude of his loving-kindnesses;

⁴⁶Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

⁴⁶And he caused them to find compassion of all those that had carried them captives.

⁴⁷Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----

⁴⁷Save us, Jehovah our God, and gather us from among the nations, to give thanks unto thy holy name, [and] to triumph in thy praise.

⁴⁸Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» Femte boken

⁴⁸Blessed be Jehovah the God of Israel, from eternity and to eternity! And let all the people say, Amen! Hallelujah!