1Av David. Gå till rätta, HERRE, med dem som gå till rätta med mig; strid mot dem som strida mot mig.
1{[A Psalm] of David.} Strive, O Jehovah, with them that strive with me; fight against them that fight against me:
2Fatta sköld och skärm, och stå upp till min hjälp;
2Take hold of shield and buckler, and stand up for my help;
3drag fram spjutet, och spärra vägen för mina förföljare. Säg till min själ: »Jag är din frälsning.»
3And draw out the spear, and stop [the way] against my pursuers: say unto my soul, I am thy salvation.
4Må de komma på skam och blygas, som stå efter mitt liv; må de vika tillbaka och varda utskämda, som hava ont i sinnet mot mig.
4Let them be put to shame and confounded that seek after my life; let them be turned backward and brought to confusion that devise my hurt:
5Må de bliva såsom agnar för vinden, och HERRENS ängel drive dem bort.
5Let them be as chaff before the wind, and let the angel of Jehovah drive [them] away;
6Deras väg blive mörk och slipprig, och HERRENS ängel drive dem bort.
6Let their way be dark and slippery, and let the angel of Jehovah pursue them.
7Ty utan sak hava de försåtligen tillrett sin nätgrop för mig, utan sak hava de grävt en grav för mitt liv.
7For without cause have they hidden for me their net [in] a pit; without cause they have digged [it] for my soul.
8Fördärv komme över den mannen oförtänkt, det nät han har utlagt må fånga honom; ja, till sitt fördärv falle han själv däri.
8Let destruction come upon him unawares, and let his net which he hath hidden catch himself: for destruction let him fall therein.
9Men min själ skall fröjda sig i HERREN och vara glad över hans frälsning.
9And my soul shall be joyful in Jehovah; it shall rejoice in his salvation.
10Alla ben i min kropp skola säga: »HERRE, vem är dig lik, du som räddar den betryckte från den som är honom för stark, den betryckte och fattige ifrån den som plundrar honom?»
10All my bones shall say, Jehovah, who is like unto thee, who deliverest the afflicted from one stronger than he, yea, the afflicted and the needy from him that spoileth him!
11Orättfärdiga vittnen träda fram; de utfråga mig om det jag icke vet.
11Unrighteous witnesses rise up; they lay to my charge things which I know not.
12De löna mig med ont för gott; övergiven är min själ.
12They reward me evil for good, [to] the bereavement of my soul.
13Jag åter bar sorgdräkt, när de voro sjuka, jag späkte min själ med fasta, jag bad med nedsänkt huvud;
13But as for me, when they were sick, my clothing was sackcloth; I chastened my soul with fasting, and my prayer returned into mine own bosom:
14såsom gällde det min vän, min broder, så skickade jag mig; lik den som sörjer sin moder gick jag sorgklädd och lutande.
14I behaved myself as though [he had been] a friend, a brother to me; I bowed down in sadness, as one that mourneth [for] a mother.
15Men de glädja sig över mitt fall och rota sig samman; ja, eländiga människor, som jag icke känner, rota sig samman mot mig, de smäda mig utan uppehåll.
15But at my halting they rejoiced, and gathered together: the slanderers gathered themselves together against me, and I knew [it] not; they did tear [me], and ceased not:
16Dessa gudlösa, som driva gyckel för en kaka bröd, bita ihop tänderna mot mig.
16With profane jesters for bread, they have gnashed their teeth against me.
17Herre, huru länge skall du se härpå? Ryck min själ undan det fördärv de bereda, och mitt liv undan lejonen.
17Lord, how long wilt thou look on? Rescue my soul from their destructions, my only one from the young lions.
18Då skall jag tacka dig i den stora församlingen, och bland mycket folk skall jag lova dig.
18I will give thee thanks in the great congregation; I will praise thee among much people.
19Låt icke dem få glädja sig över mig, som utan skäl äro mina fiender; låt icke dem som utan sak hata mig få blinka med ögonen.
19Let not them that are wrongfully mine enemies rejoice over me; let them not wink with the eye that hate me without cause.
20Ty det är icke frid som de tala; nej, svekets ord tänka de ut mot de stilla i landet.
20For they speak not peace; and they devise deceitful words against the quiet in the land.
21De spärra upp munnen mot mig; de säga: »Rätt så, rätt så, nu se vi det med egna ögon!»
21And they opened their mouth wide against me; they said, Aha! aha! our eye hath seen [it].
22Du, HERRE, ser det; tig icke. Herre, var icke långt ifrån mig.
22Thou hast seen [it], Jehovah: keep not silence; O Lord, be not far from me.
23Vakna och stå upp för att skaffa mig rätt, för att utföra min sak, du min Gud och Herre.
23Stir up thyself, and awake for my right, for my cause, my God and Lord!
24Skaffa mig rätt efter din rättfärdighet, HERRE, min Gud, och låt dem icke få glädja sig över mig.
24Judge me, Jehovah my God, according to thy righteousness, and let them not rejoice over me.
25Låt dem icke säga i sina hjärtan: »Rätt så, det gick såsom vi ville!» Låt dem icke säga: »Vi hava fördärvat honom.»
25Let them not say in their heart, Aha! so would we have it. Let them not say, We have swallowed him up.
26Må alla komma på skam och blygas, som glädja sig över min ofärd. Med skam och blygd må de varda klädda, som förhäva sig över mig.
26Let them be ashamed and brought to confusion together that rejoice at mine adversity; let them be clothed with shame and dishonour that magnify themselves against me.
27Men må de jubla och glädja sig, som unna mig min rätt, och må de alltid kunna säga: »Lovad vare HERREN, han som unnar sin tjänare gott!»
27Let them exult and rejoice that delight in my righteousness; and let them say continually, Jehovah be magnified, who delighteth in the prosperity of his servant.
28Då skall min tunga förkunna din rättfärdighet och hela dagen ditt lov.
28And my tongue shall talk of thy righteousness, [and] of thy praise, all the day.