1Därefter tog Bildad från Sua till orda och sade:
1Ekparolis Bildad, la SXuhxano, kaj diris:
2Huru länge skolen I gå på jakt efter ord? Kommen till förstånd; sedan må vi talas vid.
2Kiam vi cxesos jxetadi vortojn? Pripensu, kaj poste ni parolos.
3Varför skola vi aktas såsom oskäliga djur, räknas i edra ögon såsom ett förstockat folk?
3Kial ni estu rigardataj kiel brutoj, Kaj ni estu malpuruloj en viaj okuloj?
4Du som i din vrede sliter sönder dig själv, menar du att dör din skull jorden skall bliva öde och klippan flyttas bort från sin plats?
4Ho vi, kiu dissxiras sian animon en sia kolero, CXu por vi estu forlasata la tero, Kaj roko forsxovigxu de sia loko?
5Nej, den ogudaktiges ljus skall slockna ut, och lågan av hans eld icke giva något sken.
5La lumo de la malpiulo estingigxos, Kaj ne brilos la flamo de lia fajro.
6Ljuset skall förmörkas i hans hydda, och lampan slockna ut för honom.
6La lumo mallumigxos en lia tendo, Kaj lia lucerno super li estingigxos.
7Hans väldiga steg skola stäckas, hans egna rådslag bringa honom på fall.
7Mallongigxos liaj fortaj pasxoj, Kaj lia propra intenco lin faligos.
8Ty han rusar med sina fötter in i nätet, försåten lura, där han vandrar fram;
8CXar li trafis per siaj piedoj en reton, Kaj li movigxas en kaptilo.
9snaran griper honom om hälen, och gillret tager honom fatt;
9La masxo enkrocxigos lian kalkanon, Kaj pereo lin atakos.
10garn till att fånga honom äro lagda på marken och snärjande band på hans stig.
10Kasxita en la tero estas lia falilo, Kaj kaptiloj kontraux li estas sur la vojo.
11Från alla sidor ängsla honom förskräckelser, de jaga honom, varhelst han går fram.
11De cxiuj flankoj timigos lin teruroj Kaj atakos liajn piedojn.
12Olyckan vill uppsluka honom, och ofärd står redo, honom till fall.
12Malsato konsumos lian forton, Kaj pereo estas preparita por liaj flankoj.
13Under hans hud frätas hans lemmar bort, ja, av dödens förstfödde bortfrätas hans lemmar.
13Konsumigxos la membroj de lia korpo, Liajn membrojn konsumos la unuenaskito de la morto.
14Ur sin hydda, som han förtröstar på, ryckes han bort, och till förskräckelsernas konung vandrar han hän.
14Lia espero estos elsxirita el lia tendo, Kaj gxi pelos lin al la regxo de teruroj.
15I hans hydda får främlingar bo, och svavel utströs över hans boning.
15Nenio restos en lia tendo; Sur lian logxejon sxutigxos sulfuro.
16Nedantill förtorkas hans rötter, och ovantill vissnar hans krona bort.
16Malsupre sekigxos liaj radikoj, Kaj supre detrancxigxos liaj brancxoj.
17Hans åminnelse förgås ifrån jorden, hans namn lever icke kvar i världen.
17La memoro pri li malaperos de sur la tero, Kaj sur la stratoj li ne havos nomon.
18Från ljus stötes han ned i mörker och förjagas ifrån jordens krets.
18Li estos elpelita el lumo en mallumon, Kaj el la mondo li estos elpusxita.
19Utan barn och avkomma bliver han i sitt folk, och ingen i hans boningar skall slippa undan.
19Nek filon nek nepon li havos en sia popolo, Kaj neniu restos cxe li en lia logxloko.
20Över hans ofärdsdag häpna västerns folk, och österns män gripas av rysning.
20La posteuloj sentos teruron pri lia tago, Kaj la antauxulojn kaptos timo.
21Ja, så sker det med den orättfärdiges hem, så går det dens hus, som ej vill veta av Gud.
21Tia estas la logxejo de maljustulo, Kaj tia estas la loko de tiu, kiu ne konas Dion.