¹Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

¹Give ye thanks unto Jehovah; for he is good; for his loving-kindness [endureth] for ever.

²Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

²Let the redeemed of Jehovah say so, whom he hath redeemed from the hand of the oppressor,

³de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

³And gathered out of the countries, from the east and from the west, from the north and from the sea.

⁴De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

⁴They wandered in the wilderness in a desert way, they found no city of habitation;

⁵de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

⁵Hungry and thirsty, their soul fainted in them:

⁶Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

⁶Then they cried unto Jehovah in their trouble, [and] he delivered them out of their distresses,

⁷Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

⁷And he led them forth by a right way, that they might go to a city of habitation.

⁸De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

⁸Let them give thanks unto Jehovah for his loving-kindness, and for his wondrous works to the children of men;

⁹att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

⁹For he hath satisfied the longing soul and filled the hungry soul with good.

¹⁰De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

¹⁰Such as inhabit darkness and the shadow of death, bound in affliction and iron,

¹¹därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

¹¹Because they had rebelled against the words of ùGod, and had despised the counsel of the Most High; ...

¹²Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

¹²And he bowed down their heart with labour; they stumbled, and there was none to help:

¹³Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

¹³Then they cried unto Jehovah in their trouble, [and] he saved them out of their distresses;

¹⁴han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

¹⁴He brought them out of darkness and the shadow of death, and broke their bands in sunder.

¹⁵De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

¹⁵Let them give thanks unto Jehovah for his loving-kindness, and for his wondrous works to the children of men;

¹⁶att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

¹⁶For he hath broken the gates of bronze, and cut asunder the bars of iron.

¹⁷De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

¹⁷Fools, because of their way of transgression, and because of their iniquities, are afflicted;

¹⁸deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

¹⁸Their soul abhorreth all manner of food, and they draw near unto the gates of death:

¹⁹Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

¹⁹Then they cry unto Jehovah in their trouble, [and] he saveth them out of their distresses;

²⁰Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

²⁰He sendeth his word, and healeth them, and delivereth them from their destructions.

²¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

²¹Let them give thanks unto Jehovah for his loving-kindness, and for his wondrous works to the children of men,

²²de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

²²And let them offer the sacrifices of thanksgiving, and declare his works in joyful song.

²³De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

²³They that go down to the sea in ships, that do business in great waters,

²⁴där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

²⁴These see the works of Jehovah, and his wonders in the deep.

²⁵Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

²⁵For he speaketh, and raiseth the stormy wind, which lifteth up the waves thereof:

²⁶De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

²⁶They mount up to the heavens, they go down to the depths; their soul is melted because of trouble;

²⁷De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

²⁷They reel to and fro, and stagger like a drunken man, and they are at their wits' end:

²⁸Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

²⁸Then they cry unto Jehovah in their trouble, and he bringeth them out of their distresses;

²⁹Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

²⁹He maketh the storm a calm, and the waves thereof are still:

³⁰Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

³⁰And they rejoice because they are quiet; and he bringeth them unto their desired haven.

³¹De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

³¹Let them give thanks unto Jehovah for his loving-kindness, and for his wondrous works to the children of men;

³²de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

³²Let them exalt him also in the congregation of the people, and praise him in the session of the elders.

³³Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

³³He maketh rivers into a wilderness, and water-springs into dry ground;

³⁴bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

³⁴A fruitful land into a plain of salt, for the wickedness of them that dwell therein.

³⁵Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

³⁵He maketh the wilderness into a pool of water, and the dry land into water-springs;

³⁶Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

³⁶And there he maketh the hungry to dwell, and they establish a city of habitation;

³⁷De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

³⁷And sow fields, and plant vineyards, which yield fruits of increase;

³⁸Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

³⁸And he blesseth them, so that they are multiplied greatly; and he suffereth not their cattle to decrease.

³⁹Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

³⁹And they are diminished and brought low, through oppression, adversity, and sorrow:

⁴⁰men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

⁴⁰He poureth contempt upon nobles, and causeth them to wander in a pathless waste;

⁴¹han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

⁴¹But he secureth the needy one on high from affliction, and maketh [him] families like flocks.

⁴²De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

⁴²The upright shall see it, and rejoice; and all unrighteousness shall stop its mouth.

⁴³Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.

⁴³Whoso is wise, let him observe these things, and let them understand the loving-kindnesses of Jehovah.