¹Därefter tog Sofar från Naama till orda och sade:

¹Ekparolis Cofar, la Naamano, kaj diris:

²På sådant tal giva mina tankar mig ett svar, än mer, då jag nu är så upprörd i mitt inre.

²Pro tio miaj pensoj devigas min respondi, Pro tio, kion mi sentas.

³Smädlig tillrättavisning måste jag höra, och man svarar mig med munväder på förståndigt tal.

³Hontindan riprocxon mi auxdis, Kaj la spirito de mia prudento respondos por mi.

⁴Vet du då icke att så har varit från evig tid, från den stund då människor sattes på jorden:

⁴CXu vi scias, ke tiel estis de eterne, De post la apero de homo sur la tero,

⁵att de ogudaktigas jubel varar helt kort och den gudlöses glädje ett ögonblick?

⁵Ke la triumfado de malvirtuloj estas mallongatempa, Kaj la gxojo de hipokritulo estas nur momenta?

⁶Om än hans förhävelse stiger upp till himmelen och hans huvud når intill molnen,

⁶Se lia grandeco ecx atingus gxis la cxielo, Kaj lia kapo tusxus la nubon,

⁷Så förgås han dock för alltid och aktas lik sin träck; de som sågo honom måste fråga: »Var är han?»

⁷Li tamen pereos por cxiam, kiel lia sterko; Tiuj, kiuj lin vidis, diros:Kie li estas?

⁸Lik en dröm flyger han bort, och ingen finner honom mer; han förjagas såsom en syn om natten.

⁸Kiel songxo li forflugos, kaj oni lin ne trovos; Li malaperos, kiel nokta vizio.

⁹Det öga som såg honom ser honom icke åter, och hans plats får ej skåda honom mer.

⁹Okulo, kiu rigardis lin, ne plu vidos lin; Lia loko lin ne plu vidos.

¹⁰Hans barn måste gottgöra hans skulder till de arma, hans händer återbära hans vinning.

¹⁰Liaj filoj kurados almozpetante, Kaj liaj manoj redonos lian havajxon.

¹¹Bäst ungdomskraften fyller hans ben, skall den ligga i stoftet med honom.

¹¹Liaj ostoj estos punitaj pro la pekoj de lia juneco, Kaj tio kusxigxos kune kun li en la polvo.

¹²Om än ondskan smakar ljuvligt i hans mun, så att han gömmer den under sin tunga,

¹²Se la malbono estas dolcxa en lia busxo, Li kasxas gxin sub sia lango,

¹³är rädd om den och ej vill gå miste därom, utan håller den förvarad inom sin gom,

¹³Li flegas gxin kaj ne forlasas gxin, Kaj retenas gxin sur sia palato:

¹⁴så förvandlas denna kost i hans inre, bliver huggormsetter i hans liv.

¹⁴Tiam lia mangxajxo renversigxos en liaj internajxoj, Farigxos galo de aspidoj interne de li.

¹⁵Den rikedom han har slukat måste han utspy; av Gud drives den ut ur hans buk.

¹⁵Li englutis havajxon, sed li gxin elvomos; El lia ventro Dio gxin elpelos.

¹⁶Ja, huggormsgift kommer han att dricka, av etterormens tunga bliver han dräpt.

¹⁶Venenon de aspidoj li sucxos; Lango de vipuro lin mortigos.

¹⁷Ingen bäck får vederkvicka hans syn, ingen ström med flöden av honung och gräddmjölk.

¹⁷Li ne vidos fluojn nek riverojn, Torentojn de mielo kaj de butero.

¹⁸Sitt fördärv måste han återbära, han får ej njuta därav; hans fröjd svarar ej mot den rikedom han har vunnit.

¹⁸Li redonos tion, kion li pene akiris, kaj li tion ne englutos; Kiel ajn granda estas lia havajxo, li gxin fordonos kaj ne gxuos gxin.

¹⁹Ty mot de arma övade han våld och lät dem ligga där; han rev till sig hus som han ej kan hålla vid makt.

¹⁹CXar li premis kaj forlasis la senhavulojn, Li rabis al si domon, kiun li ne konstruis.

²⁰Han visste ej av någon ro för sin buk, men han skall icke rädda sig med sina skatter.

²⁰CXar lia interno ne estis trankvila, Tial li ne savos tion, kio estis por li kara.

²¹Intet slapp undan hans glupskhet, därför äger och hans lycka intet bestånd.

²¹Nenion restigis lia mangxemeco; Tial lia bonstato ne estos longedauxra.

²²Mitt i hans överflöd påkommer honom nöd, och envar eländig vänder då mot honom sin hand.

²²Malgraux lia abundeco, li estos premata; CXiaspecaj suferoj trafos lin.

²³Ja, så måste ske, för att hans buk må bliva fylld; sin vredes glöd skall Gud sända över honom och låta den tränga såsom ett regn in i hans kropp.

²³Por plenigi lian ventron, Li sendos sur lin la flamon de Sia kolero, Kaj pluvigos sur lin Sian furiozon.

²⁴Om han flyr undan för vapen av järn, så genomborras han av kopparbågens skott.

²⁴Se li forkuros de batalilo fera, Trafos lin pafarko kupra.

²⁵När han då drager i pilen och den kommer ut ur hans rygg, när den ljungande udden kommer fram ur hans galla, då falla dödsfasorna över honom.

²⁵Nudigita glavo trairos lian korpon, Kaj la fulmo de lia turmentilo venos sur lin kun teruro.

²⁶Idel mörker är förvarat åt hans skatter; till mat gives honom eld som brinner utan pust, den förtär vad som är kvar i hans hydda.

²⁶Nenia mallumo povos kasxi liajn trezorojn; Lin konsumos fajro ne disblovata; Malbone estos al tiu, kiu restos en lia tendo.

²⁷Himmelen lägger hans missgärning i dagen, och jorden reser sig upp emot honom.

²⁷La cxielo malkovros liajn malbonagojn, Kaj la tero levigxos kontraux lin.

²⁸Vad som har samlats i hans hus far åter sin kos, likt förrinnande vatten, på vredens dag.

²⁸Malaperos la greno el lia domo, Dissxutita gxi estos en la tago de Lia kolero.

²⁹Sådan lott får en ogudaktig människa av Gud, sådan arvedel har av Gud blivit bestämd åt henne.

²⁹Tia estas de Dio la sorto de homo malpia, Kaj la heredajxo destinita por li de Dio.