¹Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

¹Haleluja! Gloru la Eternulon, cxar Li estas bona; CXar eterna estas Lia boneco.

²Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

²Kiu eldiros la potencon de la Eternulo, Auxdigos Lian tutan gloron?

³Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

³Bone estas al tiuj, kiuj observas justecon, Kiuj agas bone en cxiu tempo.

⁴Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

⁴Memoru min, ho Eternulo, pro favoro al Via popolo; Sendu al mi Vian savon,

⁵så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

⁵Por ke mi vidu la bonstaton de Viaj elektitoj, Por ke mi gxoju kun la gxojo de Via popolo, Por ke mi triumfu kun Via heredo.

⁶Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

⁶Ni pekis kune kun niaj patroj, Ni malbonagis, ni malvirtis.

⁷Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

⁷Niaj patroj en Egiptujo ne komprenis Viajn miraklojn, Ne memoris Vian grandan bonecon; Kaj ili ribelis apud la maro, apud la Rugxa Maro.

⁸Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

⁸Sed Li savis ilin pro Sia nomo, Por montri Sian potencon.

⁹Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

⁹Kaj Li ekkriis al la Rugxa Maro, kaj gxi elsekigxis; Kaj Li kondukis ilin tra la abismoj, kiel tra la dezerto.

¹⁰Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

¹⁰Kaj Li savis ilin el la mano de la malamanto, Kaj Li liberigis ilin en la mano de la malamiko.

¹¹Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

¹¹Kaj la akvo kovris iliajn kontrauxulojn; Ecx unu el ili ne restis.

¹²Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

¹²Tiam ili ekkredis al Liaj vortoj, Ili ekkantis Lian gloron.

¹³Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

¹³Sed baldaux ili forgesis Liajn farojn, Ili ne fidis Lian konsilon.

¹⁴De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

¹⁴Ili fordonis sin al siaj kapricoj en la dezerto, Kaj ili incitis Dion en la stepo.

¹⁵Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

¹⁵Kaj Li plenumis ilian deziron, Sed Li sendis pereon al iliaj animoj.

¹⁶Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

¹⁶Ili enviis Moseon en la tendaro, Aaronon, sanktulon de la Eternulo.

¹⁷Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

¹⁷Malfermigxis la tero kaj englutis Datanon, Kaj kovris la anaron de Abiram.

¹⁸Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

¹⁸Kaj ekbrulis fajro en ilia anaro, Flamo forbruligis la malvirtulojn.

¹⁹De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

¹⁹Ili faris bovidon cxe HXoreb, Kaj adorklinigxis antaux fandajxo.

²⁰sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

²⁰Ili sxangxis sian honoron En bildon de bovo, kiu mangxas herbon.

²¹De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

²¹Ili forgesis Dion, sian savanton, Kiu faris grandajn farojn en Egiptujo,

²²så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

²²Miraklojn en la lando de HXam, Timindajxojn apud la Rugxa Maro.

²³Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

²³Kaj Li decidis ekstermi ilin; Sed Moseo, Lia elektito, starigxis antaux Li cxe la fendo, Por forklini Lian koleregon, ke Li ilin ne ekstermu.

²⁴De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

²⁴Kaj ili malsxatis la dezirindan landon, Ili ne kredis al Lia vorto.

²⁵De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

²⁵Ili murmuris en siaj tendoj, Kaj ne auxskultis la vocxon de la Eternulo.

²⁶Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

²⁶Tial Li jxuris al ili per levo de Sia mano, Por faligi ilin en la dezerto,

²⁷att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

²⁷Kaj por disfaligi ilian semon inter la popoloj, Kaj disjxeti ilin en la landojn.

²⁸Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

²⁸Kaj ili aligxis al Baal-Peor, Kaj mangxis oferricevojn de malvivuloj.

²⁹De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

²⁹Kaj ili kolerigis Lin per siaj faroj; Kaj disvastigxis inter ili epidemio.

³⁰Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

³⁰Kaj starigxis Pinehxas kaj arangxis jugxon; Kaj la epidemio haltis.

³¹det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

³¹Kaj tio estas kalkulita al li kiel bonfaro, Por cxiuj generacioj kaj eterne.

³²De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

³²Kaj ili kolerigis Lin cxe la akvo de Meriba, Kaj pro ili farigxis malbono al Moseo;

³³Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

³³CXar ili maldolcxigis lian spiriton, Kaj li eldiris ion nepripensitan per sia busxo.

³⁴De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

³⁴Ili ne ekstermis la popolojn, Pri kiuj diris al ili la Eternulo;

³⁵utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

³⁵Sed ili miksigxis kun la popoloj Kaj lernis iliajn farojn;

³⁶De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

³⁶Ili servis al iliaj idoloj, Kaj cxi tiuj farigxis reto por ili.

³⁷Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

³⁷Kaj ili oferdonis siajn filojn kaj filinojn al demonoj;

³⁸Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

³⁸Kaj ili versxis senkulpan sangon, la sangon de siaj filoj kaj filinoj, Kiujn ili oferportis al la Kanaanaj idoloj; Kaj la tero malpurigxis de sango.

³⁹Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

³⁹Kaj ili malpurigxis per siaj faroj, Kaj malcxastigxis per siaj agoj.

⁴⁰Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

⁴⁰Kaj ekflamis la kolero de la Eternulo kontraux Lia popolo, Kaj Li abomenis Sian heredon;

⁴¹Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

⁴¹Kaj Li donis ilin en la manojn de idolanoj, Kaj iliaj malamantoj ekregis super ili.

⁴²Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

⁴²Kaj premis ilin iliaj malamikoj, Kaj sub la manoj de cxi tiuj ili humiligxis.

⁴³Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

⁴³Multajn fojojn Li ilin savis; Sed ili ribeladis per siaj entreprenoj, Kaj ili senfortigxis pro sia krimeco.

⁴⁴Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

⁴⁴Sed Li ekrigardis ilian suferon, Kiam Li auxdis ilian kriadon;

⁴⁵Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

⁴⁵Kaj Li rememoris Sian interligon kun ili, Kaj Li ekbedauxris laux Sia granda favorkoreco;

⁴⁶Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

⁴⁶Kaj Li aperigis kompaton por ili CXe cxiuj iliaj malliberigintoj.

⁴⁷Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov. ----

⁴⁷Savu nin, ho Eternulo, nia Dio, Kaj kolektu nin el inter la popoloj, Por glori Vian sanktan nomon, Por triumfi pro Via gloro.

⁴⁸Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!» Femte boken

⁴⁸Glorata estu la Eternulo, Dio de Izrael, de eterne gxis eterne. Kaj la tuta popolo diru:Amen. Haleluja!