¹Lova HERREN, min själ. HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.

¹Benu, ho mia animo, la Eternulon. Ho Eternulo, mia Dio, Vi estas tre granda, De majesto kaj beleco Vi estas vestita;

²Du höljer dig i ljus såsom i en mantel, du spänner ut himmelen såsom ett tält;

²Vi, kiu estas cxirkauxkovrita de lumo kiel de vesto, Kiu sternas la cxielon kiel tapisxon;

³du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, och du far fram på vindens vingar.

³Kiu arangxas sur la akvo Siajn cxambrojn, Kiu faras la nubojn Lia veturilo; Kiu iras sur la flugiloj de la vento;

⁴Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.

⁴Kiu faras la ventojn Liaj senditoj, Flamantan fajron Liaj servantoj;

⁵Du grundade jorden på hennes fästen, så att hon icke vacklar till evig tid.

⁵Kiu fondis la teron sur gxiaj fundamentoj, Ke gxi neniam sxanceligxos.

⁶Med djupet betäckte du henne såsom med en klädnad; uppöver bergen stodo vattnen.

⁶La abismon Vi kovris kiel per vesto, Sur la montoj staras akvo;

⁷Men för din näpst flydde de; för ljudet av ditt dunder hastade de undan.

⁷De Via minaco gxi kuras, De la vocxo de Via tondro gxi forrapidas.

⁸Berg höjde sig, och dalar sänkte sig, på den plats som du hade bestämt för dem.

⁸GXi levigxas sur montojn, mallevigxas sur valojn, Al tiu loko, kiun Vi destinis por gxi.

⁹En gräns satte du, som vattnen ej fingo överskrida, så att de icke åter skulle betäcka jorden.

⁹Vi faris limon, kiun gxi ne superpasxos, Por ke gxi ne revenu por kovri la teron.

¹⁰Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen togo de sin väg.

¹⁰Vi sendas fontojn al la riveroj, Kiuj iras inter montoj;

¹¹De vattna alla markens djur, vildåsnorna släcka i dem sin törst.

¹¹Ili trinkigas cxiujn kampajn bestojn; Sovagxaj azenoj kvietigas sian soifon.

¹²Vid dem bo himmelens fåglar, från trädens grenar höja de sin röst.

¹²Apud ili logxas la birdoj cxielaj, El inter la brancxoj ili sonigas sian vocxon.

¹³Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.

¹³Vi trinkigas la montojn el Viaj cxambroj; Per la produktoj de Viaj faroj satigxas la tero.

¹⁴Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så framalstrar du bröd ur jorden

¹⁴Vi kreskigas herbon por la bruto, Kaj verdajxon, kiu servas al la homo, Por elirigi panon el la tero.

¹⁵och vin, som gläder människans hjärta; så gör du hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker människans hjärta.

¹⁵Kaj la vino gajigas la koron de la homo, La vizagxo brilas de la oleo, Kaj la pano fortikigas la koron de la homo.

¹⁶HERRENS träd varda ock mättade, Libanons cedrar, som han har planterat;

¹⁶Satigxas la arboj de la Eternulo, La cedroj de Lebanon, kiujn Li plantis;

¹⁷fåglarna bygga där sina nästen, hägern gör sitt bo i cypresserna.

¹⁷Kaj tie nestas birdoj; Cikonio havas sian logxejon sur abioj;

¹⁸Stenbockarna hava fått de höga bergen, klyftorna är klippdassarnas tillflykt.

¹⁸La altaj montoj estas por la ibeksoj, La rokoj estas rifugxejo por la hirakoj.

¹⁹Du gjorde månen till att bestämma tiderna; solen vet stunden då den skall gå ned.

¹⁹Li arangxis la lunon laux la partoj de tempo; La suno scias sian subiron.

²⁰Du sänder mörker, och det bliver natt; då komma alla skogens djur i rörelse,

²⁰Vi sendas mallumon, kaj farigxas nokto, Dum kiu vagas cxiuj arbaraj bestoj;

²¹de unga lejonen ryta efter rov och begära sin föda av Gud.

²¹La leonidoj krias pri rabakiro, Por peti de Dio sian mangxajxon.

²²Solen går upp; då draga de sig tillbaka och lägga sig ned i sina kulor.

²²Kiam levigxas la suno, Ili sin kasxas kaj kusxigxas en siaj logxejoj.

²³Människan går då ut till sin gärning och till sitt arbete intill aftonen.

²³Eliras homo por sia okupigxo, Por sia laboro gxis la vespero.

²⁴Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.

²⁴Kiel multaj estas Viaj faroj, ho Eternulo! CXion Vi faris kun sagxo; La tero estas plena de Viaj faritajxoj.

²⁵Se ock havet, det stora ock vida: ett tallöst vimmel rör sig däri, djur både stora och små.

²⁵Jen la maro, granda kaj vasta: Tie estas rampajxoj sennombraj, Bestoj malgrandaj kaj grandaj;

²⁶Där gå skeppen sin väg fram, Leviatan, som du har skapat att leka däri.

²⁶Tie iras sxipoj; Tie estas la levjatano, kiun Vi kreis, ke gxi tie ludu.

²⁷Alla vänta de efter dig, att du skall giva dem deras mat i rätt tid.

²⁷CXiuj ili atendas de Vi, Ke Vi donu al ili mangxon en gxia tempo.

²⁸Du giver dem, då samla de in; du upplåter din hand, då varda de mättade med goda håvor.

²⁸Vi donas al ili, ili kolektas; Vi malfermas Vian manon, kaj ili satigxas de bonajxo.

²⁹Du fördöljer ditt ansikte, då förskräckas de; du tager bort deras ande, då förgås de och vända åter till sitt stoft igen.

²⁹Vi kasxas Vian vizagxon, tiam ili ektimas; Vi forprenas ilian spiriton, Tiam ili mortas kaj revenas al sia polvo.

³⁰Du sänder ut din ande, då varda de skapade, och du förnyar jordens anlete.

³⁰Vi sendas Vian spiriton, tiam ili kreigxas; Kaj Vi renovigas la vizagxon de la tero.

³¹HERRENS ära förblive evinnerligen; må HERREN glädja sig över sina verk,

³¹Gloro al la Eternulo estu eterne; La Eternulo gxoju pri Siaj faritajxoj.

³²han som skådar på jorden, och hon bävar, han som rör vid bergen, och de ryka.

³²Li ekrigardas la teron, kaj gxi tremas; Li ektusxas la montojn, kaj ili fumigxas.

³³Jag vill sjunga till HERRENS ära, så länge jag lever; jag vill lovsjunga min Gud, så länge jag är till.

³³Mi kantados al la Eternulo, dum mi vivos; Mi muzikados al mia Dio, dum mi estos.

³⁴Mitt tal behage honom väl; må jag själv få glädja mig i HERREN.

³⁴Agrabla estu al Li mia meditado; Mi gxojos pri la Eternulo.

³⁵Men må syndare försvinna ifrån jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ Halleluja!

³⁵Malaperu pekuloj de sur la tero, Kaj malvirtuloj ne plu ekzistu. Benu, ho mia animo, la Eternulon. Haleluja!