¹För sångmästaren; av Koras söner; en psalm.

¹{To the chief Musician. Of the sons of Korah. A Psalm.} Hear this, all ye peoples; give ear, all inhabitants of the world:

²Hören detta, alla folk, lyssnen härtill, I alla som leven i världen,

²Both men of low and men of high degree, rich and poor alike.

³både låga och höga, rika såväl som fattiga.

³My mouth shall speak wisdom, and the meditation of my heart shall be of understanding:

⁴Hin mun skall tala visdom, och mitt hjärtas tanke skall vara förstånd.

⁴I will incline mine ear to a parable, I will open my riddle upon the harp.

⁵Jag vill böja mitt öra till lärorikt tal, jag vill yppa vid harpan min förborgade kunskap.

⁵Wherefore should I fear in the days of adversity, [when] the iniquity of my supplanters encompasseth me? --

⁶Varför skulle jag frukta i olyckans dagar, när mina förföljares ondska omgiver mig?

⁶They depend upon their wealth, and boast themselves in the abundance of their riches. ...

⁷De förlita sig på sina ägodelar och berömma sig av sin stora rikedom.

⁷None can by any means redeem his brother, nor give to God a ransom for him,

⁸Men sin broder kan ingen förlossa eller giva Gud lösepenning för honom.

⁸(For the redemption of their soul is costly, and must be given up for ever,)

⁹För dyr är lösen för hans själ och kan icke betalas till evig tid,

⁹That he should still live perpetually, [and] not see corruption.

¹⁰så att han skulle få leva för alltid och undgå att se graven.

¹⁰For he seeth that wise men die; all alike, the fool and the brutish perish, and they leave their wealth to others.

¹¹Nej, man skall se att visa män dö, att dårar och oförnuftiga förgås likasom de; de måste lämna sina ägodelar åt andra.

¹¹Their inward thought is, that their houses are for ever, their dwelling-places from generation to generation: they call the lands after their own names.

¹²De tänka att deras hus skola bestå evinnerligen, deras boningar från släkte till släkte; de uppkalla jordagods efter sina namn.

¹²Nevertheless, man being in honour abideth not: he is like the beasts that perish.

¹³Men en människa har, mitt i sin härlighet, intet bestånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

¹³This their way is their folly, yet they that come after them delight in their sayings. Selah.

¹⁴Den vägen gå de, dårar som de äro, och de följas av andra som finna behag i deras tal. Sela.

¹⁴Like sheep are they laid in Sheol: Death feedeth on them; and the upright shall have dominion over them in the morning; and their comeliness shall be for Sheol to consume, that there be no habitation for them.

¹⁵Såsom en fårhjord drivas de ned till dödsriket, där döden bliver deras herde. Så få de redliga makt över dem, när morgonen gryr, medan deras skepnader förtäras av dödsriket och ej få annan boning.

¹⁵But God will redeem my soul from the power of Sheol: for he will receive me. Selah.

¹⁶Men min själ skall Gud förlossa ifrån dödsrikets våld, ty han skall upptaga mig. Sela.

¹⁶Be not afraid when a man becometh rich, when the glory of his house is increased:

¹⁷Frukta icke, när en man bliver rik, när hans hus växer till i härlighet.

¹⁷For when he dieth, he shall carry nothing away; his glory shall not descend after him.

¹⁸Ty av allt detta får han vid sin död intet med sig, och hans härlighet följer honom icke ditned.

¹⁸Though he blessed his soul in his lifetime, -- and men will praise thee when thou doest well to thyself, --

¹⁹Om han ock prisar sig välsignad under sitt liv, ja, om man än berömmer dig, när du gör goda dagar, så skall dock vars och ens själ gå till hans fäders släkte, till dem som aldrig mer se ljuset.

¹⁹It shall go to the generation of his fathers: they shall never see light.

²⁰En människa som, mitt i sin härlighet, är utan förstånd, hon är lik fänaden, som förgöres.

²⁰Man that is in honour, and understandeth not, is like the beasts that perish.