¹Min son, akta på min vishet, böj ditt öra till mitt förstånd,

¹Mia filo! atentu mian sagxon; Al mia prudento klinu vian orelon,

²så att du bevarar eftertänksamhet och låter dina läppar taga kunskap i akt.

²Por ke vi konservu prudenton Kaj via busxo tenu scion.

³Se, av honung drypa en trolös kvinnas läppar, och halare än olja är hennes mun.

³CXar la busxo de malcxastulino elversxas mielon, Kaj sxia gorgxo estas pli glata ol oleo.

⁴Men på sistone bliver hon bitter såsom malört och skarp såsom ett tveeggat svärd.

⁴Sed sxia sekvajxo estas maldolcxa kiel absinto, Akra kiel ambauxtrancxa glavo.

⁵Hennes fötter styra nedåt mot döden till dödsriket draga hennes steg.

⁵SXiaj piedoj iras malsupren al la morto; SXiaj pasxoj atingas SXeolon.

⁶Livets väg vill hon ej akta på; hennes stigar äro villostigar, fastän hon ej vet det.

⁶SXi ne iras rekte laux la vojo de vivo; SXiaj pasxoj sxanceligxas, sed tion sxi ne scias.

⁷Så hören mig nu, I barn, och viken icke ifrån min muns tal.

⁷Kaj nun, infanoj, auxskultu min, Kaj ne forklinigxu de la vortoj de mia busxo.

⁸Låt din väg vara fjärran ifrån henne, och nalkas icke dörren till hennes hus.

⁸Malproksimigu de sxi vian vojon, Kaj ne proksimigxu al la pordo de sxia domo,

⁹Må du ej åt andra få offra din ära, ej dina år åt en som hämnas grymt;

⁹Por ke vi ne fordonu al aliaj vian honoron Kaj viajn jarojn al la kruelulo,

¹⁰må icke främmande få mätta sig av ditt gods och dina mödors frukt komma i en annans hus,

¹⁰Por ke fremduloj ne satigxu de via havo, Kaj viaj laboroj ne estu en fremda domo,

¹¹så att du själv på sistone måste sucka, när ditt hull och ditt kött är förtärt.

¹¹GXis vi gxemos en la fino, Kiam konsumigxos via karno kaj via korpo,

¹²och säga: »Huru kunde jag så hata tuktan, huru kunde mitt hjärta så förakta tillrättavisning!

¹²Kaj vi diros:Ho, kiel mi malamis instruon, Kaj mia koro malsxatis moraligon!

¹³Varför lyssnade jag icke till mina lärares röst, och böjde icke mitt öra till dem som ville undervisa mig?

¹³Kaj mi ne auxskultis la vocxon de miaj instruantoj, Kaj mi ne klinis mian orelon al miaj lernigantoj.

¹⁴Föga fattas nu att jag har drabbats av allt vad ont är, mitt i församling och menighet.

¹⁴Mi estis preskaux en cxia malbono Meze de kunveno kaj societo.

¹⁵Drick vatten ur din egen brunn det vatten som rinner ur din egen källa.

¹⁵Trinku akvon el via cisterno, Kaj fluantan el via puto.

¹⁶Icke vill du att dina flöden skola strömma ut på gatan, dina vattenbäckar på torgen?

¹⁶Viaj fontoj disfluu eksteren, Akvaj torentoj en la stratojn.

¹⁷Nej, dig allena må de tillhöra, och ingen främmande jämte dig.

¹⁷Ili apartenu al vi sola, Sed ne al aliaj kun vi.

¹⁸Din brunn må vara välsignad, och av din ungdoms hustru må du hämta din glädje;

¹⁸Via fonto estu benata; Kaj havu gxojon de la edzino de via juneco.

¹⁹hon, den älskliga hinden, den täcka gasellen, hennes barm förnöje dig alltid, i hennes kärlek finne du ständig din lust.

¹⁹SXi estas cxarma kiel cervino, Kaj aminda kiel ibeksino; SXiaj karesoj gxuigu vin en cxiu tempo, SXia amo cxiam donu al vi plezuron.

²⁰Min son, icke skall du hava din lust i en främmande kvinna? Icke skall du sluta din nästas hustru i din famn?

²⁰Kaj kial, mia filo, vi volas sercxi al vi plezuron cxe fremda virino Kaj enbrakigi ne apartenantan al vi?

²¹Se, för HERRENS ögon ligga var människas vägar blottade, och på alla hennes stigar giver han akt.

²¹CXar antaux la okuloj de la Eternulo estas la vojoj de homo, Kaj cxiujn liajn irojn Li pripensas.

²²Den ogudaktige fångas av sina egna missgärningar och fastnar i sin egen synds snaror.

²²Liaj propraj malbonfaroj enkaptos la malpiulon, Kaj la sxnuroj de lia peko lin tenos.

²³Han måste dö, därför att han icke lät tukta sig; ja, genom sin stora dårskap kommer han på fall.

²³Li mortos pro manko de eduko; Kaj la multo de lia senprudenteco lin devojigos.