¹En bön av gudsmannen Mose. Herre, du har varit vår tillflykt från släkte till släkte.

¹Pregxo de Moseo, homo de Dio. Mia Sinjoro, Vi estis por ni logxejo De generacio al generacio.

²Förrän bergen blevo till och du frambragte jorden och världen, ja, från evighet till evighet är du, o Gud.

²Antaux ol la montoj naskigxis Kaj Vi kreis la teron kaj la mondon, Kaj de eterne gxis eterne, Vi estas Dio.

³Du låter människorna vända åter till stoft, du säger: »Vänden åter, I människors barn.»

³Vi venigas homon al polvo; Kaj Vi diras:Revenu, homidoj.

⁴Ty tusen år äro i dina ögon såsom den dag som förgick i går; ja, de äro såsom en nattväkt.

⁴CXar mil jaroj estas en Viaj okuloj Kiel la hierauxa tago, kiu pasis, Kaj kiel nokta gardoparto.

⁵Du sköljer dem bort; de äro såsom en sömn. Om morgonen likna de gräset som frodas;

⁵Vi forfluigas ilin torente, ili estas kiel songxo; Matene ili renovigxas kiel herbo:

⁶det blomstrar upp och frodas om morgonen, men om aftonen torkar det bort och förvissnar.

⁶Matene gxi floras kaj gxermas, Vespere gxi dehakigxas kaj sekigxas.

⁷Ty vi förgås genom din vrede, och genom din förtörnelse ryckas vi plötsligt bort.

⁷Jes, ni pereas de Via kolero, Kaj de Via kolerego ni neniigxas.

⁸Du ställer våra missgärningar inför dig, våra förborgade synder i ditt ansiktes ljus.

⁸Vi metis niajn malbonagojn antaux Vin, Nian kasxitajxon antaux la lumon de Via vizagxo.

⁹Ja, alla våra dagar försvinna genom din förgrymmelse, vi lykta våra år såsom en suck.

⁹CXar cxiuj niaj tagoj pasis sub Via kolero, Malaperis niaj jaroj, kiel sono.

¹⁰Vårt liv varar sjuttio år eller åttio år, om det bliver långt; och när det är som bäst, är det möda och fåfänglighet, ty det går snart förbi, likasom flöge vi bort.

¹⁰La dauxro de nia vivo estas sepdek jaroj, Kaj cxe forteco okdek jaroj; Kaj ilia tuta majesto estas penado kaj suferado, CXar gxi forkuras rapide kaj ni forflugas.

¹¹Vem besinnar din vredes makt och din förgrymmelse, så att han fruktar dig?

¹¹Kiu scias la forton de Via kolero, Vian timindecon kaj Vian indignon?

¹²Lär oss betänka huru få våra dagar äro, för att vi må undfå visa hjärtan.

¹²Instruu nin kalkuli niajn tagojn, Por ke ni akiru sagxan koron.

¹³HERRE, vänd åter. Huru länge dröjer du? Förbarma dig över dina tjänare.

¹³Returnu Vin, ho Eternulo! Kiel longe? Kaj kompatu Viajn sklavojn.

¹⁴Mätta oss med din nåd, när morgonen gryr, så att vi få jubla och vara glada i alla våra livsdagar.

¹⁴Satigu nin matene per Via boneco; Kaj ni kantos kaj gxojos en la dauxro de nia tuta vivo.

¹⁵Giv oss glädje så många dagar som du har plågat oss, så många år som vi hava lidit olycka.

¹⁵GXojigu nin tiel longe, kiel Vi nin premis, Tiom da jaroj, kiom ni vidis mizeron.

¹⁶Låt dina gärningar uppenbaras för dina tjänare och din härlighet över deras barn.

¹⁶Al Viaj sklavoj aperu Viaj faroj, Kaj Via beleco al iliaj infanoj.

¹⁷Och HERRENS, vår Guds, ljuvlighet komme över oss. Må du främja för oss våra händers verk; ja, våra händers verk främje du.

¹⁷Kaj la favoro de la Eternulo, nia Dio, estu super ni; Kaj la faron de niaj manoj fortikigu al ni, Kaj fortikigu la faron de niaj manoj.